Fytosanering av slaggrus med hjälp av solrosor och raps

Författare: Karin Karlfeldt Fedje, David Dalek och Viktoria Edvardsson, Renova AB
Publicerad: 2020

Sammanfattning:

Slagg från avfallsförbränning används, efter förädling, vanligen som konstruktionsmaterial på deponi. Detta behov kommer dock minska och därför är det av intresse att undersöka alternativa hanteringar. Anledningen till att askor inte används utanför deponi är framförallt risken för lakning av metaller. Metallerna är dock inte bara en nackdel utan kan även ses som en resurs, vilka kan vara möjliga att återvinna. Eftersom de metaller som finns i slaggruset framförallt inte är i metallisk form fungerar inte fysikalisk separation för att avskilja dem. Ett alternativ skulle istället kunna vara att använda fytosanering, d.v.s. odling av specifika växter som extraherar metaller från materialet de växer i. Genom att omhänderta de anrikade växterna på lämpligt vis, t.ex. förbränning, skulle metallerna kunna återvinnas från flygaskan och återinföras i samhällets kretslopp.

Fytosanering används fullskaligt för att sanera förorenad jord, medan kunskapen om att odla i slaggrus är mycket begränsad. Det övergripande syftet med detta projekt är därför att studera hur en sådan odling kan fungera. Målen är dels att minska innehållet av potentiellt lakbara metaller i slaggruset för att främja alternativ användning och dels att producera ett metallanrikat bränsle.

Efter litteraturstudier valdes solros och raps som lämpliga försöksväxter. Tre försöksvariationer sattes upp för respektive växt; odling i slaggrus utan respektive näringstillsats samt referensodling i jord. Samtliga odlingsförsök skedde utomhus i odlingslådor om ca 1 m2 under en växtsäsong.

Relativt snart efter sådd stod det klart att tillväxten hos solrosor var betydligt sämre i slaggruset än i referensjorden. Förklarningar till detta är högre vattenbehov vid odling i slaggrus och att val av näringsgödsel troligen inte varit optimalt. Tillväxten hos raps med näring var mer jämförbar med referensfallet, medan rapsodlingen utan näring fungerade mycket dåligt. En möjlig förklaring till att raps växer bättre än solrosorna är att rapsrötterna är mer lämpade att växa i det mer kompakta slaggruset än vad solrosorna är.

Innehållet av flera metaller är många gånger högre i växter som vuxit i slaggrus jämfört med de i referensjorden, vilket styrker att både raps och solros extraherar metaller från slaggruset. De högsta metallhalterna återfinns i rötterna och vid förbränning av rapsrötter är en uppskattad Zn-halt i askan ca 2%.

Gällande reningseffekten av slaggruset till följd av odlingen är den mindre tydlig. Trots att innehållet av flera metaller är lägre i slaggruset efter odling, är minskningen begränsad p.g.a. den låga tillväxten. Följaktligen kan varken raps- eller solrosodling anses vara speciellt effektiva åtgärder för att rena slaggrus, då de enbart växer över en säsong och har relativt veka rötter. Då innehållet av metaller i slaggrus är så högt tar det troligtvis längre tid än en växtsäsong att få till stånd en tillräcklig minskning, varför kraftigare perenna växter som t.ex. salix skulle kunna vara ett alternativ.

Dessa inledande försök visar att fytosanering av slaggrus för att erhålla ett metallanrikat bränsle och renare slaggrus fungerar principiellt, men att metoden behöver utvecklas, t.ex. i form av bättre utformad vatten- och näringstillförsel, för att få till stånd en effektivare tillväxt och rening.


Författare: Karin Karlfeldt Fedje, David Dalek och Viktoria Edvardsson, Renova AB
Publicerad: 2020
Antal sidor: 36

Ladda ner PDF:

For att få tillgång till rapporten, logga in med dina medlemsuppgifter eller beställ i formuläret nedan.

Beställ rapport som ickemedlem


Skriv ut: