Goda exempel på kommunalt återbruksarbete

Författare: Joachim Lantz, Ann-Sofi Boberg och Åsa Blixte, VOS, Vatten och Samhällsteknik AB
Publicerad: 2020

Sammanfattning:

Denna rapport baseras på ett enkätutskick till ca 200 kommunala verksamhetsutövare som arbetar med någon form av återbruk samt telefonintervjuer med 11 olika verksamhetsutövare i olika delar av landet.

En första reflektion att lyfta fram är det engagemang som finns kring arbetet med återbruk hos de verksamhetsutövare som har intervjuats. I princip samtliga har angett att de har planer på att utöka verksamheten i framtiden för att öka mängderna till återbruk. Detta återspeglas i viss mån i svarsfrekvensen där över 90 svar erhölls på utskicket.

Oftast verkar återbruksverksamheten ha startat upp i liten skala för att sedan växa efterhand. I några fall, som till exempel i Örebro, har starten av verksamheten föregåtts av någon typ av utredning/ förstudie. Initiativet till att starta verksamheten har kommit både från politiker, tjänstemän och de personer som arbetar på återvinningscentralerna. När det är driftspersonal som varit initiativtagare är det flera som anger att anledning är att personalen sett hur mycket användbart material som slängts vid anläggningarna och känt att detta inte är hållbart.

En uppfattning som många verksamhetsutövare har är att det inte är svårt att få folk att skänka saker till återbruk. Det är dock inte lika många som kan tänka sig att handla begagnade saker. Här krävs en attitydförändring för att ytterligare öka mängden material som återbrukas. Även här finns undantag, i Örebro till exempel anger de föreningar som kommunen samarbetar med att de vill ha in ytterligare material på grund av hög efterfrågan.

När det gäller insamling av material till återbruk är det vanligaste att det sker i anslutning till verksamhetsutövarens återvinningscentraler. Oftast är inlämningsplatsen för material till återbruk endast delvis bemannad men det förekommer också att inlämning sker vid bemannande diskar. I till exempel Stockholm ställs i avtalen med entreprenörerna som driver återvinningscentralerna krav på att inlämningsplatsen alltid ska vara bemannad. Flera av de intervjuade verksamhetsutövarna anger att de skulle vilja ha en större bemanning vid insamlingen till återbruk men att det inte finns resurser till det i nuläget.

När det gäller avsättning av det material som samlas in är det vanligaste att någon typ av samarbete sker antingen med andra kommunala förvaltningar eller olika välgörenhetsorganisationer för att får avsättning av materialet på second handmarknaden. Dessa samarbeten har oftast startat upp i mindre skala genom någon typ av muntlig överenskommelse. Efter tid som detta samarbete utvecklats förekommer det att formella skriftliga avtal upprättas, även om många samarbeten även efter längre tid fortsatt bedrivs enligt muntlig överenskommelse. En viss skillnad kan noteras mellan större och mindre kommuner. I Stockholm där det finns många aktörer på second hand-marknaden är samarbetena ofta reglerade i omfattande avtal. I mindre kommuner där det kanske bara finns en eller två aktörer verkar det vara vanligare med mer informella överenskommelser. Ett rent upphandlingsförfarande med konkurrensutsättning när det gäller samarbeten om återbruk verkar inte vara särskilt vanligt. Istället sker samarbeten med flera olika aktörer.

Ett antal kommuner har även modeller där besökare vid anläggningarna gratis kan ta med sig saker från återbruksinlämningen. Det kan vara så att allt som lämnas in till återbruk omfattas av detta eller att det endast är sådant material som inte ha bedömts ha något ekonomiskt värde på second handmarknaden. Vaggeryds ÅVC t ex har en omfattande ge-och-ta-verksamhet för bland annat böcker, blomkrukor, byggmaterial, ugnsplåtar och växter. I Stockholm används mobila pop-up-återbruk som flyttas runt bland stadsdelarna där det är möjligt att både lämna och hämta saker. Det finns också exempel på där verksamhetsutövaren lagrar det som inkommer till återbruk för att vid något eller några tillfällen per år anordna en stor loppis.

För att ytterligare öka mängden material som återbrukas har vissa kommuner infört, eller planerarar att införa, att personalen kan hämta upp material som lämnats för materialåtervinning vid återvinningscentralen om det bedöms vara möjligt att istället återbruka detta. Det informeras då till besökare att personalen har denna rättighet och att om besökaren vill vara säker på att materialet inte återbrukas ska det destrueras innan det lämnas till återvinning.

Arbetet med kommunikation kring återbruk sker på olika sätt. Att informera om verksamheten via den egna hemsidan gör i princip alla. Annonsering i olika typer av tidningar och utskick via post sker fortfarande även om flera börja gå över mer till digitala varianter samt sociala medier. Många av verksamhetsutövarna har en egen Facebooksida för verksamheten som de använder som informationskanal och där besökare även kan ge återkoppling. Det finns exempel (SÅM, Vaggeryds ÅVC) där Facebooksidan används för att förmedla vidare inkomna byggmaterial. Generellt verkar erfarenheterna av att använda sociala medier i återbrukssammanhang vara positiva.

När det gäller bemanning av anläggningarna finns olika typer av lösningar. Det är vanligt att återbruksdelen bemannas av den ordinarie personalen vid ÅVC som är anställd av verksamhetsutövaren. Det förekommer också att hela verksamheten lagts ut på entreprenad. Det finns också exempel på att återbruksdelen på en ÅVC bemannas av personal från olika samarbetsorganisationer på second hand-marknaden.

När det gäller ekonomin i att syssla med återbruksverksamhet verkar få ha räknat på helheten. Verksamheten finansieras vanligen inom avfallstaxan. Vid uppstart uppstår vissa kostnader kring utredningar och nybyggnationer. Drift av återbruk innebär minskade avfallsmängder, vilket minskar kostnaderna för verksamhetsutövaren. För de kommuner där inlämningen till återbruk är bemannad uppstår personalkostnader. Flera av verksamhetsutövarna påtalar den miljönytta som uppstår till följd av verksamheten.

Erfarenheterna av att arbeta med återbruk är övervägande positiva. Verksamhetsutövarna ser själva att det är en verksamhet som har stor miljönytta. Kunderna/besökarna är positivt inställda till verksamheten och ger mycket god respons tillbaka. Verksamheten kan också vara ett sätt för att skapa meningsfull sysselsättning för de som behöver arbetsträning eller liknande. I samarbete med olika aktörer är det viktigt med samverkan och dialog.

En utmaning för många är få till en bra logistik i verksamheten. Det gäller att få omsättning på materialet då detta är utrymmeskrävande. Flera av verksamhetsutövarna anger också att utrymmesbrist på anläggningarna i viss mån begränsar verksamheten. Verksamheten har vuxit så mycket att tidigare utrymmen inte längre räcker till.

Många har planer på att i framtiden ytterligare utöka återbruksverksamheten. Att börja arbeta mer med byggavfall är det många som anger att det finns planer för. Det finns planer på att ytterligare utnyttja sociala medier för att få omsättning på materialet. Att ha fler inlämningsställen, gärna centralt eller med hjälp av mobila anläggningar, planeras i ett antal kommuner. Det finns även kommuner där det finns planer på att få till försäljning av återbruksmaterial på återvinningscentralerna.


Författare: Joachim Lantz, Ann-Sofi Boberg och Åsa Blixte, VOS, Vatten och Samhällsteknik AB
Publicerad: 2020
Antal sidor: 69

Ladda ner PDF:

For att få tillgång till rapporten, logga in med dina medlemsuppgifter eller beställ i formuläret nedan.

Beställ rapport som ickemedlem


Skriv ut: