Datum

Systemanalys kring möjliga konsekvenser av förslag i ”Hållbar återföring av fosfor”

Sammanfattning: Naturvårdsverket redovisade i september 2013 regeringsuppdraget ”Hållbar återföring av fosfor”. En del av förslagen innebär att det på sikt kan bli svårt att återföra biogödsel från rötning av matavfall till åkermark. För fyra typfall, 1) referensfall, 2) begränsad giva, 3) avvattning av biogödsel och förbränning av fast fraktion samt 4) stopp på utsortering av matavfall, har konsekvenserna studerats avseende hantering av matavfall och biogödsel från rötning av matavfall. Analysen utgår från en antagen uppkommen mängd matavfall på 960 kton år 2023.

  • Källsortering av 480 kton matavfall till rötning ger med spridning av oavvattnad biogödsel (Fall 1 och Fall 2) en tillförsel av drygt 23 kg Cd/år till den svenska åkermarken. Men endast hälften (knappt 12 kg Cd/år) är ett nytillskott (under förutsättning att hälften av maten produceras i Sverige och att svenskproducerad och importerad mat innehåller samma Cd-nivåer).
  • Givet att handelsgödsel med låg Cd-halt används (10 mg/kg P) innebär avvattning av biogödsel (Fall 3) respektive ett stopp på källsortering av matavfall (Fall 4) att nytillskottet sjunker med ca 2 respektive 4,5 kg Cd/år eftersom handelsgödsel istället kommer att användas. Men om handelsgödsel med max tillåten Cd-halt används (100 mg/kg P) så skulle motsvarande förändringar innebära att nytillskottet ökar med ca 57 respektive 61 kg Cd/år.
  • Jämförelsevis innebär Fall 2 (Begränsad giva) relativt små konsekvenser avseende påverkan på energiflöden, ekonomi och klimatpåverkande utsläpp. Jämfört med referensfallet ökar energiinsatser, utsläpp och kostnader eftersom biogödseln måste spridas över en större areal för att klara Cd-kraven. Intresset inom jordbruket för att använda biogödsel kommer troligen att påverkas negativt, eftersom biogödseln måste kompletteras med handelsgödsel för att få önskad gödslingseffekt.
  • Istället för att årligen gödsla med biogödsel enligt förslaget till regelverk, och därmed gödsla med en mindre mängd biogödsel och sedan komplettera med handelsgödsel, går det även att tillföra full önskad växtnäringsmängd (kväve alternativt fosfor enligt regelverkets begränsningar) men sedan avstå från biogödsel under kommande år för att på så sätt inte överskrida gränsvärdet för kadmiumtillförsel. Konsekvensen blir att arealbehovet kommer att öka och därmed även transporter men framför allt lagringskostnader. En sådan hantering förutsätter att entreprenörer bygger upp och ansvarar för hela hanteringen för att kunna optimera placering av lager och transportavstånd. Kostnaderna kommer att öka radikalt eftersom lagringskapaciteten behöver ökas så att den motsvarar det större arealbehovet. Intresset inom jordbruket för biogödsel kommer att bli lågt då biogödsel inte längre kommer att betraktas som ett gödselmedel då kadmiuminnehållet begränsar dess användning istället för växtnäringen som fallet är idag.
  • Fall 3 (Avvattning av biogödsel och förbränning av fast fraktion) innebär en betydligt mer omfattande omställning av biogödselhanteringen. Kostnader och utsläpp ökar i ett systemperspektiv, framförallt på grund av att förbränningen av den fasta fraktionen minskar importen av brännbart avfall.
  • Fall 4 (Stopp på utsortering av matavfall) innebär störst konsekvenser när det gäller påverkan på energiflöden och ökning av klimatpåverkande utsläpp. Den förlorade biogasproduktionen i kombination med minskad import till förbränning (då det svenska matavfallet måste förbrännas) innebär en ökning av de klimatpåverkande utsläppen med ca 130 000 ton CO2-ekv./år. Kostnaderna i systemperspektiv sjunker i detta fall, men resultatet är känsligt bland annat för antaganden om insamlingskostnader för matavfall, rejektandel vid förbehandling, biogasutbyte vid rötning, rötnings-, uppgraderings- och distributionskostnader för gas och inte minst priset för fordonsgas.