Kapacitetsutredning 2013 – Avfallsförbränning till år 2020

Sammanfattning: Kapacitetsutredningen 2013 beskriver den nuvarande och planerade kapaciteten i kraftvärmeverk och värmeverk för avfallsförbränning till år 2020 och jämför med de avfallsmängderna som återstår efter källsortering till biologisk behandling och materialåtervinning. Avfallet kommer både från hushåll och från verksamheter i Sverige. Underlaget för den framtida behandlingskapaciteten i dessa anläggningar har sammanställts genom intervjuer med representanter för anläggningarna.

I utredningen tas hänsyn till aktuella, nationella mål för svensk avfallshantering med avseende på utsortering av matavfall och ökad materialåtervinning. För avfallsförbränning beräknas de resulterande konsekvenserna av målen, som alla styr mot mindre mängder avfall tillgängligt till förbränning. Målen kan också leda till en skärpning av befintliga styrmedel, eller nya sådana. Arbete pågår inom Naturvårdsverket med att undersöka behovet.

Av stor vikt för resultaten är också konjunkturen de närmaste åren och dess påverkan på genererade avfallsmängder.

Import av avfallsbränsle har ökat under de senaste åren, och väntas öka ännu mer när ny kapacitet tas i drift. Avfallet kommer främst från Norge, men import av avfall från England (Storbritannien), Irland och Italien har undersökts av representanter för anläggningarna samt av tradingföretag. Importen från dessa och fler länder väntas öka.

Centralt för möjligheten för import är om det finns en tillräcklig betalningsvilja i avsändarlandet för att täcka merkostnaden för transport och omlastningar. Betalningsviljan ges av bland annat kostnaden för den alternativa behandlingen i respektive land, inklusive kostnad för eventuella ekonomiska styrmedel. Därutöver skall det även finnas kapacitet att behandla avfallet i ursprungsländerna på ett lagligt sätt.

Huvudslutsatser

  • Nationellt råder ett stort överskott på förbränningskapacitet under hela perioden fram till år 2020. 
  • Överskottet på förbränningskapacitet ligger mellan 0,9- 1,6 miljoner ton nationellt, beroende på hur stor andel av planer på ny kapacitet som realiseras.
  • De nationella målen om ökad utsortering av matavfall för främst rötning skulle omfatta omkring 650 000 ton avfall, som styrs bort från förbränning år 2020.
  • En uppfyllelse av målet om 70 % återanvändning och materialåtervinning av byggnads- och rivningsavfall ger 75 000 ton mindre avfall till förbränning om det realiseras till år 2020. Det rä-knas från dagens nivå på drygt 50 %.
  • Vid uppfyllelse av båda målen kan överskottet uppgå till 2,0 miljoner ton.
  • En ökning av återanvändning och materialåtervinning av plastavfall från hushåll till 50 % (EUs ramdirektiv (2008/98/EG) ger omkring 50 000 ton mindre avfall till förbränning år 2020.
  • Intresset för import av avfall till förbränning ökar. Centralt är om kostnaderna och betalningsviljan för behandling i avsändarlandet är tillräckligt höga för att täcka merkostnaden för transport och omlastningar. Kostnaderna ges av behandlingskostnad och eventuella skatter eller andra ekonomiska styrmedel.

De faktorer som mest väntas påverka situationen för avfallsförbränning framöver är:

  • avfallsmängder, som kopplas till den ekonomiska tillväxten
  • om planerade anläggningar realiseras eller ej
  • ökningen av utsortering av matavfall, och eventuellt minskade uppkomna mängder,
  • utvecklingen för möjligheter att
  • importera avfallsbränsle

Skriv ut:

Datum