Bedömning av långtidsegenskaper hos tätskikt bestående av flygaskstabiliserat avloppsslam, FSA. Beständighet, täthet och utlakning

Sammanfattning

Flygaskstabiliserat avloppsslam, FSA, i tätskikt klarar täthetskravet på icke farligt avfall som är < 50 liter/kvadratmeter och år. Efter ca 4,5 år ligger genomsläppligheten generellt på < 15 liter/kvadratmeter och år. Tätheten ökar med tiden och mängden vatten som FSA materialet är i kontakt med är ytterst liten. Det tar hundratals år innan mängden vatten som har kommit i kontakt med FSA når den nivå som vid tidigare laboratorieförsök (Mácsik et al., 2007).

I Sverige fortgår sluttäckning av ett stort antal deponier och sluttäckningen kommer att fortsätta under de närmaste åren. Sluttäckningens funktion är att minska lakvattenbildningen, samtidigt är det viktigt att det ytvatten som samlas upp på deponier ska kunna släppas till recipienten utan vidare behandling. Flygaskastabiliserat avloppsslam (FSA) används på flera deponier som tätskikt, i vissa fall ingår FSA i ett komposittätskikt tillsammans med geomembran. Tidigare erfarenheter visar att FSA är ett mycket tätt material. Laboratorieförsök indikerar vidare att FSA inte påverkas av nedbrytning vid höga pH.

Resultaten visar att FSA är ett kompressibelt material, kompressionen är ca 30 – 35 %. Det mesta av kompressionen sker under det första året. Kompressionen medför bl.a. följande: a) porvatten i FSA pressas ut till avjämningsskiktet, vilket leder till en skenbart högre permeabilitet än väntat, b) porvatten i FSA pressas ut till dräneringsskiktet, vilket leder till högre halter av metaller, kväve fosfor m.m. i dräneringsvattnet och c) utan materialavskiljande skikt (geotextil) pressas dräneringsgruset in i FSA-skiktet.

I och med att det är små mängder vatten som perkolerar igenom FSA-skiktet blir urlakningen av salter, löst organiskt kol (DOC) etc. begränsad.

Laboratorieundersökningar visar att hög salthalt och högt pH hindrar biologisk nedbrytning. Resultat från Atleverket, där dräneringsgruset ligger på FSA-skiktet utan materialavskiljande lager visar att halterna av metaller, kväve etc. minskar långsamt och efter tre år är halterna fortfarande höga. På Lilla Nyby och Gärstad, där geotextil användes mellan FSA- och dräneringsskiktet, avtar halterna av metallhalter och kväve snabbt, inom några månader efter avslutad sluttäckning.

Projektet visar att FSA är ett material med täthet på < 15 liter/kvadratmeter och år och bedöms vara ett beständigt material. Genom att nyttja materialavskiljande lager mellan FSA och dränskikt kan ytutlakningen begränsas till ursköljning av pressvatten. Projektet bör kunna leda till att fler deponier börjar nyttja FSA och att de deponier som använder FSA i komposittätskikt kan övergå till enbart FSA som tätskikt utan att dräneringsvattnets kvalitet förhindrar detta.


Skriv ut:

Datum