Uppföljande undersökning av dioxin i rester från svensk avfallsförbränning

Sammanfattning

Som en följd av en debatt i slutet av 1990-talet genomfördes en omfattande undersökning av resterna från avfallsförbränningen i Sverige. År 1999 togs prover vid 21 av de då totalt 22 anläggningarna. Undersökningen fokuserade på att analysera dioxin i rökgasreningsresterna men även ett fåtal prov på slagg/ bottenaska analyserades. Redan då beslutades att en uppföljande undersökning skulle genomföras efter ett antal år. Detta skedde 2006 och 24 av de då totalt 29 anläggningarna deltog.

Mellan 1999 och 2006 har flera förändringar i branschen skett. Ett antal anläggningar har kommit till, några har lagt ner, en ny och delvis strängare lagstiftning har införts och den tekniska utvecklingen har fortsatt. Allt detta har medfört en positiv utveckling av avfallsförbränning. Ett av resultaten är att dioxinhalten i rökgasreningsresterna har minskat, då halterna från de båda undersökningarna jämförs. För slagg/bottenaska är minskningen ännu mer påtaglig.

I 1999 års undersökning varierade dioxinhalten i rökgasreningsresterna mellan 0,2 ng/g och 18 ng/g (I-TEQ) och genomsnittliga halten uppskattades till 2–3 ng/g. Den totala årsmängden var cirka 160 g. Variationen i dioxinhalten i rökgasreningsresterna är mindre i den senare undersökningen med ett lägsta värde på 0,3 ng/g och det högsta på 5 ng/g. Medelvärdet är 1,6 ng/g och medianvärdet 1,2 ng/g, vilket är lägre jämfört med 1999 års värden. Den totala årsmängden blir större än för 1999, cirka 185 g. Detta ska dock ställas i relation till att mängden avfall som förbrändes nästan fördubblats under denna period.

Dioxinhalten i slagg/bottenaska har minskat sedan förra undersökningen. År 1999 var det endast sju anläggningar som analyserade slagg/bottenaska. Medianvärdet var 0,03 ng/g och den totala årsmängden uppskattades till 10 g (räknat på torr vikt). I den senaste undersökningen var medianvärdet 0,005 ng/g. Vid omräkning till torrvikt, med samma schablon som användes 1999, uppgick årsmängden i slagg/bottenaska i 2006 års undersökning till 7 g.

Analysmetoderna i de båda undersökningarna skiljer sig något åt. I den senare undersökningen uttrycks mängden dioxin enligt WHO-TEQ (2005). Den vedertagna metoden i undersökningen 1999 var I-TEQ. WHO-TEQ (2005) inkluderar även så kallade PCBer och värdena blir ungefär 10 % högre jämfört med I-TEQ.


Skriv ut:

Datum