Metodik för provtagning och analys av förorenad betong

Sammanfattning: PAH-halter i tjärbestruken betong kan minskas betydligt både genom slipning eller annan borttagning av ytan (cirka 0,1 eller 0,5 cm). På så sätt kan återvinning i anläggningsarbete bli möjligt i enlighet med Naturvårdsverkets handbok (2010). Metallhalter i äldre, med organiska ämnen förorenad betong är troligen heller inget hinder för återvinning i anläggningsarbete enligt samma handbok. Det är ett par av slutsatserna från detta projekt.

I många av landets pågående saneringsprojekt står man idag inför problematiken om hur förorenat bygg- och rivningsmaterial ska hanteras. Både entreprenörer som ska utföra rivning och tillsynsmyndigheter, återvinningsföretag och deponiägare saknar tydlig vägledning i frågan. Projektet som beskrivs i denna rapport syftade till att förbättra kunskapen och bedömningsunderlaget för förorenat byggmaterial, särskilt betong, samt om behandling genom slipning eller annan borttagning kan underlätta återvinningen och om eller vilka, risker som kvarstår.

Bedömningsgrunderna och jämförvärden som användes i rapporten är Avfallsförordningen respektive Avfall Sveriges handbok för klassificering av massor, maximala nivåer i Naturvårdsverkets handbok 2010:01, riktvärden från andra länder såsom Österrike och Finland samt miljökvalitetsnormer för vattenförekomster.

Betongen som undersöktes härstammar från tre rivnings- och saneringsprojekt i fullskala: Ett tjärbestruket betongförråd, en tjärbehållare och betong från BT Kemi efterbehandling. Betongen undersöktes med avseende på totalhalter av metaller, PAH respektive pesticider och övriga organiska ämnen. Mobiliteten av föroreningarna undersöktes med hjälp av laktester (modifierade standardlaktester).

De viktigaste slutsatserna från studien är följande:

  • PAH-halter i tjärbestruken betong kan minskas betydligt både genom slipning eller annan borttagning av ytan (ca 0,1 eller 0,5 cm) så att återvinning i anläggningsarbete blir möjligt i enlighet med Naturvårdsverkets handbok (2010). Halter i dräneringsvatten från den återvunna betongen skulle kunna begränsas genom att fjärma små partikelfraktioner efter skärning eller krossning.
  • Att använda sig av totalhaltsanalyser för att fastställa halter och miljörisker med fenoxisyror och klorfenoler i betong verkar underskatta den verkligen halten och potentiella risker. Att mäta den totala utlakningen av föroreningar från betong kan möjligtvis bättre återge det verkliga innehållet för en riskbedömning än totalhaltsanalyser. 
  • Metallhalter i äldre, med organiska ämnen förorenad betong, är troligen inget hinder för återvinning i anläggningsarbete i enlighet med Naturvårdsverkets handbok (2010).
  • En förenklad modell för en 30 cm tjock återfyllning med behandlad respektive obehandlad betong tyder på att påtagliga halter av i förekommande fall PAH respektive pesticider skulle kunna förekomma i grundvatten om förutsättningar i modellen uppfylls.
  • Det kan innebära både miljömässiga, ekonomiska och administrativa fördelar att behandla förorenad betong och möjliggöra återvinning på plats.

Följande bör besvaras respektive verifieras och undersökas närmare i framtiden: Representativitet av totalhaltsanalyser, verifiering av (icke-standardiserade) laktester, lakning för en typisk blandning efter krossning till grund- och ytvatten, tegel, andra föroreningar, styrande processer i betongen samt åldrande och vittring av betongen.


Skriv ut:

Datum