Termisk behandling

Vid förbränning hettas avfallet upp till en hög temperatur för att bryta ned och förstöra föroreningar. Förbränning av farligt avfall sker till största delen i speciellt anpassade förbränningsanläggningar där energin i avfallet tas tillvara som el eller värme. Rökgaserna tas om hand med hjälp av avancerad rening medan förbränningsresterna oftast deponeras. Förbränning av farligt avfall är relativt dyrt jämfört med andra metoder, som biologisk behandling eller deponering men generellt mycket effektiv. En fördel med förbränning är att avfallet reduceras och det blir en mindre volym kvar, som måste omhändertas.

Pyrolys, eller förgasning, påminner om förbränning men sker i syrefri miljö och vid en lägre temperatur. De gaser som bildas vid pyrolysen förbränns sedan vid en högre temperatur. Flyktiga metaller kan dock förångas. Metoden används för förorenade jordar.

Vid termisk avdrivning sker en uppvärmning av avfallet så att föroreningarna förångas. De förångade ämnena kan antingen förbrännas eller tas om hand så att föroreningen får en mer koncentrerad form.

Destillation är en process som går ut på att dela på vätskor med olika kokpunkt. Blandningen värms upp till en viss temperatur så att en del av vätskan förångas. De lättflyktigare ämnena koncentreras i ångfasen, de mindre flyktiga i vätskefasen. Ångan kan sedan kondenseras för att återvinna de lättflyktigare komponenterna.

(Uppdaterad 091211 av Jessica Christiansen)