Indunstning av biogödsel

Internationell utblick och erfarenheter från anläggningar i Norden

Erfarenheterna från de befintliga anläggningarna i Huddinge och Oslo visar att processtekniken är mogen, men att det finns utmaningar att hantera beläggningar i systemet, både på värmeöverförande ytor och i övriga rörsystemet. Bildning av utfällningar som gips och struvit har rapporterats, som leder till minskad tillgänglighet och högre underhållskostnader. I viss mån kan beläggningarna förebyggas med rätt dosering av syra, vilket också håller kvar ammoniumkväve i koncentratet. På marknadssidan upplevs koncentrerad biogödsel som en eftertraktad, om än ovan, produkt som efter viss initial införsäljning är lätt att avsätta.

Den svenska biogasbranschen kämpar med lönsamhetsproblem, orsakade av låga energipriser, konkurrens med subventionerad import-biogas och höga driftkostnader. På anläggningar som har höga kostnader för transport av biogödsel med låg torrsubstanshalt (TS-halt) kan en minskning av transportvolymerna förbättra driftresultatet. Ett sätt att minska transporterna är att indunsta biogödseln, där vattnet drivs av med hjälp av värme eller el.

Torkning eller indunstning av biogödsel är vanligt i länder som Tyskland där anläggningar har stora mängder spillvärme från kraftvärmeproduktion och i vissa fall även får betalt för användning av värmen. Det har lett till att teknikleverantörer på dessa marknader har riktat in sig på enkla tekniker med låg investeringskostnad, men som har stor förbrukning av värmeenergi. Detta är dock oekonomiskt på den typiska svenska biogasanläggningen som producerar fordonsgas och inte har några större mängder spillvärme på tillräckligt hög temperatur. Här blir tekniker intressanta som istället för värme använder främst elenergi för att driva processen, där mekanisk ångkomprimering (MVR) är den teknik som mest effektivt använder energin, men som också har höga kapitalkostnader. I princip alla nordiska indunstningsprojekt satsar på MVR-tekniken.

För att satsningen på indunstningsteknik ska bli lönsam måste alternativkostnaden för avsättning av biogödseln vara högre än kostnaden för behandlingen. Totalkostnaden för indunstningen ligger på omkring 100 kr per ton, där kapital och energi tillsammans står för tre fjärdedelar av kostnaderna. Tekniken är därför huvudsakligen intressant för anläggningar med höga avsättningskostnader för biogödseln, t.ex. på grund av begränsad tillgång till närliggande spridningsarealer, och långa transporter. En del av kostnaderna kan kompenseras genom det ökade marknadsvärde av biogödselkoncentrat jämfört med konventionell biogödsel, genom t.ex. minskad markpackning och anpassning av gödselmedlets sammansättning till växternas behov.


Skriv ut:

Datum