Rester

Vid förbränning av avfall uppkommer rester i form av slagg, även kallad bottenaska, och rester från rökgasreningen. Mängderna av respektive rest beror mycket på vilken förbränningsteknik som tillämpas – roster eller fluidbädd – men genomsnittet i Sverige är ca 15 viktprocent slagg och knappt 5 viktprocent rökgasreningsrest.

Slaggen utgörs av det icke brännbara materialet i avfallet och innehåller bland annat metaller som sorteras ut och återvinns. Genom siktning och lagring utvinns en fraktion kallad slaggrus, som har goda egenskaper för konstruktionsändamål. Slaggruset kan utnyttjas istället för naturgrus vid anläggning av till exempel vägar eller parkeringsytor.

Resterna från rökgasreningen utgörs av aska, som avskiljts i filter i den torra rökgasreningsutrustningen, eller slam som separerats i de våta reningsstegen. Dessa rester har ofta ett högre innehåll av tungmetaller än slaggen men de är hårt bundna och därför omhändertas de normalt genom deponering. Resterna är basiska, till följd av att kalk används vid rökgasrening, och de kan därför även utnyttjas för att neutralisera surt avfall. I vissa fall används de torra resterna också för att återfylla och stabilisera gruvor.

(Uppdaterad 110315 av Inge Johansson)