Uppföljning av slaggrusprovvägar

Sammanfattning

Den första långsiktiga studien av provvägar med slaggrus bekräftar att slaggrus är lämpligt som förstärkningsmaterial vid vägbyggen, om vägen är rätt dimensionerad. Uppföljningen gäller två vägar, sju respektive tio år gamla. Båda vägarna har i stort sett behållit sin hållfasthet under tiden. En av vägarna har undersökts även när det gäller miljöpåverkan. Urlakningen var generellt sett begränsad.

Genom siktning och lagring av bottenaska från förbränning av avfall utvinns som slaggrus. Genom att använda slaggrus som konstruktionsmaterial kan man minska förbrukningen av naturresurser som grus eller bergkross. Det är därför av stor vikt att undersöka slaggrusets hållfasthet och miljöpåverkan över tid.

I Sverige finns ett antal vägsträckor och provytor där slaggrus används i olika lager och funktioner. Oftast avslutas uppföljningarna redan efter två-tre år och möjligheten till längre tidsserier och analyser förloras.

I en ny undersökning har två provvägar studerats över längre tid. Törringevägen byggdes 1998 och ligger i Käglinge utanför Malmö. Dåvavägen byggdes 2001 och ligger vid Umeå Energis anläggning i Dåva utanför Umeå. I båda fallen rör det sig om provvägar på 250-300 meter, där några sträckor är förstärkta med slaggrus och andra med bergkross, som jämförelse. Hållfastheten på båda provvägarna har undersökts. Dessutom har miljöpåverkan studerats vid Dåvavägen.

Mätningen av hållfastheten har skett genom fallviktsmätning – en vikt släpps ned på en belastningsplatta som vilar på vägen. Uppföljningen visar att slaggruslagrens styvhet är i stort sett intakt efter sju respektive tio år. Vägen i Törringelund behåller sin styvhet. Den sjuåriga Dåvavägen minskar först sin styvhet innan den stabiliseras.

Ingen av vägarna visade på någon styvhetsökning, något som uppmätts i en tidigare studie av en äldre provväg med slaggrus i Linköping. Det beror antagligen på att askan numera lagras innan den används. Då hinner den färska askans stabiliserande reaktioner avslutas redan i upplaget. Styvheten i slaggruset motsvarar omkring 70 procent av styvheten i bergkrosslagren, något som kan bero på att kornstorleken på slaggruset är mindre än i det krossade bergmaterialet. Detta är något man måste ta hänsyn till vid dimensioneringen av vägen.

Resultaten stödjer tidigare studier som visar att slaggrusets egenskaper gör det lämpligt som förstärknings- och bankmaterial. Det kan även användas i fyllningar och som skyddslager.

Vid Dåvavägen har man även analyserat slaggrusets miljöpåverkan genom vattenprovtagning. Generellt sett var slaggrusets utlakning av de flesta organiska och oorganiska ämnen begränsad. Detta skapar förutsättningar för utnyttjande i okänsliga miljöer.

Analyserna av lakvattnet visade att utlakningen av kalcium och sulfat ökade under projekttiden, något som var förvånande. Sannolikt har material innehållande dessa ämnen tillförts vägen på något sätt. Lakvattnet från referenssträckan med bergkross innehöll högre halter av flertalet av de analyserade ämnena än lakvattnet från slaggrussträckan. Mätresultaten från Dåvavägen avviker på flera sätt från tidigare laboratorieresultat av enbart slaggrusets urlakning. Detta är något som man bör ta hänsyn till när potentialen för nyttiggörande av slaggrus bedöms.


Skriv ut:

Datum