Föreliggande studie omfattar en litteraturgenomgång samt en experimentell bänkstudie med syftet att utvärdera tillgängliga och tillämpbara metoder för reduktion av totalt organiskt kol (TOC) ifrån avfallsanläggningar.
Litteraturstudien visar att ett flertal etablerade tekniker finns för behandling av organiskt material i vatten. Särskilt framträder koagulering i kombination med flockning samt adsorption med granulärt aktivt kol (GAC) som robusta och tekniskt beprövade metoder.
Resultaten indikerar att reningseffektiviteten i hög grad är beroende av dag- och lakvattnets sammansättning, där partikelbundet organiskt material i huvudsak kan avskiljas genom kemisk behandling, medan löst organiskt kol (DOC) i regel kräver kompletterande reningssteg såsom adsorption eller avancerad oxidation. Med hänsyn till teknisk genomförbarhet, driftsäkerhet och kostnadsaspekter valdes ett urval av metoder ut för vidare undersökning. Resultaten från bänkstudien överensstämmer i stor utsträckning med litteraturstudiens slutsatser. Kemisk fällning och flockning visade god reduktion av TOC (cirka 60–70 %) i vatten med hög turbiditet och betydande andel partikelbundet organiskt material. För dag- och lakvatten där TOC huvudsakligen förekommer i löst form var effekten däremot begränsad. Adsorption med granulärt aktivt kol (GAC) utgjorde den enda metod som konsekvent möjliggjorde en långtgående reduktion av TOC till nivåer under detektionsgränsen, vilket innebär att ett målvärde om 10 mg/L kan uppnås. Detta är särskilt relevant eftersom BAT-slutsatserna för avfallsbehandling ligger till grund för de utsläppsvärden som verksamheter förväntas uppfylla och därmed ställer krav på en hög reningsgrad för organiskt material i utgående vatten. Valet av reningsteknik behöver därför inte enbart baseras på uppnådd reduktion utan även på förmågan att långsiktigt klara de nivåer som följer av BAT och kommande tillståndsvillkor. Oxidation med kaliumpermanganat uppvisade viss potential, men metodens praktiska tillämpning begränsas av doseringskänslighet och driftmässiga utmaningar. Luftning visade i bänkstudien ingen betydande effekt på TOC-reduktionen.
Sammantaget visar studien att en behandlingsstrategi baserad på kemisk förbehandling genom koagulering och flockning, följt av adsorption med aktivt kol, utgör den mest effektiva och tillämpbara lösningen för reduktion av TOC i dagoch lakvatten. Val av metod och processutformning bör dock anpassas till dag/ lakvattnets specifika egenskaper. För fortsatt implementering rekommenderas verifiering i pilotskala samt vidare optimering av processparametrar.
Du måste vara medlem för att kunna ladda ner rapporten. Om du inte är medlem kan du beställa rapporten under fliken "Beställ".
Föreliggande studie omfattar en litteraturgenomgång samt en experimentell bänkstudie med syftet att utvärdera tillgängliga och tillämpbara metoder för reduktion av totalt organiskt kol (TOC) ifrån avfallsanläggningar.
Litteraturstudien visar att ett flertal etablerade tekniker finns för behandling av organiskt material i vatten. Särskilt framträder koagulering i kombination med flockning samt adsorption med granulärt aktivt kol (GAC) som robusta och tekniskt beprövade metoder.
Resultaten indikerar att reningseffektiviteten i hög grad är beroende av dag- och lakvattnets sammansättning, där partikelbundet organiskt material i huvudsak kan avskiljas genom kemisk behandling, medan löst organiskt kol (DOC) i regel kräver kompletterande reningssteg såsom adsorption eller avancerad oxidation. Med hänsyn till teknisk genomförbarhet, driftsäkerhet och kostnadsaspekter valdes ett urval av metoder ut för vidare undersökning. Resultaten från bänkstudien överensstämmer i stor utsträckning med litteraturstudiens slutsatser. Kemisk fällning och flockning visade god reduktion av TOC (cirka 60–70 %) i vatten med hög turbiditet och betydande andel partikelbundet organiskt material. För dag- och lakvatten där TOC huvudsakligen förekommer i löst form var effekten däremot begränsad. Adsorption med granulärt aktivt kol (GAC) utgjorde den enda metod som konsekvent möjliggjorde en långtgående reduktion av TOC till nivåer under detektionsgränsen, vilket innebär att ett målvärde om 10 mg/L kan uppnås. Detta är särskilt relevant eftersom BAT-slutsatserna för avfallsbehandling ligger till grund för de utsläppsvärden som verksamheter förväntas uppfylla och därmed ställer krav på en hög reningsgrad för organiskt material i utgående vatten. Valet av reningsteknik behöver därför inte enbart baseras på uppnådd reduktion utan även på förmågan att långsiktigt klara de nivåer som följer av BAT och kommande tillståndsvillkor. Oxidation med kaliumpermanganat uppvisade viss potential, men metodens praktiska tillämpning begränsas av doseringskänslighet och driftmässiga utmaningar. Luftning visade i bänkstudien ingen betydande effekt på TOC-reduktionen.
Sammantaget visar studien att en behandlingsstrategi baserad på kemisk förbehandling genom koagulering och flockning, följt av adsorption med aktivt kol, utgör den mest effektiva och tillämpbara lösningen för reduktion av TOC i dagoch lakvatten. Val av metod och processutformning bör dock anpassas till dag/ lakvattnets specifika egenskaper. För fortsatt implementering rekommenderas verifiering i pilotskala samt vidare optimering av processparametrar.
Du måste vara medlem för att kunna ladda ner presentationer. Om du inte är medlem kan du beställa presentationer under fliken "Beställ".
Senast uppdaterad - 2026-11-11