Hantering av flygaska från avfallsförbränning – dagens hantering och framtida vägval

Sammanfattning: Tre vägval för den framtida hanteringen av flygaskor har identifierats: Fortsätta som idag, ökad materialåtervinning genom att ersätta andra råvaror samt ökad materialåtervinning och renare restfraktioner. Studien har resulterat i rekommendationer för svenska avfallsförbränningsanläggningar.

Fortsätta som idag

Det finns idag en mängd olika metoder som godkänts av myndigheter i olika länder för att behandla flygaskor från avfallsförbränning innan bortskaffning (deponering) eller återvinning genom att fylla ut nedlagda gruvor eller bergrum. Metoderna inriktas vanligtvis på att binda eller innesluta föroreningarna så att utlakningen från askan minskar och därför kallas metoderna ofta för S/S (stabilisering och solidifiering). Detta görs genom att askan blandas med olika tillsats- och bindemedel, men recepten kan variera beroende på askans egenskaper och vilka egenskaper som önskas. I flera recept ingår ofta andra typer av avfall.

I relation till de svenska miljömålen och avfallshierarkin kan deponering av flygaskor framför allt beskrivas som utfasning av farliga ämnen. Utfyllnader av nedlagda gruvor och bergrum kan däremot beskrivas som både en utfasning av farliga ämnen och som ett ersättande av traditionella utfyllnadsmassor.  

Ökad materialåtervinning genom att ersätta andra råvaror

Möjligheterna att använda flygaskor från avfallsförbränning för att ersätta naturliga råvaror vid framställning av olika produkter förefaller vara osäkra på grund av svårigheter att få acceptans för användning. Det finns etablerade metoder, men användningen är mycket begränsad inom Europa och den förekommer idag inte alls i Sverige.

Den här typen av metoder skulle kunna bli intressanta för Sverige om askorna renades, det vill säga om dessa metoder kombinerades med metoderna under vägvalet nedan.

Ökad materialåtervinning och renare restfraktioner

Det finns i dagsläget ett stort intresse för mera komplexa processanläggningar som kan medverka till att hanteringen av flygaskor styrs mot de svenska miljömålen och rör sig uppåt i avfallshierarkin, det vill säga bort från bortskaffande (deponering) och mot ökad återvinning. Genom att rena askan ökar också möjligheterna att använda den behandlade restfraktionen som konstruktionsmaterial och att deponera den i deponier med mindre omfattande miljöskyddsåtgärder.  

Tillgängliga bedömningar tyder dock på att kostnaderna för att hantera 1 ton flygaska sannolikt blir höga och ofta dyrare än enklare metoder som inriktas på behandling för att sedan bortskaffa eller återvinna den behandlade restprodukten genom användning som fyllnadsmassor. En stor utmaning för de pågående utvecklingsprojekten blir därför att utveckla kostnadseffektiva lösningar så att kostnaderna inte blir orimligt höga.

Rekommendationer för svenska avfallsförbränningsanläggningar

  • Enskilda anläggningar bör analysera vilket vägval som är bäst ifrån de lokala förutsättningarna.
  • Långsiktigt hållbara strategier bör prioriteras.
  • Anläggningar bör samarbeta för att utveckla kostnadseffektiva lösningar.
  • Anläggningar bör använda lösningar som möjliggör hantering och återvinning/deponering i Sverige.

Skriv ut:

Datum