Detektering och kvantifiering av metangasläckage från deponier

Sammanfattning

Ett svensk-franskt samarbetsprojekt har utvecklat metoder för att med laser- och IR-teknik upptäcka och beräkna omfattningen av metanutsläpp från avfallsupplag.
Idag finns över 4000 nedlagda avfallsupplag i Sverige, de flesta mycket små.  Bara en liten del av den bildade deponigasen från avfallsupplagen i Sverige tas om hand. Genom att kombinera flera olika typer av mätutrustning kan metanemissioner kartläggas och utsläppspunkter identifieras.

Deponering av organiskt avfall är förbjuden sedan 2005. Men på grund av att många gamla upplag återstår kommer stora mängder organiskt material att finnas kvar under lång tid i deponierna i Sverige. Något som leder till läckage och utsläpp av deponigas med bland annat metan.

Metan är en växthusgas som är 22 gånger starkare än koldioxid. Även om utsläppen av metan totalt sett bara är en bråkdel av koldioxidemissionerna, är det ändå mycket angeläget att minska utsläppen av metan till atmosfären. Det gäller särskilt i ett globalt perspektiv där deponierna blir allt flera, något som leder till en risk för kraftigt ökande metanutsläpp från avfallsupplag.

Sverige ska liksom övriga medlemsländer i EU varje år redovisa utsläpp till luft och 
vatten till European Pollutant Emission Register (EPER). Redovisningen sker på 
nationell nivå, men även på anläggningsnivå. Endast ett fåtal deponianläggningar har hittills redovisat beräkningar eller mätningar. Det beror delvis på att tillgången på enkla mätmetoder saknas.

Det svensk-franska projektet har undersökt om laser- och IR-teknik kan användas för att detektera och beräkna omfattningen av metanutsläpp från deponier. Två instrument har prövats:

  • Siemens lasersystem är utvecklat för att upptäcka och kartlägga gasläckage från naturgasledningar under och ovan mark. Den mäter koncentrationen i ppm (parts per million) utmed en mätsträcka.
  • FLIR IR-GasFinder är en kamera med infraröd teknik som kan detektera, visualisera och följa flera olika gaser inklusive metangas. Tekniken kan dock inte användas för att mäta och beräkna gasflöden.

Fältmätningar med laserinstrumentet och IR-kameran har utförts vid sju svenska deponier och två deponier i Frankrike. Resultaten visar att en sluttäckt deponi, med ett väl fungerande gasuttagssystem, ger emissioner som knappt är mätbara. De svaga punkterna på en avfallsdeponi finns generellt vid slänterna. Om täckningen av avfallet är bristfällig förekommer ofta läckage i pallskarvar och i områden där avfall sticker upp genom täckningen. Andra svaga punkter är brister i gasuttagssystem. Lakvattensystem kan leda deponigas och därigenom orsaka läckage av metan.

Både laserinstrumentet och IR-kameran är lätta att arbeta med och kan användas för att lägesbestämma läckagekällan. Läckage från deponiytorna kommer ofta pulsvis. På samma plats ett tydligt utsläpp detekteras ger instrumenten en tid senare kanske inget utslag alls. De stora och ibland snabba förändringarna medför att det kan vara svårt att ge en bild av hur metanläckaget fördelas över deponiytorna.

Sammantaget visar resultaten från projektet att kombinationer av laser, IR, kammarmetod och georesistivetsmätningar är en framkomlig väg att beskriva och kartlägga metanemissioner från avfallsdeponier. Kartläggningen av emissionerna bildar ett konkret underlag för planering vid underhåll eller förbättrande åtgärder på deponiytor och av gasuttags- och lakvattensystem.


Skriv ut:

Datum