Matavfallspåsar i butik

Här har vi samlat vanliga frågor om matavfallspåsar i butik. Hittar du inte svar på din fråga, mejla info@remove-this.avfallsverige.remove-this.se 

Avfall Sverige ser positivt på att butiker vill använda papperspåsar som kan nyttjas för matavfall. Det är bra för ökad matavfallsinsamling och för minskad plast. Vi har en dialog med dagligvaruhandeln där många byter ut frukt & grönt-påsarna till papperspåsar för matavfall. 

Det är viktigt att det är rätt påsar som används. En matavfallspåse måste tåla fukt för att inte gå sönder och ska vara livsmedelsgodkänd för att kunna gå till en rötningsanläggning. Rötningsanläggningar producerar biogas och biogödsel och det är viktigt att icke-önskvärt innehåll från eventuellt olämpliga påsar sprids i biogödslet. 

Avfall Sveriges har tagit fram en mall för upphandling av påsar för matavfall som kommuner använder när de handlar upp matavfallspåsar. Där står bland annat att:

  • Matavfallspåsen
    • Ska vara avsedd för kompostering eller rötning.
    • Påsen ska vara biologiskt nedbrytbar och uppfylla kraven enligt standarden SS EN-13432 och ”OK kompost”. Intyg ska bifogas anbudet.
    • Påsen ska vara av följande storlek: 380x415mm, tjocklek 0,015mm.
    • Påsen ska fungera väl tillsammans med de ventilerade påshållare som förekommer på marknaden.
    • Påsen ska hålla för normal hantering i kök under minst tre dygn och ska sedan hålla för borttransport (det förutsätts att påsen bärs i påsens överkant) från kök till matavfallskärl utan att påsen eller fogarna går sönder.
    • Påsen ska kunna förses med tryck i en färg.

Det är idag ca 16 kommuner som har stärkelsepåsar för matavfall, de flesta i norra Sverige. Ett 30-tal kommuner har också optiska system, dvs utsortering av avfall i olikfärgade plastpåsar. Avfall Sverige menar att utrullningen av papperspåsar i livsmedelsbutiker kan vara svårare att göra det i just de kommunerna eftersom man där använder andra påsar för matavfall, vilket kan vara förvirrande för kunderna. Här är det viktigt att före en dialog med de kommunerna. I samarbete med kommunen kan man här tänka sig att använda dessa matavfallspåsar i butikerna som då återanvänds för matavfall hemma. 

Avfallstaxan får användas till att finansiera sådan avfallshantering som kommunen är skyldig att utföra enligt miljöbalken (MB) eller andra föreskrifter antagna med MB som grund (27:4 MB). Taxan får bestämmas till högst det belopp som behövs för att täcka nödvändiga kostnader för renhållningen. Taxan får inte användas till att finansiera kostnader för avfallshantering som ligger utanför det kommunala ansvaret för hushållsavfall. Avräkning ska ske av kostnader när anläggningar eller utrustning används för andra ändamål än att fullgöra den kommunala renhållningsskyldigheten (27:5 MB).  

Utifrån detta kan en kommun inte tillhandahålla matavfallspåsar gratis till matbutiker för att användas av butikens kunder för att frakta hem frukt och grönsaker. Långsökt skulle man kunna fundera på om ett sådant upplägg skulle kunna ses som ett sätt att distribuera matavfallspåsar till kommunmedlemmarna. Det finns dock flera problem med att betrakta upplägget på det viset. Butikens kunder kan ju lika gärna komma från någon annan kommun och kostnaden för matavfallspåsar ska då inte belasta taxekollektivet i den kommun där butiken ligger. Det är dessutom oklart hur behovet av frukt- och grönt-påsar motsvarar behovet av matavfallspåsar. Det är möjligt att en kommunmedlem behöver betydligt fler frukt- och grönt-påsar för att transportera hem vad den handlar än vad den senare behöver för sitt matavfall.

Framför allt inbegriper ett sådant här upplägg inte bara ren distribution utav påsar utan även hemtransporten av frukt och grönt. Det är en funktion/ett ändamål som tydligt ligger utanför den kommunala renhållningsskyldigheten.

Avfall Sverige bedömer att försäljning av matavfallspåsar till privata aktörer inte ryms inom kommunens ansvar (och kompetens) när det gäller borttransport och omhändertagande av hushållsavfall enligt 15 kap. 20 § miljöbalken. Vilka påsar som delas ut ”på stan” och marknadsförs som ”matavfallspåsar” kan naturligtvis påverka vilket emballage som kommunmedlemmarna de facto använder till sitt matavfall, vilket i sin tur kan påverka återvinningen (produktionen av biogas/biogödsel). Samtidigt är det svårt att se att frågan hur matbutiker organiserar sin frukt- och grönt-försäljning ska betraktas som en del av kommunens renhållning. Oavsett vilka påsar som butikerna delar ut som frukt- och grönt-påsar är kommunmedlemmarna bundna av de kommunala avfallsföreskrifterna, bland annat i fråga om att emballera sitt matavfall på det sätt som kommunen anvisar. Det kan handla om att kommunmedlemmarna ska använda en viss sorts påse med vissa egenskaper eller av kommunen godkända påsar (så länge ett godkännandeförfarande sker objektivt och är öppet för alla aktörer). Det är alltså svårt att motivera att försäljning av matavfallspåsar för användning i privata näringsverksamheter ska ses som en del av kommunens renhållning.

Frågan blir då om att bedriva försäljning av matavfallspåsar till privata aktörer ligger inom den allmänna kommunala kompetensen angiven i 2 kap. 1 § kommunallagen (KL), ”Kommuner och landsting får själva ha hand om angelägenheter av allmänt intresse som har anknytning till kommunens eller landstingets område eller deras medlemmar”. Kompetensfrågan ska enligt förarbetena bedömas från synpunkten om det är lämpligt, ändamålsenligt, skäligt osv. att kommunen befattar sig med angelägenheten. För att en beslutad kommunal åtgärd ska anses kompetensenlig är det inte tillräckligt att den inte strider mot ett allmänt intresse, utan det krävs – som HFD fastslog i RÅ 1993 ref. 25 – att åtgärden ”uppbärs av ett allmänt till (landstings)kommunen knutet intresse”. Ett förändrat sätt att transportera hem frukt och grönt kan inte anses vara ett ”till kommunen knutet intresse”, även om en förändrad användning av plast i samhället i stort kan vara önskvärt.

Därutöver anges i 2 kap. 7 § KL grundläggande förutsättningar för kommuners möjlighet att engagera sig i näringsverksamhet. ”Kommuner och landsting får driva näringsverksamhet, om den drivs utan vinstsyfte och syftar till att tillhandahålla allmännyttiga anläggningar eller tjänster åt medlemmarna”. Det är svårt att se att försäljning av matavfallspåsar syftar till att tillhandahålla allmännyttiga tjänster åt kommunmedlemmarna. 

Avfall Sverige har inte expertkunskap när det gäller konkurrenslagstiftningen men om kommunen trots allt säljer matavfallspåsar agerar den på en marknad och träffas av bestämmelserna i konkurrenslagen om offentlig säljverksamhet, 3 kap. 27–32 §§ konkurrenslagen. 

Kommunen har en bred rätt att anta föreskrifter om hantering av avfall som faller under kommunens ansvar (74–75 §§ avfallsförordningen). Innehållet i avfallsföreskrifterna kan dock inte sträckas ut bortom ramarna för det kommunala ansvaret för avfall. Kärnan i den kommunala renhållningen är borttransport av hushållsavfall från fastigheter, och bortskaffande eller återvinning av detta avfall (15:20 MB). Utifrån det ligger det utanför kommunens kompetens att anta föreskrifter om hur en matbutik organiserar sin verksamhet, t ex gällande val av frukt- och grönt-påsar. Ingrepp i enskildas näringsverksamhet på ett sådant sätt kräver tydligt lagstöd. Även om en sådan utdelning av matavfallspåsar mycket väl kan påverka kommunens avfallshantering i slutändan är det svårt att se att rätten att anta föreskrifter kring detta ryms inom den kommunala föreskriftsrätten gällande avfallshantering. Kommunen kan alltså inte föreskriva matbutiker att dela ut en viss typ av matavfallspåse, än mindre ett visst fabrikat.

Avfall Sverige rekommenderar istället att en dialog förs med matbutikerna och att de informeras om vilka egenskaper som matavfallspåsar behöver ha och vilken information som det är lämpligt finns på påsarna. Matbutikerna får sedan själva köpa in påsarna direkt av producenterna. Då undviker kommunen att agera utanför sin rättsliga kompetens och undviker risken att bryta mot konkurrenslagstiftningen.

Däremot är det inom den kommunala föreskriftsrätten för avfallshantering möjligt att anta föreskrifter för hur kommunmedlemmarna hanterar sitt utsorterade matavfall, bland annat rörande val av emballage. Den frågan relaterar på ett tydligt sätt till borttransport, hantering och återvinning av hushållsavfall. Det kan till exempel innefatta att kommunen antar föreskrifter att kommunmedlemmar ska använda vissa typer av matavfallspåsar, eller matavfallspåsar med vissa egenskaper. Det borde också vara möjligt att föreskriva att endast matavfallspåsar som godkänts av kommunen får användas för emballering av utsorterat matavfall. Detta under förutsättning att ett sådant godkännandeförfarande sker på ett objektivt sätt och är öppet att ansöka om för alla aktörer som vill (objektivitetsprincipen, regeringsformen 1 kap. 9 §).


Skriv ut: