Hushållsavfallsdefinitionen

15 kap. 3 § miljöbalken definierar hushållsavfall som avfall som kommer från hushåll samt därmed jämförligt avfall från annan verksamhet.

Med avfall från annan verksamhet som är jämförlig med hushållsavfall menas sådant avfall som uppkommer som ett resultat av att människor använder lokaler eller anläggningar på ett sätt som ger upphov till avfall som liknar det avfall som också kan uppstå vid användning av mark eller byggnad för bostadsändamål. Vanligen görs bedömningen med sikte på verksamhetens art och avfallets karaktär. Avgörande är hur avfallet uppkommit och vad det är för typ av avfall (Förklaringen överensstämmer med tidigare 2 § första stycket. Se prop. 1997/98:45 del 2 s. 184 f).

I begreppet avfall från hushåll inryms avfall som typiskt kan uppkomma vid användning av mark och byggnad för bostadsändamål. Det är till exempel matrester, förpackningar, returpapper, städsopor, blöjor, latrin och slam från slambrunnar och slamtankar samt skrymmande avfall som exempelvis utrangerade möbler, cyklar och liknande föremål. Som hushållsavfall räknas även oljerester, färgrester, rester av bekämpningsmedel och annat farligt avfall som ingår som beståndsdel i avfall som kommer från hushåll samt el-avfall, inklusive kyl och frys. Också trädgårdsavfall som kvistar, löv och klippt gräs är hushållsavfall medan däremot nedfallna träd utgör annat avfall. Nedfallna träd kan inte anses ha koppling till normalt nyttjande av mark och byggnad för bostadsändamål. Förpackningar, returpapper, batterier, el-avfall och läkemedel omfattas av producentansvar och är undantagna från den kommunala renhållningsskyldigheten, såvitt avfallet inte hamnar i kommunens insamlingssystem. 

Hushållsavfall uppstår i alla former av boende. Förutom i vanliga bostäder även vid boende i hamnar, internat, vård, fängelser, militära förläggningar, hotell med mera. Det är samtidigt viktigt att hålla i minnet att allt avfall som uppkommer i boendemiljö inte är hushållsavfall. Till exempel, det avfall som uppstår vid mer omfattande bygg- och rivningsarbeten – större reparation, renovering, ombyggnad, rivning etc. – i den egna bostaden uppstår främst på grund av byggverksamheten och inte av boende. Detta avfall räknas inte som hushållsavfall. Om ett arbete är omfattande eller ej behöver bedömas i varje enskilt fall.

Om det bedrivs någon verksamhet i bostaden, kan avfall därifrån ibland också utgöra annat avfall än hushållsavfall. Det beror då på avfallets karaktär. Om en person har en tandläkarverksamhet i sin villa, är avfallet från tandläkarbehandlingen inte hushållsavfall, medan däremot det avfall som uppkommer vid personalens kafferaster och luncher räknas som hushållsavfall.

Den som yrkesmässigt transporterar hushållsavfall, utan att ha anlitats av kommunen, gör sig skyldig till brott enligt miljöbalken.

Läs mer om hushållsavfallsdefinitionen i Avfall Sveriges guide #4. 


Skriv ut: