Återanvändning av bygg- och rivningsmaterial och produkter i kommuner

Författare: Jurate Miliute-Plepiene, Alexandra Almasi och Louise Hwargård, IVL Svenska Miljöinstitutet.
Publicerad: 2020

Sammanfattning:

Årligen genereras nio miljoner ton icke-farligt avfall från bygg- och rivningsanläggningssektorn, vilket motsvarar cirka en tredjedel av allt avfall som uppstår i Sverige. Återanvändning står högt upp i avfallshierarkin och är ett sätt att förebygga avfall och skapa en längre livslängd för en produkt. Tyvärr är återanvändningen av byggprodukter ganska liten. Den årliga rapporten från Avfall Sveriges visade att det bara är ett tiotals ton bygg- och rivningsavfall som återanvänds på återvinningscentraler i dagsläget (Avfall Sverige 2019). Dock visar andra studier från Avfall Sverige att det finns en outnyttjad potential i att återanvända byggprodukter (Almasi, Miliute-Plepiene et al. 2018, Hultén, Youhanan et al. 2018, Alexis 2019). Allt fler kommuner satsar på olika former av återanvändning för byggprodukter i anslutning till återvinningscentraler eller separata avfallsanläggningar. Dessa avfallsanläggningar skiljer sig åt när det gäller affärsmodeller, kostnadsstrukturer, samarbete med andra aktörer, logistik, osv. Det ökade intresset för återanvändning av byggprodukter gör att kommunerna behöver undersöka vilka förutsättningar det finns för att öka återanvändningen av byggprodukter i just deras kommun. Det är också bra att kommunerna delar med sig av goda exempel och lär av andra för att skynda på utvecklingen.

Syftet med projektet var att öka kunskapen om vilka förutsättningar som finns, och krävs, för att därigenom öka andelen återanvända byggprodukter från bygg- och rivningsavfall som samlas in i olika kommuner. Målet var att identifiera ett antal goda exempel och förstå de viktigaste utmaningarna och fördelarna med de cirkulära lösningarna och att ta reda på hur man kan övervinna hinder och utnyttja möjligheterna på bästa sätt.

Studien baserades främst på intervjuer. En litteraturstudie har också genomförts, men det visade sig finnas få relevanta studier inom ämnet. Unikt med denna rapport är att fokus ligger helt på återanvändning av bygg- och rivningsmaterial och de befintliga initiativen på kommuner är beskriven på mycket detaljerade nivå.

I rapporten presenteras en beskrivning av existerande praxis i kommuner. I synnerhet ligger fokus på hur olika återanvändningslösningar skiljer sig åt när det gäller mängder och fraktioner av återvunnet material, logistik, kostnader för kommuner eller kommunala företag, samarbetsmodeller, rutiner kring hanteringen av giftiga eller oönskade material i återanvändningsprodukter. Även vilket byggmaterial som har den största återanvändningspotentialen belyses. Vi presenterar också insikter från andra intervjuade aktörer från bygg- och rivningsbranschen samt fastighetsägare. Vissa intervjupersoner på kommuner hade fokus på återanvändning av annat än bygg- och rivningsmaterial. Deras erfarenheter presenteras i bilagor i rapporten.

Sammanfattningsvis finns det en stor variation bland kommunerna när det gäller återanvändningsskala och verksamhets- och samarbetsformer. Grovt kan de befintliga återanvändningsformerna klassificeras i tre kategorier:

  • Försäljningsbaserad återanvändning (som separata verksamheter) utanför återvinningscentraler (exempelvis ÅBD, Halmstads Återvinning)
    • Målet med återanvändningen prioriterar främst de sociala målen. Här samlas det nästan enbart in bygg- och rivningsprodukter vilket innebär att man uppnår de högsta återanvändningsvolymerna för det materialet. Vanligtvis utnyttjas ganska stora lokaler (upp till 16 000 m2). Insamlingen sker huvudsakligen (upp till 99 procent) från företag, mest bygg- och rivningsföretag som vill bli av med material som går att återanvända/sälja. Verksamheten letar aktivt efter kontakter med bygg-/ rivningsföretag eller leverantörer av produkter och samlar sedan in produkterna med egen transport samt erbjuder transporttjänster till kunder. Kunderna är både företag och privatpersoner. ÅBD får in nästan halva sina intäkter från transporttjänster åt kunderna. Den största delen av kostnaderna utgörs av personal och hyra. Personalkostnader täcks i störst utsträckning av enheten på kommunen som hanterar sociala frågor och myndigheter som exempelvis Arbetsförmedlingen.
  • Försäljningsbaserat återanvändning som en del av återvinningscentraler eller kretsloppsparker (exempelvis Alelyckan i Göteborg, ReTuna, Halmstads Återvinning (2007–2009))
    • Målet med återanvändningen stödjer både miljömässiga och sociala mål. Återanvändning av bygg- och rivningsavfall är bara en del av kretsloppsparkerna. Vanligtvis utnyttjas mindre utrymmen/lokaler för utlämning, lagring och försäljning jämfört med återanvändningen utanför återvinningscentraler (se ovan). Insamlingen sker i störst uträckning genom återvinningscentralen och sortimentet varierar mycket mer jämfört med återanvändning utanför återvinningscentralen. Kunderna är mest privatpersoner. Verksamheten letar mindre aktivt efter kontakter med bygg- och rivningsföretag samt att de i mindre utsträckning samlar in produkter med egen transport än återanvändningen utanför återvinningscentralen. Ett bättre samarbete mellan personalen på avfallsbolagen och återbruksaktörerna gör att återanvändningsgraden från återvinningscentraler förmodligen är högre än den som till exempel finns om försäljningen sker utanför återvinningscentraler.
  • Ej försäljningsbaserad återanvändning (exempelvis Byggboden i Jönköping, Benjamins återbruk)
    • Målet med återanvändningen prioriterar främst miljöaspekter. Dessa är huvudsakligen testverksamheter och enbart i drift i ett år. Insamlingsplatserna, dedikerade till återanvändning, är ganska små och återanvändningsgraden är ganska liten i jämförelse med verksamheter som finns beskrivna ovan. I verksamheten ingår inte transport för insamlingen eller transport till kunder. Kostnaderna är mycket lägre i jämförelse med försäljningsbaserad återanvändning. Personalen på återvinningscentraler behöver förmodligen lägga mindre tid för återanvändningen än till exempel personalen på återvinningscentraler med försäljningsbaserad återanvändning (exempelvis kontrollera att produkterna inte försvinner och att de sorteras rätt). Besökare och antal nöjda kunder har ökat efter att insamlingsmodellerna introducerades. Kommunerna upplever också testperioden som en succé.

Vissa utmaningar för de befintliga verksamheterna är ganska lika oberoende av återanvändningsinitiativ, medan vissa är mer specifika för vissa återanvändningsformer. De största utmaningarna är:

För alla återanvändningskategorier:

  • Brist på information, kunskap och medvetenhet i hela återbrukskedjan
  • Produkterna varierar mycket svårt att uppnå återanvändning i större skala
  • Brist på tillförlitlig statistik
  • Höga årliga kostnader
  • Lågt intresse från byggbranschen och beställare
  • Sociala mål kan ibland hindra återanvändningen

För försäljningsbaserad återanvändning utanför återvinningscentralerna:

  • Tillgångar från återvinningscentralerna är av lägsta ekonomiska värde

För försäljningsbaserad återanvändning inom återvinningscentralerna:

  • Stora investeringar och långa ledtider (för försäljningsbaserad återanvändning på återvinningscentralerna)

Icke försäljningsbaserad återanvändning: 

  • Små återanvändningsvolymer, mätsystem saknas, outforskade beteendeändringar.

I rapporten diskuterar vi förslagen för att hantera hinder och utnyttja möjligheterna på bästa sätt. Rapporten presenterar också en sammanfattning i tabellen ”Tänk på” för de som inte har någon tidigare erfarenhet av återanvändning i kommuner men som planerar att starta en sådan verksamhet.


Författare: Jurate Miliute-Plepiene, Alexandra Almasi och Louise Hwargård, IVL Svenska Miljöinstitutet.
Publicerad: 2020
Antal sidor: 74

Ladda ner PDF:

For att få tillgång till rapporten, logga in med dina medlemsuppgifter eller beställ i formuläret nedan.

Beställ rapport som ickemedlem


Skriv ut: