Ammoniakhygienisering av källsorterade avloppsfraktioner från svenska hushåll

Att kunna cirkulera och hushålla med näringsämnen är en förutsättning för ett långsiktigt hållbart samhälle i allmänhet och för jordbruk i synnerhet. För att öka acceptansen kring återföring av källsorterade avloppsfraktioner till åkermark utvecklades 2012 ett certifieringssystem, ”SPCR 178 Certifieringsregler för system för Kvalitetssäkring av fraktioner från små avlopp” vilket certifierar i huvudsak avloppsfraktionerna urin, latrin och klosettavloppsvatten. Certifieringsreglerna enligt nuvarande SPCR 178 definierar processkrav för ett antal hygieniserande behandlingar baserade på värme men inte för behandling med urea, vilket är en metod som många kommuner har visat sig vilja tillämpa. Det finns därför en vilja att revidera SPCR 178 så att standarden även innefattar ammoniakhygienisering. Syftet med denna rapport var att sammanställa kunskapsläget för ammoniakhygienisering, för att ge ett väl underbyggt underlag inför revidering/uppdatering av certifieringsreglerna SPCR 178.

Ammoniakhygienisering, vilken bygger på att ammoniak i form av NH3 är toxisk, har visat sig effektiv för att inaktivera många olika typer av sjukdomsframkallande mikroorganismer, patogener. För att ammoniaken i materialet ska vara verksam krävs ett basiskt pH. För att höja både ammoniakkoncentration och pH kan urea eller ammoniak i vattenlösning tillsättas. Då ammoniakgas är flyktig ska behandlingen utföras i slutna behållare.

De patogener som utgör den främsta risken vid återföring av avloppsfraktioner är de som smittar via förorenad föda och vatten. Många bakteriella patogener kan smitta både människa och djur och därför är spridning till miljön viktig att förhindra. Inaktiveringen av salmonella med ammoniak är snabb och liknande inaktiveringen av E. coli som därför kan användas som en indikator för behandlingen. Även andra bakteriella patogener har visat sig lika känsliga mot ammoniak. Enterokocker, en grupp av bakterier som också förekommer naturligt i avlopp, är dock tåligare och om specifikt inaktiveringen av E. faecalis studeras kan denna representera inaktivering av mer tåliga organismer som virus. Virus kan inte föröka sig i miljön och 6

är ofta artspecifika för människan, vilket är bra ur smittspridningssynpunkt då det inte via avlopp kan bildas en reservoar för virus i miljön. Av de parasitära organismerna är det främst protozoerna Giardia och Cryptosporidium som utgör en risk vid återföring. Cystor av protozoen Cryptosporidium är känsliga för ammoniak, men det finns vissa indikationer på att material med hög torrsubstanshalt kan ge en viss skyddande effekt.

I rapporten föreslås två olika uppsättningar av hygieniska process- och slutproduktkrav för uppdatering av SPCR 178, med en lägre och en högre nivå av smittskydd. Den lägre nivån ämnar till att säkerställa att slutprodukten än salmonellafri men inkluderar även en processreduktion av (5 log10 reduktion E. coli) och slutproduktkrav för E. coli vilket gör dels att hygieniserings-processen säkerställs men även att eventuell återväxt på grund av lagring och hantering kan uteslutas. Det högre hygienkravet avser vara i linje med hygienkrav i Naturvårdsverkets förordningsförslag från 2013. För den högre nivån av smittskydd omfattas slutprodukten av samma kvalitetskrav som förslaget med en lägre nivå (det vill säga salmonellafri och låg koncentration av E. coli). Utöver en 5 log10 reduktion av E. coli föreslås samma reduktion av Enterococcus faecalis, vilka vid ammoniakhygienisering har visat sig vara tåligare än andra bakterier och vilkas inaktivering kan motsvara inaktivering av virus och parasiter (med undantaget nematodägg). Det högre hygieniska processkravet avser att motsvara den reduktion som anges i Naturvårdsverkets senaste förordningsförslag (2013) även om det skiljer sig då det bara använder indikatororganismer. Tanken med detta är att SPCR 178 ämnar certifiera en hel process och hantering och därför behöver använda sig av i fraktionerna redan förekommande organismer för att kunna utföra utvärderingen på plats.

I rapporten presenteras temperaturer och tider för att uppnå en 5 log10 reduktion av E. coli respektive Enterococcus faecalis, vid olika ammoniakkoncentrationer och för klosettvatten även tillsatser av urea som kan leda till motsvarande reduktion. Dessa behandlingskombinationer föreslås vara för SPCR 178 godkända behandlingar som kontrolleras genom processparametrarna pH, ammoniakkoncentration och temperatur.


Skriv ut:

Datum