Vägledning kring ”kommunalt avfall”

Kommunerna fick ett utökat ansvar för avfall från bland annat detaljhandeln, när begreppet hushållsavfall ändrades till kommunalt avfall. Det förtydligas av Naturvårdsverket i den nu publicerade vägledningen för hur kommunalt avfall ska tolkas. Många frågetecken kvarstår dock kring vilka avfall som faktiskt faller inom kommunernas ansvar att samla in och behandla nu och i framtiden.

För ett drygt år sedan ersattes begreppet ”hushållsavfall” i lagstiftningen av det EU-rättsliga begreppet ”kommunalt avfall”. Därigenom anslöt sig Sverige till det begrepp och den definition som används internationellt, och som används för statistiska ändamål av Eurostat och OECD.

Det nya begreppet var inte avsett att förändra ansvaret för avfallshanteringen. Naturvårdsverkets vägledning förtydligar dock att fler avfallsslag än tidigare i praktiken omfattas av det kommunala avfallsansvaret. 

– Det är bra att vi nu har fått ett förtydligande kring definitionen för kommunalt avfall, säger Tony Clark, vd för Avfall Sverige. Men vägledningen gör det tydligt att kommunernas avfallsansvar har utökats på ett sätt som inte riktigt var avsett och som kommunerna inte heller har efterfrågat. Som vägledning fungerar den inte fullt ut – Avfall Sverige ser behov av mindre ändringar, ett flertal ytterligare förtydliganden och vägledning i fråga om fler avfallsfraktioner.

Exempel på förändringar genom begreppet kommunalt avfall:

  • Under en övergångstid har kommunen ansvar för bygg- och rivningsavfall enligt den äldre regleringen om hushållsavfall. Från den 1 januari 2023 får kommunen ansvaret enligt den nya regleringen för att behandla allt bygg- och rivningsavfall som inte producerats i en yrkesmässig verksamhet.
    Detta är i sig inga nyheter och Avfall Sverige planerar att komma med närmare vägledning till kommunerna om detta ansvar.
     
  • Vissa förtydliganden görs av gränsdragningarna för kommunens ansvar för latrin och avfall från avloppsanläggningar. 
    Avfall Sverige ser att det finns behov av ytterligare förtydliganden här. 
     
  • Avfall från livsmedelsbutiker och annan detaljhandel är kommunalt avfall om det liknar hushållsavfall till sin art och sammansättning, till exempel utsorterat livsmedelsavfall från butiker. Naturvårdsverket antyder att den så kallade Frukt- och grönt-domen inte gäller längre.
    Avfall Sverige konstaterar att detta innebär en utvidgning av det kommunala ansvaret.
     
  • Avfall från restauranger, catering och centralkök är kommunalt avfall. Avgörande är att avfall kommer från beredning av mat och dryck för omedelbar konsumtion, även om förtäringen inte sker i lokalerna. Även avfall från exempelvis bagerier med café- eller butiksverksamhet klassas som kommunalt avfall.
    Avfall Sverige kan konstatera att avfall från hamburgerrestauranger, till exempel spillfett från köket, är kommunalt avfall. Därmed är inte den så kallade fett-domen tillämplig längre.
     
  • Fett från fettavskiljare som uppstått vid restauranger, centralkök och liknande är kommunalt. Även här är det beredning av mat och dryck för omedelbar konsumtion som avgör om det klassas som kommunalt. 
     
  • Avfall från sjukhus, vårdcentraler och liknande är kommunalt avfall om det till sin art och sammansättning liknar avfall från hushåll. Naturvårdsverket drar gränsen vid om avfallet genererats av fysisk person ”i eget intresse”. 
    Avfall Sverige ser inte att detta medför någon större ansvarsförändring.

För tre avfallsslag ser Avfall Sverige behov av ett antal förtydliganden och korrigeringar: 

  • Farligt avfall som uppkommer i mindre verksamheter är ofta kommunalt avfall, anger vägledningen. Här hade en närmare motivering med exempel varit välkommen. 
     
  • Vägledningstexten i fråga om park- och trädgårdsavfall är något motsägelsefull. Här bör tydligt anges att växtavfall från icke-offentliga gröna ytor som inte är bostadsträdgårdar är kommunalt avfall.
     
  • Avfall från gaturenhållningstjänster är kommunalt avfall, såsom innehåll i papperskorgar och uppstädat skräp, utom material som sand, lera och sten. I övrigt är vägledningstexten oklar, anser Avfall Sverige.

Naturvårdsverket menar att tidigare domar som tolkat ansvarsfrågan får en minskad relevans i och med det nya begreppet kommunalt avfall. Det gäller tre fall om avfall från sjukhus, utrensad frukt och grönt i livsmedelsbutiker samt avfall från restaurangkök och då särskilt spillfett. 

– Genom att Naturvårdsverket inte tydligt uttalar att dessa domar inte längre gäller, vilket ju är ett faktum, ger det utrymme för onödiga diskussioner om begreppets omfattning, säger Tony Clark.

Naturvårdsverket tar även upp den så kallade Frivalsutredningen (Äga avfall, SOU 2021:24), som föreslagit att verksamheter själva ska kunna välja vem som ska hantera deras kommunala avfall.

– Frivalsutredningen kan inte ses som en lösning för att balansera kommunernas utökade ansvar för det kommunala avfallet, som skett genom en delvis oavsiktlig utökning av kommunernas ansvar för det kommunala avfallet. Frivalsutredningens förslag skulle öppna en ny marknad för oseriösa och kriminella verksamheter. Det finns en lång rad svagheter i det förslaget, och Avfall Sverige kommer inom kort i sitt remissvar över Frivalsutredningen att presentera ett annat, betydligt mer rättssäkert och effektivt förslag, säger Tony Clark.

Läs Naturvårdsverkets vägledning

EU-kommissionens vägledning Methodology - Waste - Eurostat (europa.eu)

Längre text om vägledningen


Skriv ut:

Datum