Datum

Förbättring av bottenaskors kvalitet

Sammanfattning: Utvinning av metaller från bottenaskor är ekonomiskt intressant, men få undersökningar har dokumenterat effekten på restslaggens egenskaper, varför man inte kan dra konkreta slutsatser. Troligen minskar utlakningen som följd av att andelen metaller som kan korrodera minskar och av att man ofta kastar bort finfraktionen. Den senare brukar ha de högsta halterna och den största utlakningen.

I rapporten redovisas ett försök att i full skala reducera salthalten och därmed utlakningen genom att omdirigera askflöden i förbränningsanläggningen. I vissa anläggningar blandas de sotade beläggningarna och askan från tomdraget med bottenaska. Den senare utgör en finfraktion i bottenaskan och är troligen en betydande källa till dessa salter i slaggen. Under försöket drogs den till silon för pannaskan i stället för till bottenaskans släckningsbad.

Genom att undanhålla denna saltrika finfraktion (< 1 mm) reduceras bottenaskans halt av klorid och sulfat samt deras utlakning. Effekten på spårämnen är mindre tydlig, med undantag för halten av de lättflyktiga metallerna kadmium, kvicksilver och zink som minskar. Effekten kan iakttas inte endast på hela bottenaskan utan även på alla fyra fraktioner som undersöktes (> 8 mm, 4 – 8 mm, 2 – 4 mm och < 2 mm). Det betyder att en väsentlig del av de grövre fraktionernas utlakning härrör från adsorberat eller aggregerat finpartikulärt material.

I ett kompletterande försök undersöktes effekten av att avlägsna ytterligare finfraktion, dels genom att sikta bort en < 2 mm fraktion, dels genom att tvätta det resterande materialet med en vätekarbonatlösning. Siktningen gav en viss minskning av klorid- och sulfathalter samt av utlakningen, men tvätten gav en markant minskning av dessa och ledde därmed till en större förbättring av bottenaskan.

Denna experimentella undersökning kompletteras med en översikt över metoder att förbättra bottenaskans egenskaper, med vilket menas metoder att reducera dess innehåll av några grundämnen eller att stabilisera askorna. Fokus i sökandet efter och sammanställningen av information är på fullskaliga processer snarare än på FoU i laboratorieskala. Utgångspunkten är den konventionella upparbetningen av bottenaskor till anläggningsmaterial. Metoderna är metallutvinning, torr utmatning av bottenaska, accelererad karbonatisering, sintring och förglasning samt våtkemiska metoder.

Utvecklingen sker mest i riktning mot en utökad utvinning av metaller. Vad denna innebär för den resterande slaggens egenskaper har dock varit en underordnad fråga i de granskade rapporterna. Torr utmatning av bottenaskan ger askor som lakar väsentligt mindre tungmetaller än våtutmatade, i alla storleksfraktioner.