Erfarenheter av miljöpåverkan vid användning av slaggrus som förstärkningslager

Sammanfattning

I en ny rapport undersöks miljöpåverkan från slaggrus när det används som fyllnadsmaterial vid anläggningsarbeten. Idag saknas riktlinjer för att kunna bedöma hälso- och miljörisker vid utläggning av slaggrus. Rapporten följer ett specifikt projekt. Undersökningen visar att spridningen av tungmetaller sker långsamt, vilket innebär låga risker för hälsa och miljö.  Mätningar och modeller visar att slaggruset inte heller påverkar skyddsvärt grundvatten i det aktuella projektet.

Sveriges avfallsförbränningsanläggningar producerar varje år omkring en halv miljon ton bottenaska. Merparten används som konstruktionsmaterial eller vid sluttäckning av deponier.

Bottenaskan kan komma till nytta även utanför avfallsanläggningar. Med en process där större partiklar och metaller separeras kan askan omvandlas till en grusliknande produkt. Detta slaggrus kan ersätta bergkross och naturgrus som förstärkningsmaterial vid byggande av vägar och parkeringsplatser.

Ett stort problem är att det saknas kriterier för att bedöma risker för hälsa och miljö. I nuläget finns endast förslag till miljöbedömningssystem och riktlinjer för kvalitetssäkring.

De flesta projekt där man har använt sig av slaggrus utanför avfallsanläggningarna finns i och kring Malmö.  Vid en av dessa, i Svågertorp i södra Malmö, hade man konstaterat förhöjda halter av klorid och sulfat i vattenprover från observationsrören.

Detta gav upphov till en studie av miljöpåverkan från en större mängd slaggrus, 40 000 ton, som använts vid anläggning av parkeringsplatser och körvägar.

Undersökningen visar att de ökade utsläppen av klorid och sulfat inte kommer att ha några mätbara effekter på grundvattnet i berggrundsakvifären. På den aktuella platsen fungerar lermoränen som en barriär. Den hindrar utsläpp från markytan att påverka grundvattnet i berggrunden genom att förlänga transporttiderna och att avleda och späda ut föroreningar.

Viss påverkan sker på grundvattnet i lermoränen men detta får endast en begränsad lokal effekt. En annan slutsats är att spridningen av tungmetaller sker mycket långsamt och inte bör innebära någon risk för hälsa eller miljön. En erfarenhet från projektet är att det är av avgörande betydelse var observationsrören placeras och att de tätas väl.

Rapporten konstaterar att om slaggrus används i bärande konstruktioner på genomsläppliga undergrunder ökar sannolikt spridningen av olika ämnen i undergrunden. Därför är det viktigt att tänka på att kanaler och sprickor kraftigt kan öka genomsläppligheten i lermoräner, framför allt nära markytan. Då är det viktigt att reducera emissionerna av salter (och andra ämnen) till marken. Detta kan göras genom att:

  • Förbehandla slaggruset. Genom att tvätta slaggruset sänks utsläppen av klorider kraftigt. För att minska utlakningen av andra ämnen kan det bli nödvändigt med andra metoder.
  • Öka avledning av dagvattnet. En ökad avledning av dagvatten kan minska infiltrationen av nederbörd och dagvatten, samtidigt som det minskar risken för utlakning av slaggruset. Spridningen av olika ämnen från slaggruset kan därmed begränsas till en långsam spridning under de hårdgjorda ytorna.
  • Förändra konstruktionen så att utlakningen minskar. Utlakningen av slaggruset kan minska genom att inte använda slaggrus vid asfaltkanterna eller avskärma det från områden med infiltration och perkolation.

Resultaten och slutsatserna från projektet ger ett bättre underlag för att använda slaggrus utan att det uppstår negativ miljöpåverkan. Detta är viktigt för producenterna av slaggrus som försöker finna avsättning för materialet, för entreprenörer som ska använda materialet och för de myndigheter som ska bedöma miljöriskerna.


Skriv ut:

Datum