Följ Avfall Sverige på Facebook
Följ Avfall Sverige på Twitter
2017-04-19

Avfallsdirektivet inget hinder för debitering utifrån uppskattade mängder

Enligt en dom från EU-domstolen utgör avfallsdirektivet inte något hinder för debitering av avfallsavgifter utifrån uppskattade mängder avfall. 

Bakgrunden är att en kroatisk domstol begärde förhandsavgörande av EU-domstolen avseende hur avgiften för insamling och hämtning av hushållsavfall ska beräknas enligt unionsrätten. 

I det nationella avgörandet hade två fastighetsägare blivit fakturerade för hushållsavfallsinsamling efter storleken på den avfallsbehållare som de hade och inte för den faktiska mängd avfall de producerade. Fastighetsägarna invände mot att de skulle betala den del av fakturorna som bland annat avsåg återvinning och deponering samt den särskilda avgift som syftade till att finansiera det kommunala bolagets investeringar för återvinning. 

Domstolen ställde följande frågor:

”Hur ska avgiften för insamling och hämtning av hushållsavfall beräknas enligt unionsrätten? Ska unionsmedborgarna betala fakturor avseende insamling och hämtning av kommunalt avfall på grundval av volymen av de soptunnor eller containrar som har tömts eller på grundval av mängden sopor som har hämtats, och ingår annat i avgiften?”

Tolkningsfrågorna rör artikel 14 om principen om att förorenaren betalar och artikel 15 om finansieringen av kostnaden för avfallshantering i ramdirektivet 2008/98/EG om avfall. Om en avfallstjänst tillhandahålls kollektivt ska den enligt artikel 15 debiteras alla i kollektivet i egenskap av ”innehavare” (avfallsproducenten eller den fysiska eller juridiska person som är i besittning av avfallet).

EU-domstolen konstaterar att det inte finns några EU-rättsliga bestämmelser som förpliktigar medlemsstaterna att använda en exakt metod för finansieringen av kostnaden för bortskaffande av kommunalt avfall. Därför konstaterar domstolen att en medlemsstat kan välja fritt om finansieringen ska säkerställas genom en skatt, en avgift eller på något annat sätt. Mot den bakgrunden konstaterar domstolen att användningen av ett faktureringsunderlag som bygger på volymen av de behållare som tillhandahålls kunderna, bland annat utifrån fastighetens yta och användning, göra det möjligt att beräkna kostnaden för bortskaffande av avfallet och fördela den mellan de olika innehavarna, eftersom denna parameter direkt kan påverka storleken på kostnaden. 

Av den anledningen ansåg inte domstolen att nationell lagstiftning som föreskriver en avgift för finansiering av hantering och bortskaffande av kommunalt avfall som beräknas på grundval av en uppskattning av mängden avfall som produceras och inte på grundval av vikten av det avfall som faktiskt producerats och överlåtits till insamling därmed inte kan anses stå i strid med ovan nämnda artiklarna 14 och 15. 

Detsamma gäller införandet av en tilläggsavgift som syftar till att finansiera investeringar som är nödvändiga för hanteringen av avfallet, inklusive återvinning. Enligt artikel 15.1 ska nämligen medlemsstaterna vidta nödvändiga åtgärder för att se till att avfallsproducenterna tillsammans bidrar till investeringar som är nödvändiga för att uppnå målen i artiklarna 11.1-4 (återvinningsmål) och 15.1.

Vidare konstaterar domstolen att ”även om berörda nationella myndigheter har ett stort utrymme för skönsmässig bedömning på unionsrättens nuvarande stadium vad gäller prisberäkningen ankommer det på nationell domstol att kontrollera om inte begärt pris och tilläggsavgift medför att vissa ’innehavare’ påförs uppenbart oproportionerliga kostnader i förhållande till mängden avfall eller det slags avfall som de kan producera”. Hänsyn ska, enligt domstolen, bland annat tas till kriterier rörande typen av fastighet som besitts, fastighetens yta och användning, ”innehavarens” kapacitet att producera avfall, tillhandahållna tjänsters volym liksom hur ofta uppsamling sker, eftersom dessa parametrar kan påverka kostnaden för hanteringen och bortskaffandet av avfall. 

Utifrån domen konstaterar Avfall Sverige att de ramar som finns i den svenska lagstiftningen för uttag av avfallsavgifter (27 kap. 4-6 §§ miljöbalken) och kommunallagens självkostnads- och likställighetsprinciper inte kan bedömas stå i strid med avfallsdirektivets ramar för avgiftsuttag. Detsamma gäller kommunens möjlighet att debitera avfallsavgifter utifrån kärlvolym. 

Läs mer: EU-domstolens dom i mål nr C-335/16.



<- Tillbaka till: Nyhetsarkiv

I korthet

2017-09-05 ”Producenterna måste ta större ansvar”

För att kunna fasa ut giftiga ämnen och öka återvinningen av material måste producenterna ta ett större ansvar, skriver Britta Moutakis, Avfall Sverige och Elin Belleza, IVL Svenska Miljöinstitutet, i en gemensam debattartikel i Ny Teknik.


2017-09-01 Klimatpåverkande utsläppen minskade

Sveriges klimatpåverkande utsläpp minskade under det första kvartalet 2017. Det framgår av ny statistik över utsläpp från svenska ekonomiska aktörer, både i Sverige och i andra länder.


2017-08-31 Ny forskning visar att återbruk av kläder sänker miljöpåverkan med upp till 50 procent

Nu drar Stockholms modevecka igång och i samband med det presenterar Avfall Sverige och Tradera, i samarbete med doktor Bahareh Zamani, ny forskning som visar på hur återbruk av kläder minskar miljöpåverkan med upp till 50 procent.


2017-08-25 ”Vid teknikens frontlinje” temat för årets höstmöte

Nu är det dags att börja planera för Avfall Sveriges höstmöte. ”Vid teknikens frontlinje” är temat för året och höstmötet hålls den 14-15 november på Clarion Sign i Stockholm.


2017-08-24 Internationell konferens om energiåtervinning

25–26 oktober arrangerar Avfall Sverige och den internationella avfallsorganisationen ISWA den tionde Beacon-konferensen om energiåtervinning. Den hålls i Malmö.


Avfall och Miljö är Sveriges enda renodlade avfallstidning. Här finns de djuplodande artiklarna, de förklarande exemplen och den tydliga analysen. Artiklarna skrivs av branschens egna experter och hela 80 procent av läsarna har direkt nytta av tidningen i sitt arbete. 

Läs mer