Analys av samhällsekonomiska konsekvenser av deponiskatten i Sverige

Författare: Samir Sandberg, Johan Jacobsson, Fredrik Jonsson, Charlotte Erdtman, Joakim Längberg och Pär Sandberg på PwC
Publicerad: 2019

Sammanfattning:

Deponering är en form av bortskaffande av avfall som ska användas när material- eller energiåtervinning inte är möjligt eller lämpligt ur miljösynpunkt. Att deponera avfall medför dock risker för negativa miljöeffekter, bland annat i form av utsläpp till luft och vatten. För att minska mängden deponerat avfall i Sverige infördes år 2000 den så kallade deponiskatten. Deponiskatten är en punktskatt som vid införandet uppgick till 250 kronor per ton avfall, men som sedan dess har höjts i omgångar för att år 2019 uppgå till 520 kronor per ton. Vid sidan av skatten har sedan år 2000 även andra styrmedel implementerats som verkar i samma riktning, såsom förbud mot deponering av organiskt och brännbart avfall. Det har även tillkommit en rad undantag och skatteavdrag från deponiskatten samt införts skärpta miljökrav på deponierna.

Sammantaget har utveckling inom avfallssektorn lett till att mängden skattepliktigt avfall som deponeras sjunkit rejält de senaste 20 åren. I dagsläget utgör deponering av avfall endast en mindre del av verksamheten för de flesta avfallsanläggningarna, istället består den huvudsakliga delen av att bearbeta och materialåtervinna avfall. Beroende på avfallsmängd, variation av avfallsslag och val av avfallsbehandling har detta medfört stora skillnader i hur pass väl respektive avfallsanläggning måste anpassa sin verksamhet utefter deponiskatten, vilket i sin tur medfört stora merkostnader. Den minskade mängden deponerat avfall tillsammans med de skärpta miljökraven medför därtill att de negativa miljöeffekterna orsakat av avfallet minskar.

För att klargöra om deponiskatten i dagsläget ger ett extra värde eller om skatten istället medför en nettokostnad utifrån ett samhällsekonomiskt perspektiv, har PwC på uppdrag av Avfall Sverige genomfört en samhällsekonomisk utvärdering av skatten. Analysen har genomförts genom att uppskatta de kostnader och nyttor som deponiskatten ger upphov till. På kostnadssidan handlar det om reningskostnaden samt administrativa merkostnader på deponierna och för Skatteverket, vilka har uppskattats med hjälp av intervjuer med personal inom respektive verksamhet. Nyttorna består av en positiv miljöeffekt och den fiskala nyttan som skatten ger upphov till.

Från intervjuer med personalen på deponierna förmedlas en helt enhetlig bild att deponiskatten förlorat sin styrande effekt, dels genom förändringar av lagstiftningen och dels genom utveckling av nya tekniker för materialåtervinning. Resultatet från den samhällsekonomiska utvärderingen är att deponiskatten medför en nettokostnad på 28,9 till 43,1 miljoner kronor årligen för samhället. Den största kostnadsposten utgörs av deponiernas administrativa kostnader kopplat till skatten, vilken uppgår till 67,0 miljoner kronor. Den största nyttoposten är den fiskala nyttan av skatteintäkten, alltså den nytta som uppstår till följd av att mindre skatt behöver hämtas från en snedvridande skatt på arbetsinkomst. Den fiskala nyttan uppgår till 53,6 miljoner kronor, vilket är ungefär 2,5 gånger större än den miljönytta som deponiskatten genererar. Den fiskala nyttan från skatteintäkten är dock inte unik för deponiskatten så som den är utformad idag. Det är en nytta som lika väl kan genereras av en alternativ miljöskatt. Om en sådan skatt ger upphov till lägre administrativa kostnader eller större positiva miljöeffekter finns goda möjligheter för ett bättre samhällsekonomiskt utfall.


Författare: Samir Sandberg, Johan Jacobsson, Fredrik Jonsson, Charlotte Erdtman, Joakim Längberg och Pär Sandberg på PwC
Publicerad: 2019
Antal sidor: 43

Ladda ner PDF:

For att få tillgång till rapporten, logga in med dina medlemsuppgifter eller beställ i formuläret nedan.

Beställ rapport som ickemedlem


Skriv ut: