Klimatpåverkan från import av brännbart avfall

Sammanfattning

Import av brännbart avfall och dess miljöpåverkan är kontroversiella och ifrågasatta ämnen. I en ny rapport konstateras att utsläppen av växthusgaser minskar med 500.000 ton som en följd av importen av avfall. Det motsvarar 300.000 svenskars totala bilresor under ett år. Reduktionen består dels i att avfallsförbränning ersätter annan svensk el- och energiproduktion med högre miljöbelastning, dels i att mängden avfall som deponeras i ursprungslandet sänks.

Importen av brännbart avfall har ökat – en fördubbling har skett på tio år – och sannolikt kommer den att växa ytterligare. Nya svenska förbränningsanläggningar tas i drift samtidigt som avfallsmängderna förväntas minska i spåren av konjunkturnedgången i världsekonomin. Samtidigt är importen kontroversiell i ett miljöperspektiv och många debattörer har krävt att importen ska begränsas.

Med tanke på att importen ökar och att det finns en oro i samhället för eventuell miljöpåverkan har Avfall Sverige och Svensk Fjärrvärmen låtit göra en genomgripande analys av miljöeffekterna av import av avfall till energiutvinning.

År 2007 uppgick mängden importerat avfall till fjärrvärmeanläggningar till knappt 400 000 ton, vilket motsvarar knappt 8 procent av den totala mängden tillfört bränsle. Omkring två tredjedelar av det importerade hämtades från Norge. 20 procent kom från Holland och avfall från Tyskland stod för cirka tio procent.

Bedömningen av det importerade avfallets miljöpåverkan har gjorts genom en systemanalys. Såväl indirekta som direkta konsekvenser av avfallsimporten ingår i studien.

Följande klimatpåverkande faktorer har identifierats:

  • Det importerade avfallet förbränns i avfallsförbränningsanläggningen som genererar värme, eventuellt också el. Vid förbränningen släpps växthusgaser ut.
  • När avfall hämtas utomlands ger transporten upphov till växthusgaser.
  • Genom importen undviker man att hantera motsvarande mängd avfall i ursprungslandet. Eventuella utsläpp av växthusgaser till följd av hanteringen uteblir.
  • Elproduktion vid avfallsförbränningen leder till att motsvarande mängd el inte behöver produceras vid andra anläggningar i elsystemet. Därigenom undviks emissioner av växthusgaser från dessa anläggningar.
  • Värme som genereras från avfallsförbränningen ersätter annan värmeproduktion i det fjärrvärmesystem som anläggningen är kopplad till. Det blir förstås inte heller utsläpp av växthusgaser från dessa anläggningar. Det kan också leda till att produktionen av annan kraftvärme minskar, något som i sin tur påverkar elsystemet.

När faktorerna vägs samman visar studien att följden av avfallsimporten till svenska fjärrvärmeanläggningar under 2007 blev minskade växthusgasutsläpp med 500 000 ton koldioxidekvivalenter.

Utsläppen ökar visserligen till följd av förbränningen och transporten av avfallet. Men samtidigt ersätter värme- och elproduktionen från kraftvärmeverket annan värme- och elproduktion, och dessa utsläpp undviks.

Den största utsläppsminskningen sker dock genom att man minskar ersätter motsvarande avfallsmängd i ursprungslandet. I de länder som avfall importeras ifrån har man idag en brist på behandlingskapacitet för organiskt avfall. Den alternativa behandling som står till förfogande är i första hand deponering, som ger betydande utsläpp av metan, en mycket kraftig växthusgas.

Beräkningarna i rapporten visar att så länge det avfall som importeras till Sverige transporteras kortare än 1500 mil så reducerar det utsläppen av växthusgaser. Det betyder att man får minskad klimatpåverkan även om avfallet transporteras med lastbil hela vägen från Sydafrika eller från Kina. En sådan transport är förstås inte realistisk, kostnaden skulle vara alldeles för hög. Att man ändå kan räkna hem lastbilstransporter hela vägen från Sydafrika visar hur viktigt det är ur klimatsynpunkt att ersätta deponering med material- eller energiåtervinning.


Skriv ut:

Datum