2022:14/Utveckling av testmetod för slaggrus för faroklassicifiering av ekotoxiska egenskaper (HP14)

  • Författare: VTT Ltd
  • Antal sidor: 38
  • Pris: 300

Vid klassificering av farligt avfall, särskilt faroegenskapen ”Ekotoxisk” (HP14), saknas en tydlig vägledning för hur testningen av akvatisk toxicitet ska utföras. Eftersom avfallsklassificeringen är gjord för att överensstämma med förordningen om klassificering, märkning och förpackning (CLPförordningen) är ett alternativ att använda den testmetod som kallas ”Transformation/Dissolution protocol” (T/Dp) dvs “transformering/upplösning protokollet”. Denna metod omnämns i europeiska kemikaliemyndigheternas (ECHAs) vägledning för CLP, som ett sätt att bestämma faroklassningen för vattenlevande organismer dvs ekotoxicitet, och bygger på att materialet som ska klassas lakas i mycket stora mängder vatten för att få kunskap om hur mycket metaller som frigörs. Denna faroklassning ligger som grund för klassning av avfall för faroegenskapen HP14. Den potentiella utlakningen av andra ämnen (t.ex. organiska föroreningar) beaktas inte här, eftersom endast metaller har ansetts vara kritiskt för slaggrus, vilket är det material som denna rapport fokuserar på.

Syftet med denna studie var att bedöma tillämpbarheten av T/Dp för HP14-klassning av metallseparerade och åldrade bottenaskor från avfallsförbränning, s.k. slaggrus, samt att ge specifikationer/kompletterande rekommendationer för ett robust klassificeringsförfarande, som kan användas för bedömning av ekotoxiska egenskaper hos slaggrus.

Inledningsvis genomfördes en litteraturstudie för att för slaggrus identifiera kritiska testparametrar i T/Dp och bedöma behoven av att precisera och modifiera dessa. En viktig del av arbetet var att utreda hur tolkningen av testresultaten för avfallsklassificering ska göras. För en bedömning av akvatisk toxicitet för klassning av slaggrus behövs uppgifter om hur höga metallhalter som detekteras i en lösning efter en 28 dagars lång testning, där en liten provmängd på 1 mg testmaterial (dvs slaggrus) har varit i kontakt med 1 liter testlösning (dvs dosen 1 mg/L). De frigjorda metallhalterna jämförs med det kroniska ekotoxikologiska referensvärdet (ERV) för respektive metall och för de individuella metallerna räknas ett s.k. TU (toxic unit)-värde ut. TU-värdet definieras som utlakad metallkoncentration dividerat med respektive ERV. För bedömningen av HP14-egenskapen behöver även den sammanlagda effekten av alla metaller beaktas, varför de individuella TU-värdena summeras till ett TU-index. Om TU-index är <1 klassificeras det testade avfallet som icke farligt avfall enligt HP14.

Studiens experimentella arbete fokuserade speciellt på systemet för kontroll av pH och valet av kornstorlek på askproven. Baserat på tidigare forskning och de inom projektet utförda försöken föreslås det att testet utförs vid ett mål-pH på 6 genom att använda den buffertlösning som anges i T/Dp samt tillsätta koldioxid till testkärlet vid givna tidpunkter. Askproven, som används för testningen mals ner till en partikelstorlek som är <1mm. Den modifierade metoden föreslås utföras med dosen 100 mg/L eftersom testning av slaggrus med mindre provmängd inte ger tillförlitliga resultat bl.a på grund av heterogeniteten hos slaggrus. För en klassificering av HP14-egenskaper krävs dock uppgifter av frigjorda halter vid dosen 1 mg/L. Därför föreslås för askor att testet utförs med dosen 100 mg/L och att testresultaten från 100 mg/L extrapoleras till 1 mg/L genom att tillämpa utspädningsfaktorn 100 följt av multiplikation med en säkerhetsfaktor på 5, för att nå en beräknad koncentration för 1 mg/L.

Säkerhetsfaktorn används för att säkerställa att metallutlakningen inte underskattas. Den föreslagna säkerhetsfaktorns värde baseras på tillgänglig information och det rekommenderas att denna faktor studeras närmare när mer erfarenhet och bakgrundsinformation finns tillgänglig.

I studien testades nio nordiska slaggrus med den modifierade T/Dp-metoden för en bedömning av ekotoxiska egenskaper hos slaggrus. Alla nio askorna klassificerades som icke farligt avfall med avseende på HP14 enligt resultaten från den modifierade metoden. Ytterligare validering av metoden, där samma provmaterial korstestas i flera laboratorier är önskvärd. Därtill föreslås ytterligare specificeringar för vissa parametrar, t.ex. tidsintervall för koldioxidtillsats, i ett uppföljande projekt. Metoden är i nuläget enbart utvecklad för testning av slaggrus.

Du måste vara medlem för att kunna ladda ner rapporten. Om du inte är medlem kan du beställa rapporten under fliken "Beställ".


Vid klassificering av farligt avfall, särskilt faroegenskapen ”Ekotoxisk” (HP14), saknas en tydlig vägledning för hur testningen av akvatisk toxicitet ska utföras. Eftersom avfallsklassificeringen är gjord för att överensstämma med förordningen om klassificering, märkning och förpackning (CLPförordningen) är ett alternativ att använda den testmetod som kallas ”Transformation/Dissolution protocol” (T/Dp) dvs “transformering/upplösning protokollet”. Denna metod omnämns i europeiska kemikaliemyndigheternas (ECHAs) vägledning för CLP, som ett sätt att bestämma faroklassningen för vattenlevande organismer dvs ekotoxicitet, och bygger på att materialet som ska klassas lakas i mycket stora mängder vatten för att få kunskap om hur mycket metaller som frigörs. Denna faroklassning ligger som grund för klassning av avfall för faroegenskapen HP14. Den potentiella utlakningen av andra ämnen (t.ex. organiska föroreningar) beaktas inte här, eftersom endast metaller har ansetts vara kritiskt för slaggrus, vilket är det material som denna rapport fokuserar på.

Syftet med denna studie var att bedöma tillämpbarheten av T/Dp för HP14-klassning av metallseparerade och åldrade bottenaskor från avfallsförbränning, s.k. slaggrus, samt att ge specifikationer/kompletterande rekommendationer för ett robust klassificeringsförfarande, som kan användas för bedömning av ekotoxiska egenskaper hos slaggrus.

Inledningsvis genomfördes en litteraturstudie för att för slaggrus identifiera kritiska testparametrar i T/Dp och bedöma behoven av att precisera och modifiera dessa. En viktig del av arbetet var att utreda hur tolkningen av testresultaten för avfallsklassificering ska göras. För en bedömning av akvatisk toxicitet för klassning av slaggrus behövs uppgifter om hur höga metallhalter som detekteras i en lösning efter en 28 dagars lång testning, där en liten provmängd på 1 mg testmaterial (dvs slaggrus) har varit i kontakt med 1 liter testlösning (dvs dosen 1 mg/L). De frigjorda metallhalterna jämförs med det kroniska ekotoxikologiska referensvärdet (ERV) för respektive metall och för de individuella metallerna räknas ett s.k. TU (toxic unit)-värde ut. TU-värdet definieras som utlakad metallkoncentration dividerat med respektive ERV. För bedömningen av HP14-egenskapen behöver även den sammanlagda effekten av alla metaller beaktas, varför de individuella TU-värdena summeras till ett TU-index. Om TU-index är <1 klassificeras det testade avfallet som icke farligt avfall enligt HP14.

Studiens experimentella arbete fokuserade speciellt på systemet för kontroll av pH och valet av kornstorlek på askproven. Baserat på tidigare forskning och de inom projektet utförda försöken föreslås det att testet utförs vid ett mål-pH på 6 genom att använda den buffertlösning som anges i T/Dp samt tillsätta koldioxid till testkärlet vid givna tidpunkter. Askproven, som används för testningen mals ner till en partikelstorlek som är <1mm. Den modifierade metoden föreslås utföras med dosen 100 mg/L eftersom testning av slaggrus med mindre provmängd inte ger tillförlitliga resultat bl.a på grund av heterogeniteten hos slaggrus. För en klassificering av HP14-egenskaper krävs dock uppgifter av frigjorda halter vid dosen 1 mg/L. Därför föreslås för askor att testet utförs med dosen 100 mg/L och att testresultaten från 100 mg/L extrapoleras till 1 mg/L genom att tillämpa utspädningsfaktorn 100 följt av multiplikation med en säkerhetsfaktor på 5, för att nå en beräknad koncentration för 1 mg/L.

Säkerhetsfaktorn används för att säkerställa att metallutlakningen inte underskattas. Den föreslagna säkerhetsfaktorns värde baseras på tillgänglig information och det rekommenderas att denna faktor studeras närmare när mer erfarenhet och bakgrundsinformation finns tillgänglig.

I studien testades nio nordiska slaggrus med den modifierade T/Dp-metoden för en bedömning av ekotoxiska egenskaper hos slaggrus. Alla nio askorna klassificerades som icke farligt avfall med avseende på HP14 enligt resultaten från den modifierade metoden. Ytterligare validering av metoden, där samma provmaterial korstestas i flera laboratorier är önskvärd. Därtill föreslås ytterligare specificeringar för vissa parametrar, t.ex. tidsintervall för koldioxidtillsats, i ett uppföljande projekt. Metoden är i nuläget enbart utvecklad för testning av slaggrus.

Du måste vara medlem för att kunna ladda ner presentationer. Om du inte är medlem kan du beställa presentationer under fliken "Beställ".