Övervakning av tätskikt i deponier med impedansspektroskopi

Sammanfattning

När man slutgiltigt täcker en deponi med icke-farligt avfall måste tätskiktet kunna hålla i flera hundra år. För deponier med farligt avfall talar man om ett tusenårsperspektiv. Därför är det viktigt att finna metoder för att kunna övervaka tätskiktets funktion över lång tid.

Rapporten visar att en elektrisk metod, med elektroder i ytlagren, har goda förutsättningar att lyckas. Sedan årsskiftet måste svenska deponier uppfylla kraven i förordningen om deponering av avfall. Bland annat ställs krav på hur mycket nederbörd som kan tillåtas att infiltrera genom deponierna – vilket i sin tur ställer krav på sluttäckningen av deponin.

Ett tätskikt behöver skydda deponin under mycket lång tid, kanske flera hundra år. Först när alla potentiellt miljöstörande ämnen har lakats ut eller omvandlats till ofarliga ämnen har tätskiktet spelat ut sin roll. Tätskiktet i en deponi måste alltså vara exceptionellt hållfast. Dessutom måste det vara möjligt att övervaka under lång tid.

Bakgrunden till denna rapport är en tidigare studie ”Långtidsegenskaper hos tätskikt innehållande bentonit, 01:12”. Den visar att bentonit, en vulkanisk aska med hög täthet som ofta används vid långtidslagring, har potentiella svagheter när det gäller funktionen över lång tid. Dessutom har det visat sig vara svårt att finna en metod för långsiktig övervakning av bentonitmattor.

Idag finns en kommersiellt tillgänglig mätmetod av läckage genom tätskikt med plastfolie. Elektriskt ledande trådar placeras över och under tätskiktet. Trådarna dras i ett rutmönster så att man relativt noggrant kan bestämma platsen för ett eventuellt läckage. Något motsvarande är inte möjligt för bentonitmattor eftersom dessa är elektriskt ledande i deponimiljöer.

I detta projekt har olika typer av askor – flygaska, aska blandad med bentonitlera och en åldrad kompositaska – prövats som material för sluttäckning. Askorna är mycket reaktiva och härdar med tiden till ett kompakt, tätt och segt material. Metodiken har testats på ett ca 4 hektar stort område med sju olika ytskikt på Tveta återvinningsanläggning utanför Södertälje.

Syftet har varit att undersöka om impedansspektroskopi, det vill säga mätning av hur material reagerar på elektrisk spänning, kan användas för undersökning av dessa tätskikt. Dessa funktionskrav har ställts upp för ett övervakningssystem av tätskikt med lera och aska:

  • enkelt att tillämpa
  • låg kostnad
  • lägesspecifikt
  • fältmässighet
  • bibehållen funktion under lång tid
  • relevans för egenskaper av intresse

Slutsatsen i rapporten är att prognosen är god för att en elektrisk övervakningsmetod ska svara mot funktionskraven. Inga omständigheter har kunnat identifieras som skulle indikera att något av kraven inte uppfylls. Informationssökningen visar att metodutvecklingen är krävande med avseende på teori och kunskap. Sannolikt skulle den förenklas vid rutinmässig användning. En färdigutvecklad metod bör kunna utföras med ordinarie personal utan specialkunskaper.


Skriv ut:

Datum