Verktyg för bättre sortering på återvinningscentraler

Sammanfattning

En ny och enkel mätmetod ger återvinningscentraler möjlighet att förbättra avfallssorteringen. Genom att analysera foton av en liten mängd avfall i en container kan personalen räkna ut hur stor andel som är felsorterat. En bättre sortering rymmer en stor ekonomisk potential. En återvinningscentral kan förlora en miljon kronor per år – enbart på det som sorteras fel bland brännbart avfall.

Mätmetoden har utvecklats och prövats av Joakim Krook och Mats Eklund på Institutionen för ekonomisk och industriell utveckling på Linköpings universitet. Syftet är att ge återvinningscentralerna möjligheter att förbättra sorteringen. Att avfall sorteras rätt är viktigt av miljöskäl. När värdefulla och icke förnybara material som metaller och plaster hamnar i fel fraktion förloras de ur kretsloppet. Det leder också till ekonomiska förluster. Rapporten visar att felsorteringen enbart i fraktionen brännbart avfall orsakar en nettoförlust på mellan 800 000 och 1 000 000 kronor för en återvinningscentral för omkring 50 000 invånare.

Enda möjligheten hittills att mäta hur mycket avfall som felsorteras har varit att göra plockanalyser, det vill säga att en container töms och innehållet inventeras. Plockanalyser är tidskrävande. Att inventera en container tar omkring 20 mantimmar, enligt rapporten. Med den nya mätmetoden som har arbetats fram kan personalen ta reda på hur avfallet är sorterat på mindre än tre timmar, effektiv arbetstid. Metoden har utvecklats på plats på återvinningscentralen Malmen i Linköping: 

  • Avfallet på en yta i containern fotograferas med en digitalkamera. Provytan är 1,5 m2 i innermått vilket innebär att den utgör omkring tio procent av en containers totala yta. För att säkerställa att samma storleksyta fotograferas varje gång, monteras kameran på en ställning. Bilden tas på 1,5 meters höjd.
  • Bilden inventeras sedan. Alla felsorterade föremål inom provytan räknas, kategoriseras och dokumenteras efter förutbestämda riktlinjer. Endast avfall som ligger synligt vid ytan räknas.
  • Resultaten visar att tio mätningar som är tillräckligt för att kartlägga felsorteringen i en fraktion. Tidigare forskning pekar mot att så mycket som 20 procent av avfallet sorteras fel på återvinningscentralerna. 

I projektet detaljstuderades fraktionen brännbart avfall, där det framför allt är tidningar, wellpapp och trä som sorteras fel. När så pass mycket avfall sorteras fel leder det till föroreningsproblem och försämrade möjligheter för ett effektivt resursutnyttjande. Speciellt allvarligt är det när farligt avfall hamnar på fel plats.

Mätmetoden har vissa begränsningar när det gäller att mäta avfallets totala sorteringskvalitet: avfallet mäts i antalet föremål, inte i vikt. Resultaten visar dock att mätmetoden trots denna förenkling ändå ger en god bild av avfallets totala sorteringskvalitet, även i vikt räknat. Det är emellertid ofrånkomligt att mätmetoden för vissa, enskilda typer av avfall leder till över- respektive underskattningar av viktandelen. För brännbart avfall har forskarna därför tagit fram grova omvandlingsfaktorer så att mätmetodens resultat vid behov kan räknas om från antal till vikt. En kanske större begränsning med mätmetoden är att den endast analyserar avfall som ligger fritt och synligt i en container. Allt avfall som ligger i någon form av emballage förblir okänt och en osäkerhetskälla. Projektet visar dock att metoden är tillräckligt precis och tillförlitlig för att personalen på ett snabbt och enkelt sätt ska kunna ta reda på hur avfallet är sorterat.

Det ger förutsättningar för att utveckla avfallssorteringen och initiera ett fortlöpande förbättringsarbete, som baseras på fakta. Exempelvis kan betydelsen av olika driftförhållanden på återvinningscentraler (antal besökare, grad av bemanning, etc.) analyseras genom att utföra mätningar vid olika veckodagar och tidpunkter. När mätmetoden ska användas för att utvärdera effekten av de åtgärder som införts krävs planering så att ett tillräckligt antal mätningar (ca tio stycken) görs både före och efter införandet. 

Att en väl genomförd sortering bidrar till en betydligt effektivare verksamhet, även i ekonomiska termer, borde utgöra en viktig drivkraft. Hittills har denna potential till bättre ekonomi på återvinningscentraler inte tagits till vara. En förklaring är att man helt enkelt inte har haft kontroll på sorteringen fungerar och hur den i sin tur inverkar på den totala ekonomin. Effektivisering har varit inriktad på att minska kostnader, inte att utveckla intäkterna från sorteringen.

Mätmetoden kan inte ensam åstadkomma en bättre sortering, den är bara ett hjälpverktyg. För att en förändring ska ske måste de som äger och driver återvinningscentraler se detta som viktigt, ha en hög ambitionsnivå att ständigt förbättra sig och därmed avsätta tillräckligt med resurser för att fortlöpande planera, införa och utvärdera åtgärder för bättre sortering.


Skriv ut:

Datum