2025-11-10
Mot en framtid utan avfall, material för material
”Tillsammans” var ett återkommande begrepp vid Avfall Sveriges höstmöte den 5–6 november. Medlemmarna delade med sig av många goda exempel för hur vi kan klättra uppför avfallstrappan. Även en tv-aktuell modevetare gästade konferensen.
Emily Dahl, modevetare och programledare för SVT:s Modeinferno, höll ett brandtal för hållbar konsumtion.
– Vi är fostrade till att vara konsumenter. Att shoppa är socialt, det är roligt och stimulerande. Men insikten att vår konsumtion är dålig för miljön, det blir blottlagt genom textilavfallet, sade hon.
Ett enda par jeans förbrukar lika mycket vatten som en vuxen människa konsumerar under tio år. Det är ett faktum som inte förändrats. Däremot kunde Emily Dahl visa hur hållbarhetsdebatten kring textil avstannat. Flera företag drar tillbaka sina hållbara initiativ, till och med second hand lyfter hellre mode än hållbarhet i sin kommunikation.
Vi måste lära oss att köpa rätt från början. Och vi ska inte låta oss luras av naturmaterial som viskos och lyocell – de tillverkas förvisso av naturliga träfiber, men processen att förvandla det till textil kräver stor mängder kemikalier.
Polyester är ändå den största boven. Vid en tvätt kan det släppas ut 700 000 mikroplastpartiklar!
– Vi som konsumenter måste rösta med plånboken genom att inte köpa polyester, sade hon och fortsatte:
– Det är inte en mänsklig rättighet att köpa något bara för att det är billigt.
Ljus framtid för textilavfallet
Effekterna av snabbmodet har inte minst drabbat ideell sektor.
– Vi har under lång tid sett att det vi får in blir av lägre kvalitet. Mycket saknar ett återbruksvärde, det är ett jättestort problem, sade Karolina Skog, tidigare miljöminister men idag senior strateg på Sveriges Stadsmissioner.
Stora förhoppningar sätts till det producentansvar som EU beslutat om. I Norge har producenterna redan bildat en frivillig organisation för att hantera textilavfallet och ett producentansvar kommer att träda i kraft redan 2027, ett år innan EU:s deadline. Tony Clark, vd för Avfall Sverige, önskade att producenterna på denna sida gränsen var lika framåt.
– Redan nu kan svenska producenter visa framfötterna, men det vill de inte. De vill inte heller ta något ansvar för det historiska avfallet. Men vi kan inte förvänta oss att konsumenter ska sortera sitt textilavfall utifrån när det köpts, då får man stå med en uppsjö av kollektionskataloger när plaggen ska avyttras – det fungerar ju inte.
Han betonade också vikten av att producentansvaret utformas så att det passar den ideella sektorn, eftersom det är de som till stor del ser till att textilen återanvänds.
– Vi har haft en jättefin dialog med avfallsbranschen. Vi är helt överens idag att det är fel att blanda avfall med material för återbruk. Men hur ska vi hantera avfallet som kommer in till oss – det kostar mycket idag, undrade Karolina Skog.
Effektivare insamling av glas och metall
Inte bara organisationer bör samarbeta, även olika materialslag bör kunna samsas i insamlingen, menade Marianne Haugland, chefsrådgivare vid norska Samfunnsbedriftene. I grannlandet samlas förpackningar av färgat och ofärgat glas in tillsammans med dito av metall. Långa transportsträckor är ett tungt vägande skäl till att ha en istället för, som i Sverige, tre faktioner.
– Vi har inspirerats av Norge, sade Tony Clark. Vi håller på att ta fram ett kunskapsunderlag för vidare dialog med beslutsfattare och internt ställningstagande, eftersom en motsvarande förändring i Sverige kräver en förordningsändring. Vi försöker driva på för ökad kunskap i frågan.
Magnus Andersson, vd för Svensk Glasåtervinning, var inte lika entusiastisk:
– Tekniken klarar det, men vi kan inte ta kostnaden för den extra sorteringen. Vi vill ha rena fraktioner in.
Magnus Andersson hade också en förklaring till varför renheten på glasförpackningarna varierar beroende på insamlingsmetod; bilarna som hämtar fastighetsnära används för flera avfallsslag, därför är det inte ovanligt att exempelvis kvarvarande plast blandas med glaset, ett problem som inte uppstår vid återvinningsstationer.
Brandsäkert
Kristina Eriksson, affärsutvecklare på El-Kretsen, visade upp en ny behållare för brandfarliga batterier. Den är resultatet av ett samarbete med Peter Nyström, avfallschef på Roslagsvatten. Skadade och större litiumbatterier, som lätt kan självantända, plastas in och läggs i behållaren på en bädd av vermikulit. Nu ska den testas i fler kommuner innan liknande lösningar kan göras tillgängliga för fler återvinningscentraler.
Kvaliteten kan också förbättras genom samarbete. Det visade exemplet som Vivabs avfallsplanerare Elisabeth Andersson och Jörgen Ejlertsson, utvecklingschef på St1 Biokraft, presenterade. De har lyckats få ett matavfall nästan helt utan föroreningar. Som i många andra sammanhang handlar det om att göra det lätt att göra rätt; restauranger och vårdboenden erbjuds gratis silar, säckhållare och insatssäckar för kärl. Vidare finns en förståelse i hela kedjan, chaufförerna träffar driftpersonalen på biogasanläggningen och larmar om de ser annat än matavfallet i kärlen när de hämtar.
Mål: mindre restavfall
En sammanhållande länk under de två konferensdagarna var Avfall Sveriges 30/30-mål: 30 procent mindre restavfall till 2030 jämfört med 2023. Koordinatorn Carolina Tufvesson presenterade en studie av fem städer i Europa som arbetat i samma anda; gemensamt för dem är fastighetsnära insamling, tydlig styrning, god kommunikation och högt engagemang, ofta dessutom en styrande taxa. Avfall Sverige kommer att producera en hel del verktyg för att underlätta för kommunerna att jobba med målet.
Uppslutningen från kommunerna är god. Vd Tony Clark lyckades samla alla närmare 500 delegater till ett unisont ”Tillsammans tar vi steget mot en framtid utan avfall”.
Senast uppdaterad - 2025-11-11
