Utformning av biogödsellager på svenska biogasanläggningar – nulägesbeskrivning och smittskyddsrekommendationer

Sammanfattning

Enligt certifieringssystemet SPCR 120 rekommenderas att biogödselbrunnar och biogödsellager ska vara täckta för att minimera risken för smittspridning. Det är dock oklart vad som krävs för att brunnen eller lagret ska anses vara täckt. Olika lösningar finns men det saknas en heltäckande bild av hur det ser ut i Sverige idag. 
För att alla biogasanläggningar ska ha fullgoda biogödsellager som uppfyller krav och önskemål inom certifieringssystemet samt för att öka kunskapen kring konstruktion av biogödsellager, har Hanna Hellström (SP Sveriges Tekniska Forskningsinstitut) kartlagt och sammanställt utformningen av dagens biogödsellager.

Inom styrgruppen för certifiering av biogödsel och kompost har frågan om utformning av biogödsellager diskuterats med avseende på smittskydd. Vilka krav är rimliga att ställa inom SPCR120 på konstruktion och täckning för optimalt smittskydd? Frågeställningen har i första hand gällt smittskydd men frågan har även täckt in emissioner.

Syftet med projektet var att kartlägga hur dagens biogödsellager på biogasanläggningar är utformade. Målet är att utifrån dessa erfarenheter ge rekommendationer till styrgruppen inom certifieringssystemet hur de ska resonera kring utformning och krav med avseende på smittskydd och emissioner på biogödsellager.

Projektet bestod i två delar, dels en enkätstudie till biogasanläggningar i Sverige där de fick svara på frågor om utformning av sina egna biogödsellager och dels en litteraturstudie. Litteraturstudien innehöll kartläggning av lagstiftning och allmänna råd kring biogödsellager samt en genomgång av funktion och kostnader för olika slags täckningsmetoder.

De anläggningar som idag har certifikat enligt SPCR 120 (”certifierad återvinning”, biogödsel) har samtliga täckta biogödsellager på ett eller annat sätt. Den lagstiftning som har identifierats är 1774/2002 Animaliska Biproduktsförordningen vilken ger tämligen vag vägledning för utformning av biogödsellager. Däremot klargör den vad som gäller för provtagning av biogödsel. Vidare identifierades Statens Jordbruksverks allmänna råd (2005:1) om lagring och spridning av gödsel. Den ger bl.a. generella råd kring utformning av lager, säkerhet och täckning. 
Utifrån resultat från ovan beskrivna delar blir slutsatsen att biogödsellager bör vara täckta men att täckmetod inte bör bestämmas inom certifieringssystemet. Dock bör det striktare provtagningsalternativet inom ABP förordningen för salmonella följas, dvs att provtagning bör ske efter lagring men innan leverens ut från anläggningen. 
Det finns flera orsaker till dessa rekommendationer. Är lagret utan täckning kan regnvatten tränga in som kan försämra biogödselns kvalitet (genom utspädning), dessutom är det lättare för t.ex. fågelspillning att nå den hygieniserade biogödseln. Även om emissioner inte ingår i certifieringssystemet så orsakar ett öppet lager en hel del miljöbelastande emissioner vilket man bör ta hänsyn till. Litteraturstudien visade att en anläggning dessutom kan tjäna pengar på att täcka biogödsellagret pga. mindre mängder biogödsel att transportera (pga. mindre utspädning), mindre markpackning och högre växtnäringsinnehåll.


Skriv ut:

Datum