2026:11/Kapacitetsutredning 2026 – Avfallsförbränning med energiåtervinning och mängder restavfall till 2031
- Författare: Jenny Sahlin, Hanna Ljungqvist Nordin, Karlotta Backe, Mårten Haraldsson och Josefine Kjellander, samtliga från Profu
- Antal sidor: 43
- Pris: 300
Denna kapacitetsutredning analyserar balansen mellan kapacitet för avfallsförbränning med energiåtervinning i Sverige och mängden restavfall fram till cirka 2030–2031. Studien baseras på data från Avfall Sverige, Naturvårdsverket samt intervjuer med marknadsaktörer och gjordes i januari-april 2026 av Jenny Sahlin, Hanna Ljungkvist Nordin, Karlotta Backe, Mårten Haraldsson och Josefine Kjellander på Profu.
Stabil kapacitet – men pågående omställning
Den installerade kapaciteten för avfallsförbränning i Sverige uppgår till cirka 7,0 miljoner ton år 2026 och förväntas vara i stort sett oförändrad fram till 2031. Endast mindre förändringar sker, såsom nedläggning i Kiruna och begränsade kapacitetsökningar genom tekniska förbättringar.
Trots denna stabila kapacitetsbild visar intervjuer att sektorn befinner sig i en omställning. Många aktörer utreder förändringar kopplade till reinvesteringar, avfallsmix och ökat nyttjande av alternativa värmekällor som biobränslen och industriell restvärme. Det innebär att den faktiska användningen av kapaciteten kan förändras snabbare än vad den installerade kapaciteten indikerar.
Fortsatt mer nationell kapacitet än svenskt restavfall
Jämförelsen mellan kapacitet och avfallsmängder visar att det fortsatt finns mer kapacitet än svenska mängder restavfall, motsvarande cirka 1,7–2 miljoner ton. Samtidigt är framtida avfallsmängder osäkra och påverkas av konjunktur, konsumtion, byggaktivitet samt styrmedel och beteende-förändringar. Utbyggnad av källsortering och förändrade materialflöden bidrar till denna osäkerhet och är viktig att följa eftersom avfallsförbränning utgår från behovet av avfallsbehandling.
Restavfall – minskning men med osäker takt
År 2025 behandlades cirka 6,2 miljoner ton avfall i svenska anläggningar, varav ungefär 70 procent utgjordes av svenskt avfall och cirka 30 procent infört avfall från andra länder. På längre sikt väntas mängden restavfall minska, främst till följd av ökad materialåtervinning, avfallsförebyggande åtgärder och styrmedel inom cirkulär ekonomi. Samtidigt finns motverkande faktorer, såsom svag efterfrågan på återvunnet material, särskilt plast, vilket kan innebära att återvinningsbart avfall fortsatt går till förbränning.
Stor påverkan från fastighetsnära insamling (FNI)
Införandet av fastighetsnära insamling av förpackningar till 2027 är en viktig förändring. FNI förväntas minska mängden restavfall genom att mer material sorteras ut till återvinning. Den kvarvarande potentialen fram till 2027 uppskattas till totalt cirka 150 000 ton minskat restavfall per år. Detta motsvarar omkring två procent av restavfall till förbränning. Den största delen av denna reduktion återfinns i småhus, där utbyggnaden återstår i större utsträckning än i flerbostadshus. Omkring 32 procent av småhusen och 85 procent av flerfamiljshusen har FNI eller motsvarande hög servicenivå för insamling av avfall enligt Naturvårdsverket.
Återvinningsmål kan reducera mängden restavfall ytterligare
Sverige ligger idag på cirka 40–45 procent materialåtervinning av kommunalt avfall, vilket är långt från målet om 60 procent till 2030. Om målen nås uppskattas att drygt 600 000 ton restavfall kan styras bort från förbränning till materialåtervinning.
Införsel av avfall – viktig men mer osäker
Införsel av avfall från andra länder till förbränning med energiåtervinning i Sverige uppgick till cirka 2 miljoner ton 2025 och är en del av systemet för att utnyttja kapaciteten. Framtida införsel påverkas dock av utvecklingen i andra europeiska länder:
Storbritannien bygger ut egen kapacitet, ger minskad utförsel på sikt
Nederländerna inför skatt på förbränning, kan ge minskad införsel
Danmark minskar kapacitet, kan påverka konkurrensen
Norge är fortsatt stabil exportör men kan minska på sikt
Polen bygger ut egen kapacitet och levererar till cementindustrin.
Europeisk marknad i förändring
Den europeiska marknaden för avfallsförbränning utvecklas mot ökade kostnader genom t.ex. CO₂-prissättning, minskade restavfallsvolymer, större prisvariationer och en fortsatt drivkraft att minska deponering. Flera länder inför styrmedel som direkt påverkar förbränningens ekonomi, vilket successivt förändrar marknadsförutsättningarna.
Övergripande slutsatser
Sveriges förbränningskapacitet är stabil på kort sikt, och är fortsatt cirka 7 miljoner ton.
Trots en stabil kapacitetsbild, är sektorn i en omställning. Aktörer utreder förändringar kopplade till avfallsmix, fossilandel, reinvesteringar och alternativa värmekällor som biobränslen och industriell restvärme.
Det finns fortsatt en större kapacitet än mängd restavfall, vilket ger en införsel på omkring 2 miljoner ton per år. Mest införsel kommer från Norge och Storbritannien, medan Italien på senare år är etablerat.
På kort sikt (5 år) väntas inga drastiska förändringar i mängd restavfall, behov av avfallsförbränning eller kapacitet, men på längre sikt pekar utvecklingen mot minskade, uppkomna avfallsvolymer. FNI och återvinningsmål reducerar restavfallet, men i en osäker takt.
Den europeiska marknaden för avfallsförbränning går mot en mer komplex och konkurrensutsatt situation. Vi ser ökade kostnader för förbränning genom klimatstyrmedel, minskad deponering och minskade restavfallsvolymer till följd av ökad materialåtervinning.
Deponi blir allt mindre relevant i de studerade länderna. Genom skatter och förbud (t.ex. Tyskland och Storbritannien) ökar alternativkostnaden.
Du måste vara medlem för att kunna ladda ner rapporten. Om du inte är medlem kan du beställa rapporten under fliken "Beställ".
Denna kapacitetsutredning analyserar balansen mellan kapacitet för avfallsförbränning med energiåtervinning i Sverige och mängden restavfall fram till cirka 2030–2031. Studien baseras på data från Avfall Sverige, Naturvårdsverket samt intervjuer med marknadsaktörer och gjordes i januari-april 2026 av Jenny Sahlin, Hanna Ljungkvist Nordin, Karlotta Backe, Mårten Haraldsson och Josefine Kjellander på Profu.
Stabil kapacitet – men pågående omställning
Den installerade kapaciteten för avfallsförbränning i Sverige uppgår till cirka 7,0 miljoner ton år 2026 och förväntas vara i stort sett oförändrad fram till 2031. Endast mindre förändringar sker, såsom nedläggning i Kiruna och begränsade kapacitetsökningar genom tekniska förbättringar.
Trots denna stabila kapacitetsbild visar intervjuer att sektorn befinner sig i en omställning. Många aktörer utreder förändringar kopplade till reinvesteringar, avfallsmix och ökat nyttjande av alternativa värmekällor som biobränslen och industriell restvärme. Det innebär att den faktiska användningen av kapaciteten kan förändras snabbare än vad den installerade kapaciteten indikerar.
Fortsatt mer nationell kapacitet än svenskt restavfall
Jämförelsen mellan kapacitet och avfallsmängder visar att det fortsatt finns mer kapacitet än svenska mängder restavfall, motsvarande cirka 1,7–2 miljoner ton. Samtidigt är framtida avfallsmängder osäkra och påverkas av konjunktur, konsumtion, byggaktivitet samt styrmedel och beteende-förändringar. Utbyggnad av källsortering och förändrade materialflöden bidrar till denna osäkerhet och är viktig att följa eftersom avfallsförbränning utgår från behovet av avfallsbehandling.
Restavfall – minskning men med osäker takt
År 2025 behandlades cirka 6,2 miljoner ton avfall i svenska anläggningar, varav ungefär 70 procent utgjordes av svenskt avfall och cirka 30 procent infört avfall från andra länder. På längre sikt väntas mängden restavfall minska, främst till följd av ökad materialåtervinning, avfallsförebyggande åtgärder och styrmedel inom cirkulär ekonomi. Samtidigt finns motverkande faktorer, såsom svag efterfrågan på återvunnet material, särskilt plast, vilket kan innebära att återvinningsbart avfall fortsatt går till förbränning.
Stor påverkan från fastighetsnära insamling (FNI)
Införandet av fastighetsnära insamling av förpackningar till 2027 är en viktig förändring. FNI förväntas minska mängden restavfall genom att mer material sorteras ut till återvinning. Den kvarvarande potentialen fram till 2027 uppskattas till totalt cirka 150 000 ton minskat restavfall per år. Detta motsvarar omkring två procent av restavfall till förbränning. Den största delen av denna reduktion återfinns i småhus, där utbyggnaden återstår i större utsträckning än i flerbostadshus. Omkring 32 procent av småhusen och 85 procent av flerfamiljshusen har FNI eller motsvarande hög servicenivå för insamling av avfall enligt Naturvårdsverket.
Återvinningsmål kan reducera mängden restavfall ytterligare
Sverige ligger idag på cirka 40–45 procent materialåtervinning av kommunalt avfall, vilket är långt från målet om 60 procent till 2030. Om målen nås uppskattas att drygt 600 000 ton restavfall kan styras bort från förbränning till materialåtervinning.
Införsel av avfall – viktig men mer osäker
Införsel av avfall från andra länder till förbränning med energiåtervinning i Sverige uppgick till cirka 2 miljoner ton 2025 och är en del av systemet för att utnyttja kapaciteten. Framtida införsel påverkas dock av utvecklingen i andra europeiska länder:
Storbritannien bygger ut egen kapacitet, ger minskad utförsel på sikt
Nederländerna inför skatt på förbränning, kan ge minskad införsel
Danmark minskar kapacitet, kan påverka konkurrensen
Norge är fortsatt stabil exportör men kan minska på sikt
Polen bygger ut egen kapacitet och levererar till cementindustrin.
Europeisk marknad i förändring
Den europeiska marknaden för avfallsförbränning utvecklas mot ökade kostnader genom t.ex. CO₂-prissättning, minskade restavfallsvolymer, större prisvariationer och en fortsatt drivkraft att minska deponering. Flera länder inför styrmedel som direkt påverkar förbränningens ekonomi, vilket successivt förändrar marknadsförutsättningarna.
Övergripande slutsatser
Sveriges förbränningskapacitet är stabil på kort sikt, och är fortsatt cirka 7 miljoner ton.
Trots en stabil kapacitetsbild, är sektorn i en omställning. Aktörer utreder förändringar kopplade till avfallsmix, fossilandel, reinvesteringar och alternativa värmekällor som biobränslen och industriell restvärme.
Det finns fortsatt en större kapacitet än mängd restavfall, vilket ger en införsel på omkring 2 miljoner ton per år. Mest införsel kommer från Norge och Storbritannien, medan Italien på senare år är etablerat.
På kort sikt (5 år) väntas inga drastiska förändringar i mängd restavfall, behov av avfallsförbränning eller kapacitet, men på längre sikt pekar utvecklingen mot minskade, uppkomna avfallsvolymer. FNI och återvinningsmål reducerar restavfallet, men i en osäker takt.
Den europeiska marknaden för avfallsförbränning går mot en mer komplex och konkurrensutsatt situation. Vi ser ökade kostnader för förbränning genom klimatstyrmedel, minskad deponering och minskade restavfallsvolymer till följd av ökad materialåtervinning.
Deponi blir allt mindre relevant i de studerade länderna. Genom skatter och förbud (t.ex. Tyskland och Storbritannien) ökar alternativkostnaden.
Du måste vara medlem för att kunna ladda ner presentationer. Om du inte är medlem kan du beställa presentationer under fliken "Beställ".
Senast uppdaterad - 2026-10-13