Kontroll av lakvattenrening genom toxicitetstester statistiskt korrelerat med kemisk-fysikaliska mätningar

Sammanfattning: Det finns i dag ingen lagstiftning som reglerar hur karaktärisering av ett lakvatten, eller riskbedömning bör göras. De fastställda utsläppsvillkor och gräns- och riktvärden som finns är baserade på enskilda ämnen och inte på toxiska effekter i miljön. Det är svårt att bedöma toxiciteten utifrån kemiska analyser vilket har beskrivits i ett flertal rapporter och handböcker. I denna studie har ambitionen varit att ta avstamp i det arbete som redan är gjort med en kombination av ekotoxikologiska tester och kemanalyser för att försöka finna samvariationer som kan förklara de toxiska effekterna. Vid en rening och behandling förändras lakvattnets karaktär på fler sätt än bara med avseende på näringsinnehållet.

Organiska ämnens och metallers tillgänglighet och toxicitet kan påverkas av den förändring som en behandling medför. Därför har obehandlat och behandlat lakvatten från en pilotanläggning med biologisk rening jämförts. Resultat från ekotoxikologiska tester och fysikalisk-kemiska mätningar har statistiskt jämförts med multivariat dataanalys (MVDA).

Syftet med studien har varit att undersöka om ett biologiskt testbatteri kan tas fram som är enkelt, billigt och standardiserat för att karaktärisera lakvatten samt göra en säkrare riskbedömning av renat vatten som ska släppas till recipienten. Frågeställningen är lite tillspetsad: Kan några få toxicitetstester ersätta ett större antal kemiska analyser? Kan toxtester användas för att riskvärdera påverkan av behandlat lakvatten på recipienten?


Skriv ut:

Datum