Så styrs avfallet
Avfall ska tas om hand enligt EU:s avfallshierarki. Det är en prioritetsordning för hur avfallshantering inom EU utformas. Den prioriterar i första hand att förebygga att avfall överhuvudtaget uppkommer. Det ska ske genom förbättrade produktionsmetoder men också förändrade konsumtionsmönster.
Det avfall som ändå uppkommer ska i första hand återanvändas om det är möjligt, i andra hand återvinnas. Återvinning kan ske genom att materialet eller energin återvinns eller att näringsämnena går in i ett kretslopp. Bland metoderna för återvinning finns exempelvis biologiska behandlingsmetoder som kompostering eller rötning, materialåtervinning för sorterade avfall samt förbränning med energiutvinning i särskilt anpassade förbränningsanläggningar.
Olika typer av avfallshantering
Avfallshantering ska ske utifrån avfallets egenskaper. Det finns alltså inte någon patentlösning på vilken behandlingsmetod som ska användas. Faktorer som påverkar är vilken typ av avfall som avses, lokala och geografiska förhållanden, hur väl sorterat och därmed lämpligt för behandling avfallet är. Dessutom beror det på vilken teknik som används vid respektive behandlingsanläggning. I sista hand kan deponering vara den enda lämpliga behandlingsmetoden utifrån geografiska, miljömässiga, tekniska och samhällsekonomiska bedömningar.
Varje kommun är ansvarig för insamling, transport och återvinning eller bortskaffande av det kommunala avfallet som uppkommer i kommunen om det inte faller under producentansvaret. Enligt miljöbalken ska alla kommuner ha en gällande renhållningsordning som antagits av kommunfullmäktige.
Mycket samordnas inom EU
Avfallshantering har genomgående varit ett problem för mänskligheten genom historien. Det tidigaste kända systemet för hantering av avloppsvatten går tillbaka till cirka 6500 f.Kr. i nuvarande Syrien. Idag påverkar avfallsfrågan i princip allt – från vår hälsa, till jordens ekosystem och vårt klimat – oavsett var vi bor och lever.
I takt med en ökad förståelse för miljöproblem började den Europeiska Gemenskapen redan på 70-talet att jobba med miljölagstiftning. Den första avfallslagstiftningen kom 1975 och genom ambitiösa mål, gemensam lagstiftning och styrmedel har EU arbetat för att minska avfallsmängder, öka återvinningen och främja en cirkulär ekonomi. Genom skärpta lagstiftningskrav har den kommunala avfallshanteringen fått en allt viktigare roll för EU:s miljö- och klimatmål och för omställningen till en cirkulär ekonomi.
Trots en ambitiös avfallspolitik växer utmaningarna med en ökande konsumtion och nya avfallsflöden. I snitt genererar EU:s medborgare fem ton avfall per år och den kommunala återvinningen av avfall ligger på 41 procent. Globalt förväntas produktionen av kommunalt avfall öka från 2,1 miljarder ton 2023 till 3,8 miljarder ton 2050 - befolkningsökning och ekonomisk utveckling förbrukar jordens resurser i snabbare takt.
Sverige har länge legat i framkant när det gäller avfallshantering. Vi har låg deponering, hög energiåtervinning och en växande andel materialåtervinning. Men när EU:s krav skärps, särskilt vad gäller materialåtervinning av hushållsavfall, utmanas även Sverige.
För Sverige – och för hela avfallsbranschen – är utvecklingen inom EU avgörande för hur framtidens avfallshantering kommer att se ut och om vi kommer lyckas med att skapa en cirkulär ekonomi som också är hållbar. Kommunerna står i frontlinjen och med rätt förutsättningar – samverkan och resurser – kan kommunal avfallshantering bli en motor i en omställning som är nödvändig för Europas framtid.
EU-lagstiftning och direktiv
EU:s avfallspolitik sätter ramarna för hela avfallssektorn och har en direkt påverkan på kommunernas uppdrag. Grunden för all EU-lagstiftning inom avfallsområdet är principen om avfallshierarkin. Den är styrande för svenska kommuners avfallsplanering och strategiska arbete.
Senast uppdaterad - 2025-07-02