En förbränningsskatt är ett allt för trubbigt styrmedel om syftet är att öka materialåtervinningen, menar Avfall Sverige.

Skatt på förbränning inget bra styrmedel

– Avfall Sverige menar att skatter och avgifter kan användas för att styra avfallshanteringen. Vi delar dock utredningens bedömning att en förbränningsskatt är ett allt för trubbigt styrmedel om syftet är att öka materialåtervinningen, säger Avfall Sveriges VD Weine Wiqvist.

– För att långsiktigt nå verkliga cirkulära kretslopp krävs helt andra åtgärder som förebygger uppkomsten av avfall, som ger renare produkter och därmed bättre återvinning vilket underlättar fortsatt rundgång av näring och material, säger Wiqvist. 

Regeringen tillsatte i juni 2016 en utredning som skulle undersöka om en skatt på förbränning av avfall är ett bra styrmedel och i så fall lägga förslag om detta. I utredningsuppdraget ingick också att komma med förslag om att ändra den nuvarande kväveoxidavgiften till en skatt, att undersöka behovet av ytterligare styrmedel för att minska utsläpp av klimatgaser samt utsläppshandelns roll för bland annat avfallsförbränning. Utredningen har nu lämnat sitt betänkande, som finns här.

100 kr per ton avfall

Regeringens utredare kom till slutsatsen att en skatt på förbränning av avfall är ett ineffektivt styrmedel. Genom ett tilläggsdirektiv fick dock utredningen i uppdrag att lämna ett konkret lagförslag på en förbränningsskatt. Därför föreslås en skatt på 100 kr/ton för i stort sett allt avfall till förbränning, undantaget farligt avfall. Skatten föreslås träda i kraft 1 januari 2020. Av utredningens konsekvensanalys framgår att en sådan skatt skulle ha mycket små, om ens några, positiva effekter för ökad materialåtervinning.

Weine Wiqvist, som deltog i regeringens förordnade expertgrupp, har skrivit ett särskilt yttrande där han visar att en skatt på förbränning av avfall är kontraproduktiv.

– Det är aningen märkligt att lägga ett förslag om en skatt när utredningen redan kommit till slutsatsen att det vore olämpligt, säger Weine Wiqvist. Avfall Sverige gör bedömningen att skatten blir i stort sett verkningslös.  Vi vill öka andelen avfall som går till materialåtervinning, men en skatt riskerar att få motsatt effekt. Ett skäl är att kommunerna inte har rådighet över insamling av förpackningar och returpapper. Det är ju producenternas uppgift och de träffas inte av skatten.

Behandlingstjänst till utlandet borde undantas

Tvärtemot vad man skulle kunna tro, leder en skatt på allt avfall till förbränning troligen till priskonkurrens på förbränningstjänsten. Detta skulle kunna göra det billigare att förbränna avfall och därmed minska incitamentet att materialåtervinna, särskilt för verksamhetsavfall. Det skulle också påverka priset för den behandlingstjänst många anläggningar säljer till andra EU-länder.

– För att en tänkt skatt skulle få avsedd effekt behöver det importerade avfallet undantas från skatt, vilket också sker i vissa EU-länder. Enklast är dock att inte införa skatten alls, avslutar Weine Wiqvist.

Bakgrund

Regeringens utredning om ekonomiska styrmedel för el- och värmeproduktion inom EU ETS och ekonomiska styrmedel för avfallsförbränning tillsattes i juni 2016. I det ursprungliga direktivet fick utredningen i uppdrag att göra en grundläggande analys av förutsättningarna för avfallsförbränning i Sverige. I detta ingick även att analysera hur avfallsförbränning och avfallsimport påverkas av de ekonomiska styrmedel som finns nu, rådande EU-reglering och branschspecifika förhållanden. I maj 2017 fick utredningen ett tilläggsdirektiv med innebörden att lämna förslag på utformning av en avfallsförbränningsskatt. Kammarrättslagman Petter Classon har varit utredare. Betänkandet lämnades den 1 november och finns här.


Skriv ut:

Datum