Alternativa konstruktionsmaterial på deponier, vägledning

Sammanfattning

Inom den närmaste framtiden behövs varje år mellan sex och åtta miljoner ton material för att fylla och täcka över gamla deponier. Genom att använda avfall och andra alternativa material kan man sänka kostnader och minska uttaget av naturresurser. Samtidigt får materialen inte medföra risker för människor eller miljö, vare sig på kort eller på lång sikt. En ny rapport ger en vägledning kring de överväganden som måste göras innan olika konstruktioner och material kan användas vid deponering.

År 2001 implementerades EG-direktivet om deponering av avfall i svensk lagstiftning (SFS 2001:512). Det medförde högre krav när det gäller skyddande konstruktioner på deponier. Fortfarande pågår diskussioner hur man lämpligast uppfyller kraven i lagstiftningen. Att avfall bör komma till användning förefaller rimligt ur resurssynpunkt – då kan man minska utnyttjandet av andra material och ta till vara avfall som annars kanske skulle deponeras.

Möjligheterna att använda sig av alternativa material varierar emellertid stort. Förutsättningarna för varje deponi är unika, till exempel när det gäller lokalisering eller den omgivande miljöns känslighet.

Vid varje deponi måste man därför avgöra om lagens krav på miljöskyddsåtgärder är tillräckliga eller vilka ytterligare åtgärder som kan krävas. Det finns ett behov av en vägledning för att kunna avgöra när ett visst material eller en viss konstruktion kan användas och hur det ska användas för att uppnå bästa möjliga resultat med hänsyn taget till både miljö och naturresurser.

Vägledningen vänder sig till verksamhetsutövare för deponier, konsulter, entreprenörer och materialleverantörer som medverkar vid byggande av olika konstruktioner på en deponi. Den tar upp lagar, förordningar och andra krav, materialparametrar, design, miljökonsekvensbedömningar, byggande och kvalitetskontroll.

Den övergripande strategin bakom utformningen av skyddsåtgärder vid en deponi är att föroreningar skall läcka ut med så låg takt att inga oacceptabla olägenheter uppstår för människors hälsa eller för miljön. För att uppnå detta krävs ett antal konstruktioner.

Metoderna för att kontrollera att funktionskraven uppfylls är relativt väl utbyggda. Tyvärr har inte metoderna för att kontrollera att miljökraven uppfylls kommit lika långt. Det är funktionskraven och miljökraven som tillsammans avgör deponins miljökonsekvenser.

Kunskap om konstruktionernas utformning och vilka material som ingår är därför av största vikt. Materialleverantörer måste kunna redovisa materialegenskaperna på ett sätt så att verksamhetsutövaren kan designa deponin så att både funktions- och miljökrav kan uppfyllas.

I många fall är det svårt att kontrollera konstruktionens funktion efter det att den tagits i drift och i många fall är det omöjligt att i efterhand rätta till fel och brister. Det är därför av vital betydelse att både utförande och material kvalitetssäkras. De valda materialen i konstruktionen kan ge upphov till utlakning av olika ämnen. Konstruktionsarbetena kan medföra damning, lukt, buller mm. Det är därför viktigt att alla moment som är förknippade med konstruktionen beaktas. Det kan även röra sig om tillverkning, bearbetning och transport av olika material. Även arbetsmiljörisker måste beaktas.


Skriv ut:

Datum