KONTAKT
Fredrika Stranne (föräldraledig)
Rådgivare för deponerings- och avfallsanläggningar
Internationellt sett är deponering fortfarande den dominerande metoden för att ta hand om avfall. Men i Sverige har vi sedan början av 90-talet minskat deponering till förmån för andra behandlingsmetoder. Nu deponeras mindre än en procent av det kommunala avfallet. Deponering är den behandlingsmetod som används för avfall som inte kan behandlas på annat sätt, till exempel förorenade massor.
Under 2000-talet infördes en rad förbud mot att deponera vissa avfallsslag och strängare lagstiftning vilket medförde att en stor del av de aktiva deponierna i Sverige har avslutats. De sluttäcks då med material, i flera lager, för att bland annat förhindra att regnvatten tränger ner och förorenas. Idag utnyttjas till exempel slagg, slam, askor och förorenade jordar i de olika skikten i sluttäckningarna. Huvuddelen av de deponier som avslutades som en följd av strängare bestämmelserna för deponering som infördes 2008 kommer att sluttäckas fram till år 2030.
Deponigas kallas den gas som uppkommer vid en deponi där man tidigare har deponerat organiskt avfall. Gasen består av cirka 50 procent metan, resten är koldioxid, kväve och små mängder av andra gaser. Eftersom den innehåller metan måste den samlas in för att minska klimatpåverkan. Sedan förbudet att deponera organiskt avfall infördes har gasbildningen på deponier successivt avtagit.
Kartan visar vilka kommuner som har en anläggning för deponering. Kartan visar de anläggningar som behandlar kommunalt avfall och finns i Svensk Avfallshantering.
Senast uppdaterad - 2022-06-14
KONTAKT
Rådgivare för deponerings- och avfallsanläggningar