Regeringen beslutade sommaren 2022 om förändringar i förordningen om producentansvar för förpackningar.  Skälen som anges är att regeringen vill nå en bättre service, enklare insamling och sortering av förpackningar för hushåll och verksamheter som gör att producenterna kan materialåtervinna mer avfall. Detta bidrar i sin tur till en mer resurseffektiv hantering av avfall och till den gröna omställningen eftersom behovet av nya råvaror blir mindre och gör att koldioxidutsläppen minskar. 

Att ge kommunerna insamlingsansvaret ger möjlighet till samordningsvinster. På lite sikt kommer alla hushåll att ha närmare än idag till att lämna förpackningsavfallet avfallet, vilket ger god service samtidigt som ökar utsorteringen och därmed materialåtervinningen ökar. 

Det är en förordningsförändring som innebär att kommunerna på kort tid måste bygga upp en infrastruktur för insamling av förpackningsavfall fastighetsnära från hushåll och samlokaliserade verksamheter 

1 januari 2024: Kommunerna får ansvar för insamling av förpackningar från hushåll genom fastighetsnära insamling eller lättillgängliga insamlingsplatser. Kommunerna ska då också samla in utsorterat matavfall från hushåll och verksamheter som ger upphov till kommunalt avfall (med undantag för matavfall som hemkomposteras). 

Efter den 1 januari 2024 finns ingen laglig rätt för andra än kommunen eller den kommunen uppdrar att samla in förpackningsavfall från hushåll och samlokaliserade verksamheter. Privata entreprenörer måste alltså ha ett uppdrag från kommunen för att samla in sådant förpackningsavfall efter den 1 januari 2024. 

1 januari 2026: Kommuner ska ordna separat insamling av förpackningar på torg och i parker samt andra populära platser där kommunen har ett renhållningsansvar enligt gaturenhållningslagen.  

1 januari 2027: Kommuner ska ordna separat insamling av förpackningar fastighetsnära och från verksamheter som är samlokaliserade med hushåll och som anmält att man vill ha kommunal insamling. Kommuner ska också ordna insamling av skrymmande förpackningar av papper, kartong och plast vid lättillgängliga insamlingsplatser för skrymmande förpackningar. 

Själva producentansvaret ligger fast, dvs att producenterna ska stå för kostnader för insamling och för behandling av förpackningsavfallet. Kommunerna ska alltså få ersättning för sitt insamlingsarbete. Naturvårdsverket beslutar om den ersättning som varje kommun har rätt till utifrån särskilda föreskrifter. 

Från 1 januari 2027 ska kommunen tillhandahålla fastighetsnära insamling (FNI) av de vanliga förpackningsslagen (papper och kartong, plast, metall och färgat och ofärgat glas) från alla hushåll samt från samlokaliserade verksamheter som anmält kommunal insamling. Under utbyggnadsperioden (2024-2026) får insamlingen lösas genom antingen FNI eller genom lättillgängliga platser (återvinningsstationer är ett exempel på sådana). Det är inte ett krav att samla in från samlokaliserade verksamheter under denna period, men kommunen får göra det.   

Definitionen på fastighetsnära insamling är: insamling från en fastighet där ett hushåll har avfall eller, om sådan insamling inte är möjlig med hänsyn till fastighetens utformning och belägenhet, trafiksäkerhet eller andra omständigheter, insamling från en plats i nära anslutning till en fastighet där ett hushåll har avfall.   

Precis som när det gäller t.ex. rest- och matavfall har kommunen möjlighet att komma överens om alternativ hämtningsplats eller att anvisa plats inom rimligt avstånd från fastighet.  

Det gäller förpackningsavfall från hushåll och samlokaliserade verksamheter; papper och kartong, plast, metall och färgat och ofärgat glas. Ansvaret för insamlingen går över till kommunerna 2024, fr o m 2027 ska de samlas in fastighetsnära insamling (FNI) som regel. Undantag är skrymmande förpackningar av papper, kartong och plast som ska samlas in vid lättillgängliga insamlingsplaster. Övrigt förpackningsmaterial som trä, textil, keramik och porslin, får samlas på t ex återvinningscentraler. 

2024 införs också obligatorisk matavfallsinsamling i alla kommuner.  

Övergången av insamlingsansvaret till kommunerna innebär att flera delar av kommunernas förvaltningsorganisation; kommunledning, stadsbyggnadskontor, gata-park, upphandling, ekonomi med flera enheter, kommer att behöva involveras och tillsätta resurser. Det gäller frågor som tillsynsansvar, markupplåtelse, bygglov, information med mera.  

Eftersom det kommunala insamlingsansvaret är ett kommunalt ansvar är det kommunen som måste besluta om hur ansvaret ska verkställas.  

När det gäller insamlingen av förpackningsavfall har den förstås samband med insamling av annat avfall under kommunalt ansvar och det är naturligt att det är renhållaren som får ansvaret.  

När det gäller insamlingen från populära platser har det ansvaret en koppling till ansvaret enligt gaturenhållningslagen och det blir normalt park- och gatuförvaltningen eller motsvarande som får ansvaret för detta.

Bristande efterlevnad av tidsgränsen är inte straffsanktionerad. Det skulle kunna bli ett föreläggande från tillsynsmyndigheten men om kommunen har en plan för när man bedömer att man kan införa det är det kanske inte troligt att ett sådant föreläggande meddelas.  

Det kan finnas praktiska skäl för försening, såsom kärl och fordon till 2027, dvs förhållanden som ligger utanför kommunens kontroll. 

Det finns inte något formellt förbud mot att blanda förpackningsavfall från hushåll med liknande förpackningsavfall från verksamheter. Frågan om att blanda förpackningsavfall från olika källor är dock viktig med hänvisning till den ersättning som producenterna ska erlägga. Av den anledningen behöver förpackningsavfall från hushåll och samlokaliserade verksamheter hållas åtskilda från annat förpackningsavfall från verksamheter om inte de producentansvariga organisationerna godkänner att avfallet lämnas samlat och att schabloner används för att verifiera vilka mängder som härrör från vad.  

Ja, kommunerna kan göra gemensam upphandling av insamling och skötsel för att få större volym. Det finns också möjligheter till avtalssamverkan. I kommunallagen finns en reglering som innebär att kommuner kan ingå avtal om att någon av dess uppgifter helt eller delvis ska utföras av en annan kommun. Det upphandlingsrättsliga regelverket måste dock beaktas vid sådan avtalssamverkan.

Frågan avser alltså om kommunen får tillhandahålla insamling av förpackningsavfall från andra verksamheter än samlokaliserade verksamheter. Eftersom producenterna har ensamrätt till sådan insamling måste kommunen i så fall dels ha producenternas godkännande för sådan insamling, dels måste konkurrenslagens regler om offentlig säljverksamhet beaktas. Om kommunen hämtar detta avfall vid fastighet gör man det på marknaden och kärlhyra m.m. blir en del av avtalet.  

Hushållens förpackningar kan hänvisas till lättillgängliga insamlingsplatser till utgången av 2026. Från 2027 ska skrymmande förpackningar av kartong, papper och plast samlas in vid lättillgängliga insamlingsplatser.  

Naturvårdsverket anger följande i sin vägledning angående vad som gäller för lättillgängliga insamlingsplatser från 2027: 

Intentionen i förpackningsförordningen är att förpackningsavfall från hushåll och samlokaliserade verksamheter som valt kommunal insamling, ska samlas in fastighetsnära från den 1 januari 227. Ett undantag finns för hushåll i fastigheter som får använda lättillgängliga insamlingsplatser för insamling av förpackningsavfall om det finns ett pågående bygglovs- eller detaljplaneärende enligt plan- och bygglagen som behöver avgöras för att en fastighetsnära insamling ska kunna införas från en fastighet.  

Många kommuner kommer att välja att ta över producenternas ÅVSer, som är ett exempel på lättillgängliga insamlingsplatser, men kommunen kan också anlägga egna stationer med samma funktion. ÅVCer får också utgöra lättillgängliga insamlingsplatser.  

Avfall Sverige rekommenderar att kommunerna även fortsättningsvis kallar återvinningsstationer för återvinningsstationer i kontakterna med kommuninvånarna. Rekommendationen är också att behålla färgen på containers etc, allt för att öka igenkänningen och göra övergången så smidig som möjligt.

Många kommuner ser ett behov av att kunna fortsätta tillhandahålla insamling av hushållens förpackningsavfall via ÅVS, åtminstone under en övergångsperiod. Därmed har kommunerna ett behov av att förvärva behållare för insamlingen. De behållare som i dag finns utplacerade på ÅVS ägs av respektive materialbolag, som i sin tur äger Svenska Förpackningsinsamlingen AB (FTI). FTI erbjuder respektive kommun att till det bokförda restvärdet köpa behållarna. Erbjudandet utgör en helhetslösning där även iordningställda ytor, inhägnad, belysning, skyltning m.m. inkluderas. 

Avfall Sverige har låtit Advokatfirman Lindahl utreda om sådant köp kan undantas från upphandlingsplikt1. : 

Inledningsvis kan noteras att direktupphandling får användas om värdet av kontraktet – det vill säga ersättningen för köp av behållare inklusive ytor, staket, belysning m.m. – understiger direktupphandlingsgränsen om 700 000 kronor.  

Självklart kan kommunen också välja att genomföra annonserad upphandling av köp av behållare i enlighet med LOU. Lindahls bedömning är att eftersom FTI upphör med sin verksamhet vid årsskiftet så kan det vara tillåtet för respektive 

kommun att köpa Helhetslösningen utan föregående annonsering, på grund av undantaget för särskilt förmånliga villkor i 6 kap. 17 § första stycket fjärde punkten LOU. Det gäller endast om köpet faktiskt sker till särskilt förmånliga villkor, vilket är upp till kommunen att bedöma i det enskilda fallet. 

Detta är en fråga som den enskilda kommunen behöver komma överens med FTI om. 

I vägledningen redogör Naturvårdsverket för hur olika begrepp, såsom hushåll, en- och flerbostadshus samt fritids- och permanentboende ska tolkas. De anger bland annat att utgångpunkten för fritids- respektive permanentboende är kommunens renhållningsregister för säsongs- respektive helårsabonnemang.  

Vidare anger Naturvårdsverket att specialbostäder är där de boende folkbokför sig per lägenhet/bostad är att betrakta som hushåll. Följande boendeformer är att betrakta som hushåll: lägenheter som tillhör ett äldreboende (till exempel trygghetsboende, seniorboende och särskilt boende), LSS-gruppbostad samt studentbostäder med korridor. Däremot är följande boendeformer inte att betrakta som hushåll: HVB-hem, fängelser, militäranläggningar och sjukhus. 

Det finns inget reglerat undantag mot att införa FNI 2027, däremot får insamlingen verkställas på motsvarande sätt som för mat- och restavfall. Om vägen inte är farbar har renhållaren alltså möjlighet att komma överens om alternativ plats eller att genom beslut anvisa plats inom rimligt avstånd från fastighet. FNI innebär alltså inte alltid hämtning precis vid fastighetsgräns.  

Däremot medger inte förpackningsförordningen att generellt för ett område hänvisa till lättillgängliga insamlingsplatser i form av t ex ÅVS. Det finns dock inte något hinder mot att för ett område inrätta gemensamma insamlingsplatser så länge dessa ligger inom rimligt avstånd från fastighet (alltså samma som för mat- och restavfall).  

Kommuner som redan har etablerat FNI vid ansvarsövergången 2024 har rätt till ersättning enligt ersättningsmodellen direkt från 2024, precis som kommuner som etablerar FNI till 1 januari 2024.  

När det gäller insamlingen från populära är det normalt park- och gatuförvaltningen eller motsvarande som får ansvaret för detta, i enlighet med gaturenhållningslagen. 

Kostnader för eventuell ombyggnation ligger utanför producenternas finansiella ansvar för insamlingen och är inte heller någonting som har reglerats i den förpackningsförordning som har beslutats. Samma princip gäller som för mat- och restavfall och annat avfall under kommunalt ansvar, dvs. att det är fastighetsinnehavarens ansvar att bestämma hur utsorteringskraven ska verkställas. Det handlar om inrättande av utrymme i byggnad eller kärl och anordningar på eller i anslutning till fastigheten.

En fastighetsinnehavare kan inte avböja fastighetsnära insamling. Däremot kan det bli så att kommunen behöver göra överenskommelse om alternativ plats eller anvisa plats inom rimligt avstånd från fastighet om farbar väg saknas fram till fastigheten alternativt om trafiksäkerhet, fastighetens utformning eller andra omständigheter inte medger hämtning vid fastighet.

Hushållens förpackningar kan hänvisas till lättillgängliga insamlingsplatser till utgången av 2026. Från 2027 ska skrymmande förpackningar av kartong, papper och plast samlas in vid lättillgängliga insamlingsplatser.  

Naturvårdsverket anger följande i sin vägledning angående vad som gäller för lättillgängliga insamlingsplatser från 2027: 

Intentionen i förpackningsförordningen är att förpackningsavfall från hushåll och samlokaliserade verksamheter som valt kommunal insamling, ska samlas in fastighetsnära från den 1 januari 227. Ett undantag finns för hushåll i fastigheter som får använda lättillgängliga insamlingsplatser för insamling av förpackningsavfall om det finns ett pågående bygglovs- eller detaljplaneärende enligt plan- och bygglagen som behöver avgöras för att en fastighetsnära insamling ska kunna införas från en fastighet.  

Många kommuner kommer att välja att ta över producenternas ÅVSer, som är ett exempel på lättillgängliga insamlingsplatser, men kommunen kan också anlägga egna stationer med samma funktion. ÅVCer får också utgöra lättillgängliga insamlingsplatser.  

Avfall Sverige rekommenderar att kommunerna även fortsättningsvis kallar återvinningsstationer för återvinningsstationer i kontakterna med kommuninvånarna. Rekommendationen är också att behålla färgen på containers etc, allt för att öka igenkänningen och göra övergången så smidig som möjligt.  

Från 2027 ska kommunerna samla in skrymmande förpackningar av papper/kartong och plast vid lättillgängliga insamlingsplatser. Denna insamling kommer att ersättas utifrån uppgifter kommunen rapporterar in till Naturvårdsverket. Det finns ingen skyldighet att samla in övriga förpackningar från dessa lättillgängliga insamlingsplatser, men det är inget som hindrar att kommunerna gör det, dock sker det då utan ersättning. Från 2027 förväntas kommunerna ha fullt utbyggd FNI av de vanliga förpackningsslagen(-storlekarna) och därmed tänker sig lagstiftningen att det inte behövs lättillgängliga insamlingsplatser för dessa.  

Naturvårdsverket har publicerat vägledning om lättillgängliga insamlingsplatser.  

Detta är en fråga som den enskilda kommunen behöver komma överens med FTI om. 

Alla ÅVSer måste få nya dekaler med rätt logga och kontaktinformation vid årsskiftet, förslagsvis med Avfall Sveriges gemensamma skyltsystem. Detta används redan idag på alla ÅVSer, så kommuninvånarna är vana vid symbolerna. Omdekalering kan ske från 1 januari 2024. 

Också informationsskyltarna med kontaktuppgifter på ÅVS behöver bytas ut.   

Avfall Sverige kommer att ta fram mallar med utrymme för kommunens egen logga m m, för båda dessa skylttyper. 

FTI har tagit fram en guide som ger bra information om bland annat drift av ÅVS. Enligt guiden ingår följande i drift av ÅVS:   

• Tömning  

• Städning, dumpning, snöröjning och skadedjursbekämpning  
• Underhåll  
• Övrig hantering på ÅVS  
• ServiceCenter  

Om driften av ÅVS:er inte kommer göras i egen regi behöver driften upphandlas. Kommunen behöver ta ställning till om hela driften ska upphandlas samlat eller om man vill göra separata upphandlingar av till exempel tömning respektive städning/dumpning. Städning m.m. kan även samordnas med kommunens gata-/parkfunktion. Avfall Sverige har för avsikt att ta fram en mall för separat upphandling av städning m.m. 

En samlokaliserad verksamhet är en verksamhet som använder samma behållare eller andra anordningar som hushåll, för hantering av avfall på eller i anslutning till en fastighet. Det kan exempelvis handla om företag som frisörer eller restauranger som bedriver verksamhet i samma fastighet som hushåll i flerbostadshus och som delar avfallsbehållare med hushållen i huset.  

Om verksamheten inte delar avfallsbehållare och andra anordningar för hantering av avfall med hushåll betraktas verksamheten inte som samlokaliserad. Kommunen har då ingen skyldighet att hämta verksamhetens förpackningsavfall. 

Kommunen har mandat att reglera när anmälan ska ske. Avfall Sverige har tagit fram ett förslag till sådan reglering i Rapport 2017:01 Underlag för renhållningsordningens avfallsföreskrifter.  

Samlokaliserade verksamheter som valt kommunal insamling ska få nyttja kommunens återvinningscentraler, åvc. Här ska samlokalisera verksamheter, precis som hushåll, utan kostnad kunna lämna allt utsorterat förpackningsavfall.

Samlokaliserade verksamheter som inte valt kommunal insamling och övriga verksamheter ska lämna sitt utsorterade för förpackningsavfall till mottagningsplatser för verksamheternas förpackningsavfall.

Se mer om markfrågor i Avfall Sveriges PM om förpackningsinsamling.  

Genom att kommunen får det formella ansvaret för insamling från hushåll och samlokaliserade verksamheter, så är det samma krav som gäller som för mat- och restavfall, dvs tvingande utsorteringskrav för förpackningsavfall. Fastighetsinnehavaren avgör hur utsorteringskravet ska verkställas – gemensamt utrymme i fastigheten, kärl på gården, miljöhus etc. Kommunen kan inte ställa krav på inrättande av utrymme, dock på hur dessa utrymmen ska vara beskaffade om fastighetsinnehavaren väljer att inrätta utrymme. 

Kraven avseende förpackningsavfallet är desamma som för rest- och matavfall och annat avfall under kommunalt avfall som hämtas fastighetsnära och som fastighetsägare är skyldiga att sortera ut. Det finns inte längre någon formell grund för fastighetsägare att avböja borttransport av förpackningsavfall, lika lite som man kan det för mat- och restavfall.  

Kommunen kan inte ställa krav på inrättande av utrymmen vare sig när det gäller mat- och restavfall eller förpackningsavfall. Det kan anses utgöra ingrepp i enskilds ekonomiska förhållanden och för det krävs det stöd i lag, vilket det inte finns. Utsorteringskravet är tvingande men det är alltså upp till fastighetsinnehavaren  hur det ska verkställas 

I och med att det blir ett kommunalt insamlingsansvar för förpackningar får fastighetsägare (inklusive bostadsrättsföreningar) och samfälligheter inte välja att anlita någon annan entreprenör än den/de som kommunen har upphandlat.

Hämtning behöver beställas av kommunen eller kommunens auktoriserade eller upphandlade entreprenörer. De kommuner som i dagsläget erbjuder fastighetsnära insamling från flerbostadshus kan erbjuda sådan insamling i egen regi eller via upphandlad eller auktoriserad entreprenör från och med den 1 januari 2024, men det är en skyldighet för kommunen att erbjuda sådan insamling först från 2027.  

Fastighetsägare (inklusive brf) eller samfällighet som idag saknar insamling av förpackningar behöver förbereda för att planera och avsätta ytor för förpackningsinsamling (papper, plast, metall och glas i två fraktioner) och också gärna för returpapper. Senast 2027 ska fastighetsnära insamling vara på plats. 

Fastighetsägare till flerbostadshus rekommenderas generellt att höra med kommunen hur kommunens plan för utbyggnad av fastighetsnära insamling ser ut. Kommunen ska tillhandahålla fastighetsnära insamling från och med den 1 januari 2027.

Kravet på utsortering av förpackningsavfall gäller från och med 2024. Det är inget nytt, detta krav har gällt sedan 1994 när producentansvaret infördes. Kravet på fastighetsnära insamling av förpackningsavfall införs dock först från och med 2027. Men eftersom ansvaret för insamling från hushåll och samlokaliserade verksamheter övergår till kommunen den 1 januari 2024 har kommunen möjlighet att, med stöd av avfallsföreskrifterna, reglera ett krav på fastighetsnära utsortering och överlämning av förpackningsavfall. Detta med stöd av 9 kap. 2 § avfallsförordningen och möjligheten att reglera närmare krav avseende hanteringen av avfall under kommunalt ansvar. 

Naturvårdsverket har utrett frågan och har kommit fram till att kommunalförbund kan få ersättning istället för en kommun. Detta med stöd av 9 kap. 2 § kommunallagen. Naturvårdsverket arbetar just med att revidera föreskriften om ersättning (NFS 2023:1) och kommer att ta fram vägledning om utbetalning till kommunalförbund i samband med detta. Notera att detta rör endast kommunalförbund och inte kommunala bolag där en liknande bestämmelse som den som finns i kommunallagen för kommunalförbund saknas. 

Det finns inte något hinder mot att kommunen erbjuder FNI bara till de som redan har det idag, med hänvisning till att det inte finns något lagkrav om FNI förrän år 2027. Detta bedöms därför inte strida mot likställighetsprincipen.  

Det finns inte något hinder - med utgångspunkt i likställighetsprincipen - att fastighetsinnehavare i en del av kommunen skulle debiteras en annan avgift än fastighetsinnehavare i en annan del av kommunen. Det går att motivera att det handlar om olika tjänster. För t ex kollektivtrafiken i en kommun eller region erläggs ju generellt olika avgift beroende på sträcka, men man "åker ju fortfarande samma buss”. Dock behöver det förstås tydligt regleras i avfallstaxan vilka avgifter som ska utgå.  

Ersättningsmodellen utgörs av schabloner som utgår från en normal insamlingsinfrastruktur och behov utifrån Avfall Sveriges handbok för avfallsutrymmen. Observera också att utgångspunkten är att skrymmande förpackningsavfall främst ska samlas in via lättillgängliga insamlingsplaster och inte via FNI. Kommunen bör fastställa vilka abonnemang som utgör grundservice och vad som kan ses som tilläggstjänster. Avfall Sveriges bedömning är att det är möjligt för kommunen att erbjuda tilläggstjänster med t.ex. extra kärl eller tätare tömning och för dessa ta ut en särskild avgift som debiteras fastighetsinnehavaren.  

• Producentansvarsorganisationerna ska från 1 januari 2024 ersätta kommunerna för deras kostnader för  

• fastighetsnära insamling, inkl kärl 
• insamling vid lättillgängliga insamlingsplatser (återvinningsstationer), inkl behållare, 
• transport, 
• omlastningsstationer, 

• insamlad mängd förpackningsmaterial, 
• ersättning för lättillgänglig information.  

Efter den 1 januari 2026 får kommunen ersättning för insamling på publika platser. Naturvårdsverket beslutar om den ersättning som varje kommun har rätt till utifrån särskilda föreskrifter med beräkningsgrunder. Besluten får inte överklagas.  

Ersättningen betalas från och med 2024 ut till kommunerna kvartalsvis utifrån de uppgifter kommunerna rapporterar till Naturvårdsverket senast 3 veckor efter utgången av varje kvartal. 

Läs mer i Avfall Sveriges PM – Vägledning för förpackningsavfall. 

För att klargöra vilka kostnader kommunerna har, eller kan förväntas komma att ha, för insamling av förpackningsavfall och vilken ersättning respektive kommun ska erhålla från producenterna har Avfall Sverige och Svenskt producentansvar låtit ta fram ett förslag till ersättningsmodell, som nu har legat till grund för den modell som Naturvårdsverket i föreskrifter beslutat om för att beräkna vilken ersättning kommunerna ska få för att uppnå kostnadstäckning.  

För FNI flerbostadshus är insamlingen dimensionerad utifrån Avfall Sveriges handbok för avfallsutrymmen.  

För FNI småhus bygger modellen på kostnadsberäkningar av fyr- och tvåfackssystemet. Beräknad tömningsgrekvens beror på insamlingssystem, kärlstorlek m m.  

Observera dock att själva ersättningsmodellen är teknikneutral. Det innebär att det är upp till kommunen att välja system och att utforma sina tjänster. Ett standardabonnemang som kan täckas av ersättningen gör att det sannolikt är möjligt för kommunen att erbjuda tilläggstjänster med t ex extra kärl, tätare tömning och för dessa ta ut en extra avgift.

Eftersom det är angivet i förordningen att anmälan ska göras till just kommunen bedömningen att det inte går att med stöd av avfallsföreskrifterna reglera att anmälan ska göras till renhållaren i form av ett kommunalt bolag. Däremot bör det vara möjligt att genom information, vid sidan av föreskrifterna, informera om att med kommunen avses renhållaren i form av det kommunala bolaget X. 

En förutsättning för ett auktorisationssystem är att den upphandlande myndighet som inrättar auktorisationssystemet – i det här fallet kommunen – inte gör något urval mellan de leverantörer som är anslutna till systemet. Det är i stället upp till kunderna att välja leverantör. I de fall en kund är en upphandlande myndighet måste emellertid kunden beakta lagen (2016:1145) om offentlig upphandling (LOU).

Den omständigheten att kunden måste beakta LOU innebär, enligt vår bedömning, att kunden inte kan göra ett fritt urval från de auktoriserade leverantörerna, utan måste konkurrensutsätta uppdraget att samla in förpackningsavfall. Eftersom förpackningsavfallet utgör ett kommunalt avfall är det dock inte möjligt för kunden att uppdra åt någon annan än någon av de auktoriserade entreprenörerna att utföra insamlingen.

Vår rekommendation är att kunden genomför en upphandling enligt LOU och i denna upphandling ställer upp ett kvalificeringskrav som innebär att anbudsgivare måste vara auktoriserade enligt kommunens auktorisationssystem. Detta bör vara ett tillåtet krav på behörighet att utöva yrkesverksamhet enligt 14 kap. 2 § LOU.

Nämnas bör dock att det såvitt vi vet saknas rättspraxis kring frågan hur kunder som är upphandlande myndigheter ska välja leverantör inom ramen för ett auktorisationssystem. Det går därför inte att utesluta att en domstol vid en eventuell prövning skulle komma till en annan slutsats än den ovanstående.

Det bör inte finnas några hinder enligt upphandlingslagstiftningen för en kommun att undanta vissa kunder/fastigheter från ett auktorisationssystem och genomföra en separat upphandling av insamling från dessa kunder/fastigheter. Vid inrättandet av auktorisationssystemet behöver det dock tydligt framgå vilka områden som ingår i systemet. Det är således inte möjligt att i efterhand och under systemets löptid undanta vissa specifika fastigheter, som vid inrättandet ingick i systemet.

Kommunen bör också göra vissa affärsmässiga överväganden innan man väljer att undanta vissa kunder. Exempelvis kan auktorisationssystemet bli mindre attraktivt för entreprenörerna om de största kunderna, i form av exempelvis kommunala bostadsbolag, inte ingår i systemet. Det finns då en risk att inga eller få entreprenörer vill bli auktoriserade och att det då saknas entreprenörer som kan samla in avfallet hos övriga kunder.

De civilrättsliga avtal som finns mellan fastighetsägare och privata entreprenörer blir inte ogiltiga genom att ett kommunalt insamlingsansvar träder i kraft. Däremot behöver avtalen upphöra att gälla eftersom insamling fr o m den 1 januari 2024 utan kommunens uppdrag strider mot kommunens ensamrätt att hantera avfall under kommunalt ansvar. Bestämmelsen är straffsanktionerad när det gäller den som utan uppdrag från kommunen bedriver sådan borttransport. 

En fastighetsägare som anlitar privat entreprenör som inte har uppdrag från kommunen bryter mot skyldigheten att överlämna avfall under kommunalt ansvar till kommunen för borttransport. Bestämmelsen är dock inte straffsanktionerad. 

Om en entreprenör och en fastighetsägare trots kommunalt insamlingsansvar ingår nytt avtal eller fortsätter att verka efter gällande avtal så finns ett avtalsförhållande och fastighetsägaren är skyldig att betala ersättning i enlighet med avtalet till kommunen.  

Avfall Sveriges vägledning angående tillämpning av s k auktorisation alternativt tjänstekoncession innebär att den insamling som finns idag från flerbostadshus skulle kunna fortsätta med samma entreprenör som idag fram till dess att kommunen eventuellt väljer att ta över insamlingen i egen regi alternativt att göra en samlad upphandling av insamling av förpackningsavfall från hushåll.

Generellt behöver kommunen verifiera hur befintliga avtal står sig i relation till hur kommunen kommer att välja att organisera insamlingen.

Vem som ska hålla med containrar är inte reglerad. Kommunerna ska ersättas för insamling, transport och tillhandahållande av omlastningsstationer. Åtgärder utöver det, avseende det insamlade förpackningsavfallet, innefattas inte i kommunens ansvar. Om kommunen kommer överens med producentansvarsorganisationerna om att transportera insamlat förpackningsavfall från omlastningsstation till producentansvarsorganisationernas mottagningsanläggningar blir det en fråga att reglera i avtal.  

Avtal om arrende behöver slutas i de fall kommunen önskar nyttja mark för etablering av ÅVS. Även om en ÅVS står på kommunal mark bör det ligga i både renhållarens och kommunens intresse att reglera frågor som omfattning av området, ändamål, tillåtna avfallsslag etc. genom avtal. 

Utgångspunkten i förpackningsförordningen är att förpackningsmaterialet ska samlas in separat och även överlämnas till respektive PRO i separata materialflöden.  

Kommunen ska till respektive PRO överlämna förpackningsavfall i en mängd av respektive material som, så långt som möjligt, motsvarar deras respektive marknadsandel. 

Kommunen ska tillhandahålla de omlastningsstationer som behövs för att överlämna förpackningsavfallet eller efter överenskommelse med en PRO överlämna avfallet på annan plats. Kommunen ska ha rutiner för att på ett skäligt sätt beräkna och kontrollera att rätt avfallsmängd överlämnas till PRO.  

Det finns inga bestämmelser i förpackningsförordningen som beskriver hur omlastningsstationerna ska utformas. Naturvårdsverket har emellertid publicerat vägledning om omlastningsstationer på sin hemsida.  

Kommunen har inte något ansvar för att tillhandahålla omlastningsstationer för förpackningsavfall från verksamheter (annat än sådant som kommer från samlokaliserade verksamheter), det åligger PRO.  

Avfall Sverige avser att lämna förslag angående reglering av omlastning i det avtalsunderlag för avtal mellan kommunen och producentansvariga organisationer som ska tas fram. 

Det är en fråga för avtal mellan den enskilda kommunen och producentansvariga organisationer.  

Från och med 2024 har kommunerna ett ansvar för att årligen informera hushåll och till samlokaliserade verksamheter som valt kommunerna för insamling om: 
1. skyldighet att sortera ut förpackningsavfall och hur sorteringen ska gå till 
2. hur förpackningsavfall ska lämnas i kommunens insamlingssystem, 
3. hur förpackningsavfall kan förebyggas 
4. hur de kan bidra till ökad materialåtervinning, och 
5. de insamlingsresultat som utsorteringen bidrar till (kg/inv) 

Alla ÅVSer måste få nya dekaler med rätt logga och kontaktinformation vid årsskiftet. Efter samtal med FTI har Avfall Sverige utverkat att kommunerna har första kvartalet på sig att byta ut dekalerna. Just kontaktuppgifter till kommunen måste dock finnas på plats någonstans på ÅVS-stationen redan 1 januari 2024, dock ej tidigare. 

Avfall Sverige har tagit fram mallar för alla befintliga klistermärken till containrarna och TACK-skyltarna, med utrymme för kommunens egen logga m m, liksom kontaktuppgifter till ett antal tryckerier. Kommunen trycker sedan upp dessa enligt behov. Skyltsystemet används redan idag på alla ÅVSer, så kommuninvånarna känner igen symbolerna. Originalen till skyltarna hittar ni här och förslag på olika tryckerier hittar ni här. 

Avfall Sverige rekommenderar att kommunerna även fortsättningsvis kallar återvinningsstationer för återvinningsstationer i kontakterna med kommuninvånarna. Rekommendationen är också att behålla färgen på containers etc, allt för att öka igenkänningen och göra övergången så smidig som möjligt.  

Kravet på separat insamling av matavfall, som gäller från 1 januari 2024, innebär också stora förändringar. Avfall Sveriges rekommendation är att denna insamling samordnas med fastighetsnära insamling av förpackningar. För att möjliggöra det bör alla kommuner som ännu inte infört separat insamling av matavfall för alla hushåll åberopa undantag eller ansöka om dispens för att kunna samordna införandet med förpackningsavfall 2027, i stället för att behöva införa ett nytt system endast för matavfall år 2024. Dispensansökningar behöver i så fall göras redan nu, till Naturvårdsverket.