Luftade dammar

Sammanfattning: Optimerat utnyttjande av befintliga resurser för lakvattenbehandling vid deponier

Resultaten från projektet visar bland annat att en fungerande nitrifikation/denitrifikation är möjlig att uppnå med så kallad KBR-teknik, kontinuerlig biologisk rening. En kostnadsjämförelse mot konventionell SBR-teknik visar också att KBR är ett kostnadseffektivt alternativ till lokal kväverening. Varje investeringsbeslut behöver dock ställas i relation till lokala förutsättningar. Resultaten efter inledande driftsäsonger visar att möjligheterna till förbättrad rening är goda, även om det vid projektets avslut återstod intrimning och fortsatt utvecklingsarbete för vissa av anläggningarna i studien.

Försök med lakvattenuppvärmning har också visat att det är möjligt att väsentligen förlänga den biologiska reningens säsong. Om det finns möjlighet att använda outnyttjad deponigas eller andra lokala värmekällor kan detta göras relativt kostnadseffektivt. 

Krav på lokal behandling av lakvatten ställs idag regelmässigt vid omprövningar av tillstånd för avfallsdeponier. Den begränsande föroreningsparametern för lakvattenutsläpp från såväl aktiva som avslutade deponier är i många fall kväve.

Investeringar i traditionella VA-tekniska lösningar (aktivslamprocesser som SBR, kemisk fällning etc.) dimensionerade för dagens lakvattenflöden och lakvattenkvalitet kan vara en lösning på behandlingsfrågan. Metoderna har emellertid ifrågasatts i ett helhetsperspektiv då miljövinsterna i form av minskad påverkan kan motverkas av negativa effekter från användning av kemikalier och energi (Avfall Sverige, 2012), samt innebära relativt stora investeringar.

Luftade dammar är idag den vanligaste behandlingen av lakvatten. I många fall bedöms att det finns en förbättringspotential vad gäller de luftade dammarnas kapacitet. 

Syftet med projektet har varit att belysa möjligheterna att utnyttja befintliga resurser vid några typiska deponianläggningar på ett mer effektivt sätt och värdera om sådana lösningar är gångbara alternativ till etablering av nya, lokala reningsverk för behandling av lakvatten. I projektet har olika anpassningar av fyra befintliga behandlingsanläggningar studerats med målsättningen att se om en långsiktigt acceptabel rening av hela lakvattenflödet, med avseende på i första hand kväve, är möjlig.

Projektets deltagande anläggningar har varit Atleverket i Örebro kommun, Tekniska verken i Linköpings anläggning Gärstad, SÖRABs anläggning Löt i Vallentuna kommun samt NSRs anläggning Filborna i Helsingborg. 

Varje anläggning har sina unika förutsättningar och vid en optimering och utbyggnad av den lokala reningen måste hänsyn tas till dessa. Projektet visar att med flera åtgärder, små som stora, finns goda möjligheter att förbättra den befintliga lakvattenbehandlingen med avseende på kväverening utan att behöva bygga helt nya behandlingssystem. En lokal rening kan uppnås genom många delåtgärder, så som separering av vattenflöden, optimering av luftade zoner och kemikaliedoseringar, förbättrad växtlighet i våtmark med flera.

Slutligen konstateras att det inte finns några generella lösningar som passar alla anläggningar, det är av vikt att se vilka möjligheter som varje anläggning erbjuder. Ur ett hållbarhetsperspektiv kan dock idén att återanvända och utveckla befintliga resurser vara fördelaktigt jämfört med att dessa tas ur drift och ersätts med helt ny utrustning.


Skriv ut:

Datum