Långväga transport av avfallsbränsle – kunskaper och erfarenheter

Sammanfattning: Hanteringen av avfallsbalar bör minimeras i varje del av hanteringskedjan. Ju mindre balen hanteras, desto mindre är riskerna för att balen går sönder och orsakar störningar. För att erhålla en formstabil och hanterbar bal är avfallets kvalitet av stor vikt. Jämn fraktionsstorlek och lågt organiskt innehåll är betydelsefulla parametrar. Förutom avfallskvaliteten, är det också viktigt att hamnar och energibolag har rätt utrustning i sitt arbete samt goda rutiner kring till exempel städning och resursplanering. Generellt innebär mindre hantering även en effektivare hantering och lägre kostnader.

Allt mer avfall transporteras till svenska förbränningsanläggningar från länder och regioner där förbränningskapacitet saknas. Erfarenheter visar att hanteringen vid lossning och omlastning riskerar att orsaka lukt och andra olägenheter. Balning av avfallsbränsle underlättar transport och ökar lagringsbarheten. 

Hanteringen kan variera med olika transportsätt och lagring i olika delar av kedjan. De hanteringssteg som oftast ingår vid långväga transporter är förbehandling, emballering, lastning, transport, lossning, lagring och mottagning hos energibolagen. De miljöproblem som riskerar att uppstå i olika delar av hanteringskedjan är lukt, lakvatten, godsspill, damning och skadedjur. 

Lastning och transportmetod avgör förutsättningarna för lossning, där de största riskerna för störningar finns. Särskilt känslig är lossningen av balat avfall i bulktransport med fartyg. Det är i hamnarna de största störningarna upplevs bland annat beroende på att platsen i många fall inte är lokaliserad och prövad utifrån avfallshantering. Viktigt att ta hänsyn till för att få till stånd en störningsfri och effektiv lossning, är avfallets kvalitet, hur balarna är lastade, val av lastbärare och vilken typ av lossningsverktyg som används. Framför allt har det visat sig att balarnas innehåll är avgörande för att reducera störning vid lossning. Ett väl fraktionerat avfall ger en mer formstabil bal med högre lossningsbarhet. 

Nedskräpning i hamnar som ett resultat av godsspill vid lossning utgör, enligt intervjuerna, för de flesta dock inte längre något större problem. Dels har avfallskvaliteten förbättrats så att trasiga balar förekommer i lägre utsträckning, dels har hamnarna nät mellan kaj och fartyg samt inarbetade rutiner för städning.

Luktproblem förekommer, främst vid lossning i hamnar. För att minimera luktstörningarna arbetar de flesta energibolagen med att lösa problemen vid källan, det vill säga genom krav i leverantörsavtalen och omfattande kvalitetsarbete. Andra åtgärder som förekommer är så kallad dysning av avfallet med luktreducerande medel innan balning men även efter balning och vid lossning. Flera aktörer anser att dysning av fartygens lastutrymme är ineffektivt och att problemen bör lösas hos leverantören så att risken för lukt under hela hanteringskedjan minimeras.

Lakvatten uppstår i balarna främst vid nedbrytning av organiskt material. En god förbehandling som minskar andelen organiskt innehåll är därför av stor vikt. Några leverantörer har förbehandlat avfallet innan balning, med luktreducerande medel, som även har upplevts minska lakvattenbildningen. Vissa av de intervjuade aktörerna anser att lastning av bulkbåtar vid regn ger mer lakvatten och att detta bör undvikas. Lakvatten som finns i fartygets lastutrymme vid lossning tas omhand med sugbil eller med spån, oftast på energibolagens bekostnad. Lakvattenbildning bedöms dock, utifrån intervjuerna, utgöra ett mindre problem nu än tidigare. 

Ett systematiskt kvalitetsarbete och ett gott samarbete med främst leverantörerna, men även mellan övriga aktörer i hanteringskedjan är avgörande för att erhålla en störningsfri och effektiv hantering. Viktiga aspekter i kvalitetsarbetet är tydliga avtal som innefattar krav på avfallets kvalitet, även utifrån ett hanteringsperspektiv, samt ett gott samarbete och uppföljning. Genom att samarbeta med ett litet antal leverantörer upplever många att ett gott samarbete och en gemensam ansvarskänsla för hanteringskedjan underlättas. 

Rapporten baseras i huvudsak på intervjuer med olika aktörer i hanteringskedjan, såsom leverantörer, rederier, hamnar och energibolag som är slutliga mottagare av avfallsbränslet. Framför allt har problematiken med dessa transporter uppmärksammats i samband med den kraftiga ökningen av import av balat avfallsbränsle.


Skriv ut:

Datum