Följ Avfall Sverige på Facebook
Följ Avfall Sverige på Twitter

Farligt avfall måste sorteras ut och lämnas rätt

 

2015 samlades 71 220 ton farligt avfall in från de svenska hushållen, en ökning med 2 procent jämfört med 2014. Det motsvarar 7,2 kg per invånare. I mängden ingår även 43 400 ton impregnerat virke och 3 500 ton asbest. Farligt avfall som färg, kemikalier och oljehaltigt avfall uppgick till 24 320 ton.

Farliga ämnen kan finnas i väldigt små mängder i olika produkter men sammantaget kan de göra stor skada om de hamnar fel. Det är därför viktigt att det farliga avfallet sorteras ut och lämnas in på rätt sätt och på rätt plats.

Kommunerna har ansvar för insamling, transport och behandling av hushållens farliga avfall. Ansvaret regleras i miljöbalken, avfallsförordningen och den kommunala renhållningsordningen.

Hushållen är skyldiga att sortera ut sitt farliga avfall från övrigt hushållsavfall. De flesta kommuner har denna skyldighet inskriven i sina avfallsföreskrifter.

Det finns inga exakta uppgifter på mängden farligt avfall från industrin, men enligt den senaste officiella avfallsstatistiken, som Naturvårdsverket rapporterar till EU, uppkom 2,7 miljoner ton farligt avfall i Sverige under 2014.

Insamlingssystem

Det vanligaste insamlingssystemet för hushållens farliga avfall är inlämning på kommunernas bemannade återvinningscentraler. Nästan hälften av landets kommuner tillämpar även fastighetsnära insamling av hushållens farliga avfall i någon form, visar en undersökning som Avfall Sverige har genomfört. Mer än hälften av kommunerna har också någon form av konsumentnära insamling av farligt avfall. Konsumentnära insamling sker exempelvis i butiker eller på andra offentliga platser. Andelen kommuner med fastighetsnära och konsumentnära insamling har ökat betydligt sedan en liknande undersökning gjordes 2009. Nästan en tredjedel av kommunerna har insamling via miljöbil och/eller miljöstationer. Insamling via miljöbil blir allt vanligare medan antalet miljöstationer har minskat.

Andelen kommuner med mobil återvinningscentral har blivit något fler. Alla insamlingssystem som innebär en högre servicenivå har ökat sedan 2009.

Behandlingsmetoder

Farligt avfall som lämnats till mottagnings- eller behandlingsanläggningar, måste ofta förbehandlas inför den fortsatta behandlingen. Eftersom farligt avfall kan innehålla ämnen som ska fasas ut ur kretsloppet går behandlingen oftast ut på att förstöra dessa ämnen. De ämnen, som inte kan oskadliggöras eller återanvändas, deponeras. Det är då viktigt att avfallet är kemiskt och fysiskt stabilt så att farliga ämnen inte läcker ut till omgivningen.

Materialåtervinning från farligt avfall sker genom att de farliga ämnena separeras ut och återstoden återvinns. Metoden används till exempel för att ta hand om färgburkar och oljefilter. Giftiga och svårnedbrytbara ämnen, som bekämpningsmedel och annat farligt kemikalieavfall, förbränns i speciella ugnar vid höga temperaturer. 

Förorenad jord kan saneras genom biologisk nedbrytning, genom termisk behandling eller genom jordtvätt bland annat.

Impregnerat virke innehåller miljöfarliga ämnen som arsenik, kreosot och koppar. Det insamlade virket flisas och förbränns med energiutvinning i anläggningar, som har särskilda tillstånd.

(Uppdaterad 2016-07-12 av Britta Moutakis)