Vart går det farliga avfallet? En sammanställning om behandling av svenskt farligt avfall i Sverige och Europa

Sammanfattning: I dagsläget finns det behov av ökad kunskap om hur farligt avfall slutbehandlas samt vad det finns för återvinningsalternativ både i Sverige och på den europeiska marknaden. Den senaste kartläggningen av behandling av svenskt farligt avfall gjordes av Avfall Sverige år 2005, och gav en bild av den svenska behandlingskapaciteten. Sedan dess har det vuxit fram en tydligare avfallsmarknad i Europa och export av svenskt farligt avfall till europeiska länder har ökat.

Syftet med uppdraget har varit att ge en uppdaterad bild av hur svenskt farligt avfall slutbehandlas idag, både i Sverige och utomlands, vilka behandlingstekniker som finns för materialåtervinning, och vilka aktörer som bedriver återvinning av farligt avfall. I förlängningen är syftet att möjliggöra en förbättrad avfallshantering högre upp i avfallstrappan.

Sammanlagt genererades ca 2,6 miljoner ton farligt avfall i Sverige under 2014, och utgjorde drygt 9 procent av totalt uppkomna mängder (här exkluderas gruvavfall). Avfallet uppkom främst från byggverksamheter, hushållssektorn, tjänsteproducenter, energiförsörjning, metallproducenter och tillverkare av kemikalie-, läkemedels- och plastprodukter. Av detta slutbehandlades ca 1,1 miljoner ton farligt avfall under samma år. Notera att i slutbehandlingen inkluderas importerat farligt avfall, men inte avfall som skickas på export. 

Totalt skickades det cirka 643 000 ton farligt avfall till deponier eller till ersättning av konstruktionsmaterial. Knappt 195 000 ton gick till materialåtervinning och drygt 255 000 ton till energiåtervinning eller destruktion.

Under 2014 exporterades det ca 328 000 ton till Europa, vilket utgör knappt 13 procent av totalt uppkomna mängder farligt avfall i Sverige. 

De största avfallsslagen som exporterades, drygt 180 000 ton, utgjordes av rökgasreningsrester och slagg från avfallsförbränning. Dessa fraktioner ingår dock inte i denna studie, tillsammans med el- och elektronikavfall, tryckimpregnerat trä, asbest, förorenade jordmassor och uttjänta fordon. Anledningen är att det redan finns god kunskap om hur dessa avfallsslag hanteras och vilka behandlingsalternativ som finns. I fortsättningen exkluderas därför fraktionerna i analysen.

Av de resterande avfallsslagen som projektet riktar sig mot, utgör oljehaltigt vatten och oljehaltigt avfall de största fraktionerna som skickas på export, följt av avfall från bygg och rivning och färgavfall. En betydande del av det exporterade avfallet går till någon form av materialåtervinning eller bränsleproduktion. Endast 11 procent går till energiåtervinning, ca 14 procent till deponi och 7 procent till bortskaffning. De största mottagarländerna är Danmark, Tyskland, Norge och Finland.


Skriv ut:

Datum