Uppdaterade guider från Avfall Sverige

Avfall Sveriges guider nr 1, 4 och 15 har uppdaterats och finns nu för nedladdning. Inloggning krävs för att se sidan och kunna ladda ner.

År 2010 publicerade Avfall Sverige den första guiden i en ny serie. Guide # 1 ger vägledning kring juridiska och finansiella aspekter av fastighetsnära insamling av förpackningar och returpapper. Eftersom det har kommit nya rättsfall som, under vissa förutsättningar, förtydligar kommunens möjligheter att taxefinansiera insamling av förpackningar har guiden reviderats i januari 2018.

För returpapper får inte kommunerna ordna egna insamlingssystem. Kommunerna kan utföra tjänsten på uppdrag av producenterna, genom att anordna ett insamlingssystem som ses som en del av producenternas insamlingssystem.

För förpackningar får däremot kommunerna inrätta egna separata insamlingssystem, det vill säga utan producenternas uppdrag. Insamlingen sker utan producenternas uppdrag även om resterande delar av hanteringen, det vill säga utöver insamlingen, överlåts till producenterna genom avtal, omavtal sluts efter det att kommunen beslutat om att inrätta separata insamlingssystem.

Om avtal med producenterna sluts före det att kommunen beslutat om att inrätta separata insamlingssystem sker insamlingen på uppdrag av producenterna.

Finansiering

Kommunal insamling av förpackningar utan producenternas uppdrag kan avgiftsbeläggas och ingå i den kommunala avfallstaxan. Rättsfall på senare tid befäster kommunernas möjlighet att miljöstyra mot till exempel fyrfackskärl genom att ha lägre avgifter för dessa system jämfört med ett system som är mindre miljöanpassat. 

När insamlingen sker på producenternas uppdrag, som i andra punkten ovan och för returpapper, finns det inte stöd i lagen att ta ut avgifter via avfallstaxan. Däremot kan kommunerna ta ut en serviceavgift eller liknande för den extra tjänsten för att hushållen slipper transporten till återvinningsstationerna. Eventuell serviceavgift från hushållen ska hållas utanför taxan. Ersättning från producenterna och serviceavgift bör särredovisas i den kommunala redovisningen. Uppdragsinsamlingen utgör affärsmässig verksamhet.

Guide nr. 4 om definitionen av hushållsavfall har också uppdaterats. I början av november 2018 publicerade Naturvårdsverket en vägledning om fett från fettavskiljare och spillfett från restauranger: ”Kompletterande vägledning till definitionen av hushållsavfall – spillfett och fett från fettavskiljare”. Naturvårdsverkets ståndpunkt är att spillfett och fett från fettavskiljare inte är att betrakta som ”hushållsavfall och därmed jämförligt avfall”. Avfall Sverige instämmer inte i Naturvårdsverkets bedömning och anser att det finns brister i den rättsliga argumentationen i Naturvårdsverkets vägledning.

Sammanfattningsvis anser Avfall Sverige följande:

Avgörandet MÖD 2012:49 (den så kallade ”frukt- och gröntdomen”) avser uppkomsten av avfall i livsmedelsbutiker och inte restauranger varför avgörandet inte direkt kan läggas till grund för en avgränsning av avfall från restauranger.

 Avfall Sverige ser inte skäl att frångå den tidigare bedömningen i Avfall Sveriges guide nr. 4  till definitionen av hushållsavfall, det vill säga att allt avfall som uppkommer i restaurangverksamhet med servering är att betrakta som hushållsavfall. Därför har guide 4 också förtydligats i de avsnitt som avser fett från fettavskiljare och spillfett, med tydligare argument till varför dessa avfallsfraktioner utgör med hushållsavfall jämförligt avfall enligt vad som närmare beskrivs i guiden.

Om lagstiftaren hade avsett att ändra regleringen av med hushållsavfall jämförligt avfall och den praxis på området som har tillämpats sedan miljöbalkens tillkomst hade det varit naturligt att reglera en sådan ändring i samband med prop. 2015/16:166 Avfallshiearkin och de ändringar som trädde i kraft i 15 kap. miljöbalken den 2 augusti 2016. 

Om en blandning har skett av hushållsavfall och annat avfall bör avfallet i sin helhet hanteras som hushållsavfall om inte de olika avfallsslagen genom rimliga åtgärder kan särskiljas genom sortering direkt vid källan.

Utöver uppdatering av avsnitten om fett från fettavskiljare och spillfett har uppdatering också gjorts av avsnitten om avfall från livsmedelsbutiker och avfall från restauranger. 

Reviderad guide nr. 15 om animaliska biprodukter

Avfall Sveriges guide om animaliska biprodukter har kompletterats med information om vissa undantagsbestämmelser.

För insamling, transport och bortskaffande av kategori 3-material (bland annat slakteriavfall, butiksavfall, s k före detta livsmedel, och matavfall) enligt artikel 10 f i förordningen 142/2011/EU gäller ett undantag från ABP-reglernas hanteringskrav om mängden material från den anläggning där materialet samlas in inte överskrider 20 kg per vecka (oberoende av vilken djurart detta material härrör från). Undantaget gäller inom Sverige och om produkterna går till förbränning (eller deponi). Undantaget gäller inte för i biogas- eller komposteringsanläggningar eftersom rötrest sprids på mark och inte bortskaffas. 

Avfall Sveriges bedömning är att det framför allt är mindre butiker som kommer att kunna dra nytta av detta undantag. Allt flera livsmedelsbutiker strävar efter att minska matsvinnet. Även större butiker bör kunna dra nytta av undantaget och kanske motiveras att minska matsvinnet. En tydlig sortering i butiken mellan sådant som är ABP och sådant som inte är det skulle också kunna bidra till att komma under 20 kg per vecka.

För att se sidan med guider och kunna ladda ner måste du vara inloggad. Logga in här.

 


Skriv ut:

Datum