Framtidens deponier – en torr historia?

Sammanfattning: Den mest slående skillnaden mellan moderna deponier för främst oorganiskt avfall och traditionella hushållsavfallsdeponier är de låga koncentrationer av löst organiskt kol och ammonium som kan uppnås i de moderna lakvattnen. Dessutom visar kvaliteten på det organiska materialet i lakvattnet att avfallet i de moderna deponierna är relativt stabilt mot nedbrytning redan från början. Ammonium anses vara den mest problematiska föroreningen från hushållsavfallsdeponier på lång sikt och därför kan de låga ammoniumhalterna i moderna deponier sägas vara den största miljöförbättringen med avseende på lakvattnet. När det gäller moderna lakvatten behöver reningen i många fall därför inte längre fokusera på organiskt material och näringsämnen. Dock kan variationen mellan olika deponiceller komma att öka i framtiden och det kan inte uteslutas att biologisk behandling kan vara nödvändig i vissa fall.

Under de senaste decennierna har EU lagstiftat om avfallshantering och deponering för att minska dess miljöpåverkan. De allt strängare reglerna och ett ökat intresse för att utnyttja de resurser som finns i avfall har lett till stora förändringar av avfallshantering i allmänhet och deponering i synnerhet. I Sverige har andelen hushållsavfall som deponeras minskat från 35 % 1995 till 1 % 2010. Samman-sättningen av det avfall som faktiskt deponeras är inte heller densamma som förr. Framförallt är det mängden organiskt material som har minskat, och det organiska avfall som trots allt deponeras är generellt mycket mindre nedbrytbart idag.

Förändringar i deponiers miljöpåverkan väntas bli följden av förändringarna. Den minskade mängden organiskt material innebär att oorganiska föroreningar, till exempel tungmetaller, kan bli relativt sett mer dominerande i lakvattnet. Kunskapen om föroreningspotentialen från de moderna deponierna är fortfarande ofullständig och därför initierades detta projekt. Målet för projektet var att undersöka den framtida miljöpåverkan från deponier. Fokus lades på tungmetaller och organiska ämnen.

De moderna deponiceller som studerats här hade förhöjda halter av vissa metaller jämfört med äldre deponier medan andra metallhalter var i samma storleksordning. När organiskt material och näringsämnen förlorar i betydelse kan därför reningen behöva byta fokus mot metaller. Även från ett avfallsmaterial med relativt låg emissionspotential kan vissa metaller uppvisa förhöjda halter under mycket lång tid (>500 år) framöver.

Trots de små mängderna organiskt material kunde en mätbar nedbrytningspotential detekteras i ett avfall från en modern deponi med låga halter av organiskt material. Moderna deponier kan komma att bli åtminstone delvis syrefria. Detta förväntas främst påverka lakvattenkvaliteten och göra den mer lik den i hushållsavfallsdeponier än väntat från helt oorganiska material. Men på grund av de små mängderna organiskt material kommer nedbrytningen sannolikt att upphöra tidigare och de moderna deponierna kan komma att oxideras tidigare. Effekten av nedbrytning och efterföljande oxidation på lakvattnet på lång sikt bör därför bedömas i framtida studier.


Skriv ut:

Datum