Hantering i avfallsledet av plastkompositer med kolnanorör

Projektgruppens bedömning, baserat på den materialflödesanalys som upprättats samt hanteringen vid avfalls- och energiåtervinnings­anläggningar, är att avfallshanteringen inte ger upphov till någon betydande exponering vare sig med avseende på arbetsmiljön eller i ekosystemet i dagsläget. Men mycket tyder på att användningen och volymerna av materialet kommer att öka kraftigt framöver och därmed kan utgöra en risk framöver som bör beaktas och hanteras på ett proaktivt sätt.

Nanoteknik skapar nya möjligheter för att lösa dagens och morgondagens utmaningar inom flera områden – från medicin till materialvetenskap – och har stor potential att bidra till ett hållbart samhälle. På samma sätt som att ett material får förändrade materialegenskaper i nanoskala, så kan det även få andra toxiska egenskaper. Därmed kan den ökande användningen av nanomaterial komma att ställa nya krav vid återvinning och omhändertagande av uttjänta produkter. Idag saknas i stort sett kunskap kring riskerna vid hanteringen av nanomaterial i avfallsledet. För att teknikutvecklingen inte ska hämmas bör dessa risker belysas och utvärderas för att säkerställa att omhändertagandet görs på ett resurseffektivt och säkert sätt.

Fokus för projektet har varit att skapa en bättre förståelse för hanteringen av uttjänta plastkompositmaterial som innehåller kolnanorör. Detta har gjorts genom redovisning av flöden inom Sverige, beskrivning av den tillämpliga lagstiftningen, samt en översiktlig analys av risker relaterade till dagens hantering av materialet. Kartläggningsarbetet av materialflödena har begränsats av att den tillgängliga informationen om vilka, och hur stora mängder, som finns på svenska marknader är svårtillgänglig. Mycket tyder dock på att de plastkompositer som innehåller kolnanorör och som idag finns på den svenska marknaden ännu inte är uttjänta och därför inte förekommer i några större mängder i avfallsledet. I projektet har aktuella marknader identifierats och en översikt tagits fram avseende hur dagens hantering och behandling av dessa material, då de är uttjänta, kan resultera i exponering av människa eller miljö.

Det finns i nuläget inte stöd i kemikalie- eller avfallslagstiftningen för registrering eller klassificering som beaktar nanomaterial specifikt, kolnanorör inkluderat, och som tar hänsyn till dess form (nanoskala, fiberform, styvhet, etc). Detta innebär att det inte går att hämta uppgifter om flöden av kolnanorör i samhället eller avfallshanteringen genom att använda centrala register. Den totala produktionskapaciteten för kolnanorör globalt överstiger idag efterfrågan och uppskattas år 2017 uppgå till cirka 2 000-3 000 ton per år. Första generationens produkter av materialet inkluderar bland annat plastkompositer i bilar, flygplan, vindkraftverk och sportartiklar. Det är också dessa produkter som står för de största volymerna av kolnanrör i produkter. Många fler tillämpningar finns där de allra flesta ännu befinner sig på ett utvecklingsstadium, men bedöms ligga mycket nära marknadslansering.

I Sverige finns inga/endast få tillverkare av kolnanorör eller av plastkompositer med kolnanorör. Därmed bedöms spill från sådan verksamhet vara mycket begränsad och utgöras främst av det som uppkommer i forsknings- och utvecklingsrelaterad verksamhet. I den mån plastkompositer med kolnanorör förekommer i det svenska avfallsflödet härrör det förmodligen till spill från industrier som använder sådana plastkompositer i sin produktion samt avfall från uttjänta produkter. Då materialet är relativt nytt på marknaden bedöms förekomsten dock ännu vara mycket begränsad i avfallsledet.


Skriv ut:

Datum