Avfallsimport och materialåtervinning

Sammanfattning: Studien tyder på att import av avfall för energiåtervinning i Sverige leder till en kombination av minskad deponering av både behandlat och obehandlat avfall och minskad inhemsk avfallsförbränning i de studerade exportländerna. Den kunskap som framkommit i denna studie och i tidigare studier tyder på att den svenska avfallsimportens effekter på materialåtervinningen är små i praktiken, men kunskapen behöver fortfarande fördjupas.

År 2015 gick 5,8 miljoner ton avfall till energiåtervinning på svenska anläggningar klassade som avfallsförbränningsanläggningar varav 1,3 miljoner ton var importerat. De svenska avfallsförbränningsanläggningarna får betalt för att energiåtervinna det importerade avfallet som år 2015 främst kom från Norge, Storbritannien och Irland. Avfall kan även energiåtervinnas på industrianläggningar, till exempel inom cementindustrin, eller på anläggningar med tillstånd att behandla visst avfall, men inte hushållsavfall.

Sverige har ett förhållandevis kallt klimat som kräver uppvärmning av bostäder och lokaler. Bland annat därför finns det väl utbyggda fjärrvärmenät som medger användning av många olika bränslen och andra energibärare. Biobränslen representerade drygt 40 procent av fjärrvärmens bränslemix år 2015 och avfallsklassade bränslen drygt 20 procent.

Den nuvarande avfallsförbränningskapaciteten i Sverige ligger på ca 6,65 miljoner ton och överstiger därmed det svenska behovet av avfallsförbränningskapacitet för att behandla inhemskt restavfall från hushåll och verksamheter med omkring 1,6 miljoner ton. Samtidigt som avfallsförbränningskapaciteten byggts ut i Sverige har EU ställt krav på att deponering av avfall ska minska inom EU, vilket har fått som följd att stora mängder avfall behöver tas omhand på ett alternativt sätt. Svenska avfallsförbränningsanläggningar kan erbjuda konkurrenskraftiga mottagningsavgifter för detta avfall. För svenska avfallsförbränningsanläggningar styrs bränslevalet av marknaden och importerat avfall för energiåtervinning har i många fall visat sig ge lägre värmeproduktionskostnader jämfört med alternativa bränslen. Det importerade avfallet har dessutom ofta högre kvalitet som bränsle, jämfört med svenskt avfall till energiåtervinning. 

En tydlig slutsats är att avfallet som exporteras till Sverige har olika ursprung och har genomgått olika typer av behandling innan export. Avfallet kommer både från hushåll och från verksamheter och har källsorterats i varierande utsträckning. Utöver källsortering kan avfallet ha eftersorterats på ett enklare eller mer avancerat sätt. Avfallet som exporteras är således inte en homogen ström utan en komplex blandning av avfall som hanterats på olika sätt.

De huvudsakliga avfallsflödena som exporteras från Irland, Norge och Storbritannien är rejekt från MRF-anläggningar (Materials Recovery Facilities), rejekt från MBT-anläggningar (Mechanical Biological Treatment) samt avfall från hushåll och verksamheter som genomgått varierande grad av källsortering och/eller eftersortering. 

Det är marknaden för sekundärmaterial, graden av sortering och kvaliteten på det utsorterade materialet som primärt avgör om ett avfall går till materialåtervinning eller om det blir ett rejekt som går till energiåtervinning eller bortskaffande. 

Resultaten från projektet tyder på att en begränsad möjlighet att exportera inte säkert hade gjort att avfall i ökad utsträckning hade sorterats ut till materialåtervinning utan att det billigaste alternativet att behandla avfallet genom deponering eller inhemsk avfallsförbränning istället hade använts. Om det endast hade varit Sverige som begränsat importen från Storbritannien hade ökad export till andra länder också varit aktuellt. 

Vad som faktiskt händer med materialåtervinningen om det blir dyrare eller billigare att energiåtervinna avfall är dock svårbedömt då många andra faktorer i samhället påverkar. Tidigare kunskap tyder på att materialåtervinning av avfall sannolikt är ganska okänslig för förändringar i kostnadsskillnad mellan materialåtervinning och energiåtervinning så länge materialåtervinningen i huvudsak är beroende av källsortering. 

Import av avfall till energiåtervinning i Sverige kan hypotetiskt ha en psykologisk effekt på hushålls- och verksamheters benägenhet att källsortera i Sverige och/eller i de exporterande länderna. Detta är ett outforskat område där mer kunskap behövs. 

Möjligheten att skicka avfallet till energiåtervinning i Sverige skulle kunna påverka de politiska initiativen till ökad materialåtervinning i de exporterande länderna. Något sådant samband mellan mål och åtgärder och exportmöjligheten av avfall till bland annat Sverige har dock inte kunnat påvisas i det här projektet. De exporterande länderna har minst lika höga ambitioner för materialåtervinning av avfall som Sverige. De EU-gemensamma målen gäller för samtliga studerade länder. 

Möjligheten att skicka avfallet till energiåtervinning i Sverige kan också påverka hur mycket som investeras i avfallsförbränning i de exporterande länderna. Den kapaciteten byggs dock fortfarande ut i Storbritannien och Irland. I mindre omfattning byggs kapaciteten ut även i Norge, men där drivs exporten till Sverige i högre utsträckning av prisskillnaden mellan att energiåtervinna avfall i Norge jämfört med Sverige, och inte i lika hög utsträckning brist på avfallsförbränningskapacitet.


Skriv ut:

Datum