Datum

Värdering och utveckling av mätmetoder för bestämning av metanemissioner från öppna rötrestlager – försök i pilotskala

Sammanfattning: Ur ett statistiskt perspektiv är isolerad flödeskammare enligt EPA, vindtunnel enligt VDI- och referensmetoden (sluten kammare) likvärdiga för mätning av metanemissioner eftersom inga säkra skillnader kan visas. I absoluta värden var dock de uppmätta emissionerna från de öppna kamrarna cirka dubbelt så höga som med referensmetoden. Ur en praktisk och ekonomisk synvinkel är VDI-metoden att föredra vid fältmätningar jämfört med EPA-metoden eftersom den upplevs som mer robust och inte kräver tillgång till gasflaska och massflödesregulator.

Vid bestämning av utsläpp från biogasanläggningar saknas idag standardiserade metoder och tillvägagångssätt för att bestämma utsläppen från öppna kärl/cisterner eller från andra öppna ytor. Exempel på sådana utsläppskällor är:

  • Öppna eller delvis öppna rötrestlager
  • Slamlager efter avvattning (öppna ytor eller containrar)
  • Bräddning mellan rötkammare

Enkla och robusta mätmetoder för denna typ av utsläppspunkter behöver tas fram för att förbättra möjligheterna att bestämma metanutsläpp från alla typer av anläggningar på ett jämförbart och trovärdigt sätt.

Syftet med projektet har varit att beskriva standardiserade tillvägagångssätt och metoder för bestämning av metanemissioner från utsläppskällor som inte går att bestämma med traditionell mätteknik (halt och flöde). Metoderna skulle också värderas med avseende på noggrannhet, tillämpbarhet och kostnader. I en första fas har ett antal mätmetoder identifierats och värderats utifrån litteraturstudier och intervjuer (Holmgren, Willén & Rodhe, 2011).

Vid Kungsängens gård i Uppsala fanns mellan september 2011 och september 2012 en pilotanläggning med slamlager som bestod av 12 stycken slamlager med 1,6 meters diameter där ett antal olika avvattnade rötslam lagrades. Tre metoder för att bestämma metanutsläppen från slamlager utvärderades och jämfördes med en referensmetod, så kallad sluten kammare, som tillämpas i pilotanläggningen. Metoderna som utvärderades var så kallade öppna kammare av två modeller samt en passiv provtagningshuv:

  • Isolerad flödeskammare (Isolation Flux Chamber) enligt EPA (Environmental Protection Agency, USA)
  • Vindtunnel enligt VDI (Verein Deutscher Ingenieure, Tyskland)
  • Passiv provtagningshuv enligt biofiltermetodik
  • Referensmetod (sluten kammare)

Den passiva huven utgick efter första försöket eftersom det visade sig vara mycket svårt att mäta de låga lufthastigheterna i röret, samt att vindens påverkan var stor. Resultaten visar att provtagningen måste pågå under minst 30 minuter för att ge rättvisande värden med såväl EPA- som VDI-metoden. Det visade sig även att innan mätsekvensen inleds bör det avvaktas ca 60 minuter med normal drift för att ventilera bort effekten av att slammet rörts upp efter applicering av huven.