Kommunernas roller i den cirkulära ekonomin

Sammanfattning: Den industriella ekonomi vi lever i idag förlitar sig på en linjär modell av resurskonsumtion. Företag utvinner material, tillsätter energi och arbetskraft för att skapa en produkt och säljer det till en slutkonsument. Cirkulär ekonomi representerar istället ett ekonomiskt system där affärsnytta går hand i hand med resurseffektivitet och industriella system som designas med inspiration från hur naturliga system är uppbyggda. Detta skapar cirkulära flöden som har lägre genomströmningshastighet och ett effektivare resursutnyttjande. Dessa cirkulära flöden uppnås genom att förlänga livslängden på tillverkade varor genom kontinuerligt underhåll, genom återanvändning, renovering och i sista hand materialåtervinning.

Under 2010 genererades i EU 2,7 miljarder ton avfall men endast 40 % återvanns eller återanvändes och den globala återvinningsgraden av metaller är så låg som 25 %. Dessa typer av ”läckage” eller resursslöseri genom ineffektiva flöden skapar betydande ekonomiska förluster. Det finns stora ekonomiska och miljömässiga drivkrafter för en kraftigt ökad resursproduktivitet, och med en cirkulär ekonomi minimeras avfall från industriella system samtidigt som lönsamheten ökar och konkurrenskraften hos industrin stärks. Generellt har intresset från industrin för att öka omställningstakten mot en hållbarare produktion och samtidigt behålla konkurrenskraft och lönsamhet ökat de senaste 10 åren och det finns ett flertal företag idag som agerar enligt cirkulära principer.

I rapporten beskrivs fem huvudsakliga cirkulära affärsmodeller: Circular supplies där produktionen baseras på förnyelsebara och återvinningsbara råvaror. Resource recovery där man genom materialåtervinning och upcycling ger en restprodukt ett större värde. Product life extension där livstiden hos en produkt förlängs genom kontinuerligt underhåll eller uppgradering. Sharing platforms där fokus ligger på delande istället för privat ägande, och Product as a service där den som tar ansvar för värdebevarandet hos en produkt kan skapa lönsamhet genom ett långt produktliv.

Cirkularitet kan mätas på olika nivåer beroende på vilka gränser som definieras, nationell nivå, inom ett industriområde eller på produktnivå exempelvis. Idag finns ett flertal metoder för att bedöma effekterna av cirkularitet såsom livscykelanalys (LCA) och materialflödesanalys (MFA). Ingen av dessa används dock aktivt idag för att utvärdera produkters cirkularitet. Det finns utvecklade indikatorer som fokuserar på cirkularitet på produktnivå, bland annat C2C som är en certifieringsmodell. Det finns idag inte ett mått som fungerar över flera livscykler och som mäter cirkularitet i kostnader. Ett sådant vedertaget mått skulle förväntas vara mer effektivt för företag och intressenter, underlätta i information och marknadsföring, men även i kravställningen från kommunernas sida. 

Kommunerna har redan idag en tydlig roll inom arbetet för en cirkulär ekonomi genom sitt avfallsansvar, men det finns också ett intresse från kommunernas sida för att arbeta mer cirkulärt framöver Kommunerna kan motivera medborgare att lägga om sitt beteende och sin konsumtion till att bli mer i linje med principerna i den cirkulära ekonomin genom ett flertal olika aktiviteter. De kan visa upp goda exempel och marknadsföra de initiativ som redan finns, samt arbeta med informations- och utbildningsinsatser. Om kommunens verksamhet i större utsträckning anpassas för att bli mer cirkulär, visar man också tydligt att det är ett möjligt alternativ även för andra aktörer. 

Den kommunala upphandlingen är ett betydelsefullt verktyg som kan användas för att skicka viktiga signaler till marknaden. Cirkulär ekonomi är dock ett nytt koncept och ett komplicerat område, och det finns en stor osäkerhet i kommunerna rörande hur kraven kan och bör ställas och vilka krav som är möjliga att uppnå i dagsläget. Kravställningen skulle underlättas om det fanns ett tydligt mått för cirkularitet som en tjänst eller vara skulle kunna utvärderas emot. 

För att underlätta ett mer cirkulärt beteende kan kommunerna skapa möjligheter för både företag och privatpersoner att återanvända, renovera och cirkulera genom att skapa utrymmen och infrastruktur där detta är möjligt. Dessa utrymmen kan också användas som plattformar för att sprida information om cirkulär ekonomi, visa på andra typer av affärsmodeller, eller att möjliggöra möten där företag kan diskutera cirkulär ekonomi i praktiken. Ännu en tydlig utmaning idag är matchningen av överskott och restprodukter mot behov. Att hitta mottagare till restmaterial från industrier och privatpersoner kan underlättas genom exempelvis digitala matchningsverktyg som synliggör och matchar användarnas behov med funktionella överskott.

Kommunerna kommer att ha roller framöver både i att möjliggöra cirkulära aktiviteter och i att gå före och själva genomföra lösningar för en mer cirkulär ekonomi. Vilken roll kommunerna tar i arbetet för en mer cirkulär ekonomi kommer att avgöras av deras kapacitet och storlek, men det är viktigt att understryka vikten av samverkan för att tillsammans arbeta och dra nytta av varandras erfarenheter för att på ett effektivt sätt arbeta för en mer cirkulär ekonomi.


Skriv ut:

Datum