Praktisk bedömning av allokeringsmetoder för avfallsförbränning

Sammanfattning: De metodiker som i dagsläget bedöms vara enklast att tillämpa och få acceptans för är ekonomisk allokering och 50/50 allokering. För den ekonomiska allokeringen behöver det dock tas fram ett antal branschöverenskommelser. Dessa ska avse den ekonomiska värderingen av värmen från avfallsförbränningen samt hur man exempelvis hanterar bränsleberedning in house.

När det gäller emissionsfaktorer rekommenderas två olika alternativ:

  • De uppmätta direkta utsläppen av CO2 för de anläggningar som mäter dessa
  • De hänvisningsvärden som naturvårdsverket publicerat

Till dessa värden ska emissionerna för transport av avfallsbränslet samt emissionerna av N2O adderas för att harmonisera med de emissionsfaktorer som Värmemarknadskommittén rekommenderar.

I samband med miljöredovisning är allokering av emissioner och primärenergi på olika nyttigheter en viktig faktor. För allokering mellan el och värmeproduktion i samband med kraftvärmeproduktion finns det etablerade metoder som har hög acceptans hos olika parter. När det gäller energiåtervinning av avfall kan det dock ses som att man har två huvudsakliga produkter, dels en avfallsbehandlingstjänst och dels en energiproduktionstjänst (med delprodukterna el, värme och kyla). Hur man i detta fall ska allokera emissionerna är inte lika väl etablerat.

Avfall Sverige har som avsikt att ta fram en rekommendation till sina medlemmar avseende allokering av primärenergi och emissionsfaktorer för avfallsförbränning. För att få ytterligare bedömningsunderlag har SP gjort en bedömning av den praktiska tillämpbarheten på de allokeringsmetoder som exemplifierats i IVL:s arbete för Avfall Sverige och Svensk Fjärrvärme kring dessa frågeställningar.

Det finns några olika huvudprinciper för allokeringen representerade i IVL:s arbete:

  • 100 % allokering av emissionerna till avfalls- eller energisystemet baserat på huvudsyftet med anläggningen
  • Systemexpansion där man försöker väga in den alternativa användningen av avfallet
  • Ekonomisk allokering
  • 50/50 allokering där emissionerna och primärenergin fördelas jämt mellan avfalls- och energisystemet

Alla allokeringsmetoderna har sina styrkor och svagheter, där dock de fallen där man allokerar 100 % av belastningarna till det ena eller det andra systemet bedöms som minst lämpliga. De är visserligen enkla att tillämpa men de brister i logik och svårigheterna att få acceptans inom både avfallssystemet och energisystemet bedöms som högre än för alternativen.

Den borde-metodik som finns bland systemutvidgningsperspektiven bedöms som intressant och som en metodik som av kunderna nog skulle ses som önskvärd. Däremot är den förknippad med en hel del praktiska problem. Vad ska exempelvis vara referens för vad som ”borde” sorteras ut? Hur ska det hela följas upp? En hel del utvecklingsarbete kvarstår inom denna metodik innan den i praktiken är genomförbar.


Skriv ut:

Datum