När är aktivt omhändertagande av deponigas inte längre nödvändigt?

Sammanfattning: Det är balansen mellan gasbildning och gashantering (aktiv eller passiv) som avgör om gashanteringen på en deponi är säker för klimat, människa och miljö. För riskutvärderingen är den viktigaste faktorn inte hur stor gasbildningen är, utan hur stora gasutsläppen är. Gashantering är det verktyg som används för att kontrollera risken.

Hur länge ska deponigas samlas in aktivt och när ska man övergå till passiv gashantering? När är risker för klimat, människans hälsa och miljön så låga att det är acceptabelt att låta ett passivt system, eller bara naturliga processer, hantera den kvarvarande gasen? Vad är ett "mer miljömässigt sätt"? Hur ska detta mätas, utvärderas och dokumenteras till myndigheter? Dessa frågeställningar diskuteras i denna rapport som innehåller en vägledning för hur man kan mäta, utvärdera och göra en riskbedömning för deponier, där man vill utvärdera om mängden deponigas är för liten för ett aktivt gasuttag. Rapporten är en fortsättning på och ett komplement till Avfall Sveriges Rapport 2015:13 Beslutsstöd för hantering av deponigasemissioner vid sluttäckning. Rapporten innehåller även en utblick på hur passiva gashanteringslösningar samt stoppkriteria ser ut i andra länder.


Skriv ut:

Datum