Polcirkeln – policy för cirkulär ekonomi

Sammanfattning: Övergången till en cirkulär ekonomi innebär bland annat att företag, samhälle och organisationer söker affärsmöjligheter som bygger på cirkulära flöden, snarare än på linjära processer. Nya strategier och riktlinjer (policy) inkluderar såväl miljömässiga, ekonomiska och sociala aspekter, vilket gör att verktyg och incitament, liksom utvärderingar, måste grundas på helhets- och systemperspektiv. 

För att nå en mer cirkulär ekonomi krävs förändringar i samhället, förändringar som kommer att ha konsekvenser för många aktörer, och som kan genomföras med hjälp av styrmedel, efterfrågan och engagemang. Redan idag finns en stor mängd initiativ, varav ett initiativ är det strategiska innovationsprogrammet RE:Source. Detta PM är ett av resultaten från projektet Polcirkeln (Policy för cirkulär ekonomi) inom RE:Source. PM:et har som syfte att kortfattat presentera projektet och de rekommendationer som det genererat till RE:Source styrelse och programledning.

Övergripande reflektioner från projektet

Ett ökat behov av samverkan har lyfts i diskussionerna i projektet, även om brist på samverkan inte har varit en av de utmaningar som prioriterat. Samverkan skall kanske ses som ett medel att nå vidare, inte en utmaning? För att detta medel ska utnyttjas optimalt behöver målbilden dock vara gemensam och tydlig för de samverkande aktörerna, vilket inte alltid är fallet. 

Projektet har en tydlig svensk profil, men flera av aktörerna verkar globalt. Hur kan utmaningen att lyfta policy och reglering till en EU- eller ännu hellre internationell nivå hanteras? Internationella studier pågår för kartläggning av policyer och dess effekter och Projekt Polcirkeln har utbytt erfarenheter med EU-kommissionen, FNs miljöorgan (UNEP) genom dess International Resource Panel, World Trade Organisation (WTO) med flera.

Förbud och lagstiftning ger tydlighet tycker projektdeltagarna. Här kan mer långtgående insatser göras, men det kan kräva mod och nytänkande. Vad händer om man t.ex. förbjuder inblandning av elastan i textil, något som idag försvårar eller omöjliggör materialåtervinning? 

När utmaningar om teknikutveckling för textilåtervinning fokuseras, finns det då en risk att de övre delarna i avfallshierarkin får mindre uppmärksamhet? Hur ser vi till att fokus flyttas till de övre delarna av avfallshierarkin? Att fokusera på tekniska lösningar för återvinning kan vara ett sätt att skydda och att slippa ansvar för nivåer högre upp i avfallshierarkin.  Slippa förändring av affärsmodell och affärskultur m.m. Återvinning behöver utvecklas, men inte på bekostnad av prioriteringsordningen i avfallshierarkin.

I efterhand blev det tydligt att varken avfallsförebyggande aktiviteter eller konsumenten som aktör betonades i intervjuer och diskussioner. Avfallsförebyggande är högst prioriterat i avfallshierarkin och konsumenten borde vara en viktig aktör i detta sammanhang. Det är oklart varför dessa inte fick större utrymme i våra diskussioner. Det skulle kunna bero på sammansättningen av aktörer, projektgruppens filtrering eller något annat. 

En reflektion är att avfallsförebyggande och konsumentens roll kanske behöver ett extra synliggörande och extra externt stöd? Det är intressant att reflektera kring vad kravet på 50 procent medfinansiering innebär för just dessa områden, som kanske inte har en tydlig problemägare, eller ger en tydlig, direkt företagsnytta och därmed inte prioriteras. Inom ramen för projektet har vi fått en tydlig återkoppling att projektdeltagare (företag, branschorganisationer och policymakare) har uppskattat att medverka och diskutera projektets frågor gemensamt. Vi ser också det som ett resultat av projektet och en återkoppling till RE:Source att projekt med tydligt utrymme för samverkan och där även processen är en del av resultatet efterfrågas och uppskattas.


Skriv ut:

Datum