Frågor vi driver
Detta övergripande direktiv (som nyligen har reviderats) fastställer avfallshierarkin, mål för återvinning av avfall och skyldigheter för medlemsstaterna som krav på avfallsplaner och förebyggande åtgärder. Direktivet definierar också begreppet kommunalt avfall och tydliggör kommunernas ansvar.
Till 2025 ska minst 55 % av det kommunala avfallet i EU förbereddas för återanvändning och materialåtervinning. Målet ökar till 60 % år 2030 och till 65 % år 2035.
Separat insamling av textilier gäller från 1 januari 2025 och max 10 % av kommunalt avfall får deponeras år 2035. Dessutom införs ett utökat producentansvar för textil och ett mål för att minska mängden matavfall i EU.
Genom det reviderade direktivet får kommunerna ett stort ansvar för att fungerande system för hushållsnära insamling finns på plats och med det också ett tydligt ansvar för att informera kommuninvånare.
• Producentansvaret för textil innebär att de som satt textil på marknaden inom EU ska bekosta insamling, sortering och återvinning. Det ska också omfatta e-handel. Producentansvaret omfattar samma produktgrupper som det befintliga kravet om separat insamling av textil, alltså såväl kläder som inredningstextil, men därtill också skor. Även madrasser kan komma att omfattas. I praktiken innebär det att kommunerna måste arbeta nära producentansvarsorganisationerna för att systemet ska fungera effektivt.
• Matavfallet ska minska genom separat insamling och senast 2030 ska butiker, restauranger och hushåll minska sitt avfall med 30 procent. Motsvarande siffra för livsmedelsindustrin, undantaget jordbruk och andra producenter, är 10 procent. Jämförelsetalet sätts utifrån ett genomsnitt under 2021–2023. Donationer av osåld mat lyfts fram som ett viktigt verktyg för att nå målen.
Avfallsdirektivet kommer att träda i kraft under 2025 och sedan har medlemsstaterna 20 månader på sig att införliva det i sin nationella lagstiftning plus ytterligare 10 månader för att genomföra producentansvaret.
Den nya förordningen (som erätter förpackningsdirektivet) ska ta itu med det ständigt växande avfallet inom EU och täcker hela förpackningens livscykel – från produktdesign till avfallshantering. Ett huvudmål är att alla förpackningar på EU-marknaden ska vara materialåtervinningsbara senast 2030. Dessutom ska en större andel förpackningar också gå att återanvända.
Syftet är dels att:
Och att minska förpackningars miljöpåverkan genom att:
Förpackningsförordningen trädde i kraft 11 februari 2025 och ska tillämpas inom 18 månader. Naturvårdsverket har fått i uppdrag att utforma ett förslag på hur det ska införlivas i svensk lagstiftning.
Utöver dessa regelverk finns också annan EU-lagstiftning med krav på separat insamling av särskilda avfallsströmmar som kommunerna också måste förhålla sig till. Exempelvis direktivet om elektroniskt avfall, deponseringsdirektivet förordningen om uttjänta fordon och förordningen om batterier.
EU:s gröna giv – European Green Deal – är en övergripande strategi för att skapa ett hållbart samhälle och uppnå klimatneutralitet till 2050. Strategin kan sägas stå på två ben: utfasning av fossil energi och en hållbar cirkulär ekonomi. I det perspektivet är EU:s avfallspolitik ett kraftfullt verktyg för att minska miljö- och klimatpåverkan, spara resurser och bygga ett cirkulärt samhälle. Kommunernas roll kommer att vara central i EU:s resa mot en cirkulär ekonomi och innebära nya uppgifter som exempelvis att:
För mer information:
Europeiska rådet
Europeiska kommissionen
Circular economy action plan
Ekodesign
Given för en ren industri – energiåtervinning in i ETS
Circular Economy Act
Circularity Hubs, transregionala nav för cirkulära materialflöden. Dessa nav ska:
Senast uppdaterad - 2025-07-02